Nästa lördag den 27 mars är det dags för Earth Hour, som marknadsförs som världens största klimataktion och arrangeras av WWF.
Earth Hour startades år 2007 i Australien, närmare bestämt i Sydney. Aktionen går ut på att släcka ljuset under en timme för att visa stöd mot klimatförändringarna och uppmärksamma världens makthavare att det är dags att ta ställning och agera. Då valde 2,2 miljoner privata bostäder och företag att släckas ned. Sedan dess har det blivit en global rörelse med miljoner människor involverade. Förra året deltog hundra miljoner människor i över 4 000 städer fördelat på 88 länder världen över. Självklart handlar en aktiv ståndpunkt gentemot klimatförändringarna om större handlingar än att släcka lampan, men det är en bit på väg och en mäktig händelse när människor över hela världen kan gå samman.
Earth Hour 2010
Av Anna Nilsson
redaktionen@arbetaren.se
mars 22nd, 2010
Daniel Andreasson
Amflora, genmodifierad potatis
Nu har den Europeiska kommissionen godkänt odling av en genmodifierad potatissort, Amflora. Det är första gången på tolv år som kommissionen godkänt odling av en genmodifierad gröda. Regeringarna i bland annat Frankrike, Ungern, Grekland och Italien motsätter sig beslutet och kommer inte att godkänna odling av Amflora. I Sverige har fältförsök av genmodifierad potatis och raps funnits i fler år, men det är först nu som genmodifierade organismer, GMO, kommer att odlas i kommersiell skala. Företaget Plant Science Sweden, som ägs av det tyska kemföretaget BASF, kommer att odla potatisen i Västra Götaland och Norrland. Det kontroversiella med Amflora är att den innehåller en antibiotikaresistent gen. Det finns inga garantier att antibiotikaresistensen inte skulle sprida sig till andra växter eller människor och djur. Eftersom det inte går att försäkra att den genmodifierade genen inte sprider sig, så har EU:s hälso- och konsumentkommissionär godkänt att Amflora till viss del ingår i livsmedel som inte är GMO-märkta. Amflora ska i nuläget enbart användas som stärkelse inom pappersindustrin men i och med detta tas ett steg närmare till en legalisering av genmodifierade grödor även inom livsmedelsproduktionen.
EU:s kommissionär för offentlig hälsa, John Dalli, har sagt att användandet av genmodifierad potatisstärkelse ska hjälpa till att spara ”råmaterial, energi, vatten och oljebaserade kemikalier”. Hur fungerar det egentligen?
Förespråkarna för GMO-tekniken, har länge hävdat att genmodifierade grödor är lösningen på världens livsmedelsproblem och även är ett sätt att anpassa sig för framtida klimatförändringar eftersom man menar att de kräver mindre resurser. Problemet med livsmedelskrisen är dock inte att det tekniskt sett produceras för lite mat i världen. Problemet ligger i en snedfördelning av jordens resurser redan innan finanskrisen. Krisen har däremot lett till ökad arbetslöshet och lönesänkningar, allra särskilt i fattiga områden. Sedan 2006 dör fler människor i världen av övergödning än av undernäring. En sjättedel av jordens befolkning lider av kronisk hunger, vilket är fler än någonsin förut. Det går inte att lösa ett socialpolitiskt problem med tekniska lösningar, det finns inga genvägar, inga ”quick-fix”. GMO bygger på en ohållbar jordbruksmodell, som baseras på bekämpningsmedel och konstgödsel samt drivs i form av monokulturer och på ett ökat användande av fossila bränslen och maskinkraft. Det ökar alltså oljeberoendet, som är det vi bör minska på för att bygga ett hållbart och ”klimatsmart” samhälle. Genmodifierade grödor kanske ger en högre avkastning, men då är inte alla de tillsatser som använts inräknade, vilket gör att skördar från konventionella och skördar från ekologiska odlingar inte kan jämföras rakt av.
Genmodifierade grödor ökar sårbarheten hos producenten eftersom dessa grödor kräver extremt gynnsamma förhållanden, exempelvis god jordmån och hög nederbörd. Löftena om att skapa saltresistenta och torktåliga grödor genom gentekniken har visat sig vara tomma ord som ännu inte har visat på marknaden. Det finns två typer av genmodifierade grödor i dag: den ena som är resistent mot ett visst bekämpningsmedel (vilket innebär att växten kan besprutas utan att själv bli påverkad, som torde öka kemikalieanvändningen inom jordbruket). Den andra typen producerar ett gift mot en specifik angripare. Men frågan är, om giftet kan döda andra organismer, hur påverkar det då oss? Det finns väldigt liten forskning rörande GMO:s hälsoeffekter. GMO-grödor innebär därför oberäkneliga risker. Ingen vet hur genmodifierade växter korsar sig i naturen och det innebär en fara för den biologiska mångfalden. Att företag som Monsanto, som dominerar 90 procent av marknaden gällande genmodifierade grödor, har patentskyddat vissa gener är oerhört kontroversiellt. Det innebär att Monsanto äger en viss gen, och om den i naturen korsar sig med en annan växt, tillfaller äganderätten av växten automatiskt Monsanto. Ytterligare en aspekt är att multinationella företag, som Monsanto, äger och kontrollerar produktionen av de GM-plantor som de äger. Ingen har rätt att spara utsäde från en säsong till en annan, alla som odlar denna specifika planta måste köpa nytt utsäde av företaget varje år. Detta gör att många, särskilt småbrukare i Syd, hamnar i en beroendesituation där de måste ta lån för att ha råd med nytt utsäde, till skillnad från tidigare, då de kunde spara utsäde själva.
GMO är en Pandoras ask, när man väl öppnat asken är det svårt att hejda utvecklingen. Asken är redan öppnad, men det är konsumenter och medborgare som borde bestämma ramarna, inte multinationella storföretag. GMO är en komplex fråga. Men oavsett ståndpunkt eller åsikt så tycker jag att det skulle vara självklart att ha rätt till information. Att folk får veta och vara med och bestämma. Istället seglar beslut som godkännandet av Amflora igenom utan att någon egentligen hinner agera, eller undersöka dess konsekvenser. Men ännu är det inte för sent för folklig opinion. Ett nytt initiativ möjliggör ett officiell juridisk begäran ifall en miljon skriver under uppropet. Avaaz.org har därför startat en namninsamling: GMO Food: facts not crops. Uppropet vill förbjuda genmodifierade livsmedel tills det finns fler forskningsresultat om riskerna för hälsa och miljö.
Av Anna Nilsson
redaktionen@arbetaren.se
mars 17th, 2010
Daniel Andreasson
Den 18 februari beslutade regeringen om en lagrådsremiss som möjliggör en utbyggnad av kärnkraften. Den så kallade avvecklingslagen upphävs och ändringarna i miljöbalken och kärntekniklagen innebär att förbudet att uppföra kärnkraftsreaktorer tas bort. Även om det endast kommer att vara möjligt att bygga nya reaktorer där det i dag redan finns äldre i drift så innebär upphävandet av lagen en stor risk för ett fortsatt och ökat beroende av icke-förnyelsebar energi. Detta bland annat då nya reaktorer ofta är större och avger mer avfall än äldre. Det går stick i stäv med regeringens klimat- och energiöverenskommelse där man säger sig vilja minska kärnkraftens och vattenkraftens andel av elförsörjning till förmån för ökad andel förnybar el. Enligt planerna kommer detta träda i kraft den 1 augusti 2010.
Grattis Lars G Josefsson – din vilja är regeringens lag.
Av Sofia Lundkvist
redaktionen@arbetaren.se
mars 8th, 2010
Daniel Andreasson
Många inom klimatrörelsen har blivit för bekväma. Det menar den kanadensiska journalisten Naomi Klein i ett nytt upprop – Rising Tide North America. Naomi Klein skriver att efter Köpenhamnsmötets fiasko har klimatrörelsen delats upp i två grupper. De som fortfarande klamrar sig fast vid den gamla klimatrörelsen befinner sig på ett sjunkande skepp.
I själva verket är det befriande för klimatrörelsen att toppmötet i Köpenhamn fallerade menar Klein. Nya globala nätverk formades i Danmark, där aktivistgrupper från hela världen kämpade tillsammans för att organisera en gigantisk marsch och motståndsdemonstrationer utanför Bella Center. Naomi Klein tycker att klimataktivister ska rida på den vågen av samarbete som skapades toppmötesprotesterna och ta tillfället i akt att bilda nya nätverk genom nya tillvägagångssätt och metoder. Som åter baseras på ideologisk argumentation. Toppmötets misslyckande i Köpenhamn har fått aktivister att söka sig tillbaka till sina anarkistiska och antikapitalistiska rötter. På många håll har fokus skiftat från globala aktioner till lokala angelägenheter såsom kärnkraft eller gruvbrytning.
En särskild gren av klimatrörelsen är därför utdöende. Det går inte att återvända till den rörelse som nöjde sig med att följa toppmötena från konferens till konferens, argumenterar Klein. Därför krävs det en nyskapande, global klimatrörelse. Klimatrörelsen håller på att förnya sig själv innan det inte är något mer kvar av världen än en sista kapplöpning om de sista återstående resurserna. Klimatrörelsen är död – länge leve klimatrörelse!
Av Anna Nilsson
redaktionen@arbetaren.se
mars 4th, 2010
Daniel Andreasson
På Radarsidorna i Arbetaren Zenit finns den här veckan två artiklar om mat. Den ena behandlar köttindustrins maskinella, avelsbaserade, antibiotikiserade tortyr. Den andra handlar om myten om vegetarianismen, alltså de av oss som tror att vi gör världen bättre genom att inte äta kött. Det gör vi inte, menar Lierre Keiyh i sin bok Vegomyten. Grönsaker och baljväxter odlas i allmänhet med animaliskt gödsel och dessutom på ett industrialiserat, kortsiktigt och miljöförstörande sätt. Veckans skribent Anna Nilsson sammanfattar: ”Jordbruk är ett krig, som skapar hungersnöd, ojämlikhet och som förstör jordens naturresurser.” Så vad göra? Lösningarna på klimatkrisen, energikrisen och matkrisen tycks alltmer oundvikligt stavas l o k a l t. Men hur ordnar man det i dagens globaliserade just-in-time-värld som under lång tid effektivt slagit sönder den lokala självförsörjningskapaciteten? Uppdraget är enormt, samtidigt som alla kan börja, precis just där de är. En bra början är den inspirerande filmen Farm for the future, som tipsats om tidigare på den här bloggen, och som kan ses på Google video.
februari 23rd, 2010
Christopher Holmbäck
Minns ni ”Climategate” – den läckta mailkonversationen från det brittiska forskningsinstitutet CRU vid University of East Anglia, som lägligt uppdagades precis innan Köpenhamnsmötet i december förra året? De kapade mejlkonversationerna påstods vara bevis på hur data missriktats för att bättre passa forskarnas slutsatser. Klimatförnekarna menade att detta är ett tydligt exempel på att den globala uppvärmningen inte existerar – att IPCC, FN:s klimatpanel, skulle bygga sina resultat på felaktiga fakta och att klimatkatastrofen är ett politiskt och massmedialt påhitt.
Nu har klimatförnekarna hakat sig fast vid nästa halmstrå. IPCC:s senaste rapport från 2007 har länge varit omdiskuterad eftersom resultaten visade att Himalayas glaciärer skulle försvinna fram till år 2035. IPCC tar nu tillbaka uppgifterna eftersom de visade sig inte bygga på tillförlitlig fakta. Snabbt är klimatförnekarna där och skanderar att forskare, organisationer och politiker bygger klimathotet på lögner. Men hallå, är inte detta lite väl genomskinligt? Det är samma kortsynthet som att betrakta faktumet att det blev en vinter med snö och att vi därför kan skrota hela klimathotet. Det är så klart allvarligt med felaktiga forskningsrapporter och oetiska mejlkonversationer forskare emellan. Men i det förstnämnda fallet har det visat sig att själva forskningen inte var osanningsenlig. Och även om den var det i det andra fallet, så säger forskningen att även om Himalayas glaciärer kommer att finnas även 2035 så mår de inte direkt tipptopp. 2000-talets första decennium var det varmaste sedan Nasa började med sina mätningar. Vad säger klimatförnekarna om det?
Oseriös forskning med manipulerad fakta är allvarlig. Men det gäller att komma ihåg att forskare inte är heliga och att forskningsrapporter ska utsättas för kritisk granskning. Detta gäller medborgare, media och inte minst forskarkåren själva. Men att en läckt mejlkonversation och att en slarvigt granskad forskningsrapport skulle bevisa att den globala uppvärmningen var ren konspiration, känns som att göra en hönsfarm av en fjäder.
IPCC:s senaste rapport (från 2007)
IPCC:s beklagande att de inte utfört noggrann faktagranskning på rapporten
Av Anna Nilsson
redaktionen@arbetaren.se
februari 16th, 2010
Daniel Andreasson
Under åttio- och nittiotalet steg jordens temperatur konstant. Men sedan 1998 har temperaturhöjningen avstannat. Nu tror forskarna att de har hittat orsaken bakom fenomenet. En ny studie som presenteras i tidningen Science visar att mellan år 2000 och 2009 har vattenångan i atmosfären minskat med tio procent.
Att vattenångan minskar ses som ett glädjande besked. Vattenånga är en kraftfull växthusgas med mycket stor förmåga att binda värme i atmosfären. Ju mer vattenånga det finns i atmosfären desto mer ökar alltså jordens temperatur.
Men studiens resultat är mycket oväntat. Många forskare tror att ett varmare klimat ger mer nederbörd, vilket i sin tur leder till mer vattenånga. Men trots att det senaste årtiondet varit det varmaste i modern tid har alltså mängden vattenånga i atmosfären minskat i stället för att stiga. Forskarna bakom studien säger att det hela är mystiskt och förbryllande.
Av Karin Wallmander
karin.wallmander@arbetaren.se
februari 9th, 2010
Daniel Andreasson
Katastrofen i Köpenhamn har desillusionerat en och annan. Många satte sitt hopp till att regeringar i stunder av akut kris skulle kunna överträffa sig själva. Vi fick motsatsen.
En vars hopp inte viker är Danny Chivers, som skrev en artikel i januarinumret av The Internationalist. Han beskriver en idé som enligt honom sprider sig bland klimataktivister världen över: Vi kan skapa vårt eget internationella avtal. ”Ett globalt avtal baserat på både klimatforskning och social rättvisa; ett Folkets Protokoll som förbigår regeringar helt och hållet och kommer direkt från gräsrötterna.” Chivers tänker vidare att ett sådant avtal skulle kunna undersökas av oberoende forskare. Det skulle enligt Chivers visa att Folkets Avtal löser klimatkrisen, regeringarnas gör det inte = kredden ökar.
Hmmm… förbigå regeringar helt och hållet… ett Folkets Globala Avtal… Naivt? Kanske, men i dessa tider gör man nog bäst i att läsa Chivers artikel och tänka efter ordentligt innan man lägger energi på att avfärda sådana idéer i stället för att förverkliga dem. Fördelen med en sådan massiv och orealistisk plan är att det finns miljoner saker man kan göra som passar in i det stora målet… Ett blockerat Vattenfallskolkraftverk eller en stoppad förbifart är steg på vägen. Att börja formulera våra gemensamma ståndpunkter en annan. Det senare gjordes till exempel på Klimaforum, det alternativa klimatmötet i Köpenhamn, där deltagarna tillsammans tog fram en deklaration.
februari 2nd, 2010
Christopher Holmbäck
Häromveckan togs en efterlängtad seger mot kolkraftsindustrin i USA. Det gäller kolföretaget Peabody som i decennier har förstört området Black Mesa i Arizona, hem till spillror av ursprungsbefolkningarna Navajo och Hopi. Motståndet mot Peabody har skapat breda allianser mellan ursprungsbefolkningar, kreativa civilolydnadsgrupper från San Francisco, aktivister från Arizona och etablerade NGO:s med kontor i Washington DC som Sierra Club. Motståndet har också tagit sig alla typer av former från civil olydnad och blockader till ett enträget kämpande i alla lag- och politiska instanser som finns.
Den 8 januari i år tog så en domare beslutet att dra tillbaka Peabodys koldriftstillstånd som de hade fått den 22 december 2008. Det är i sämsta fall ännu en vägbula innan Peabody till slut gör som de vill, i bästa fall den mina som får företagets tålamod att rinna över, som eskalerar vågen av effektivt motstånd och alliansbyggande mot kolföretag i USA, och ett tecken på att domare och tillståndsgivare har öppnat ögonen tillräckligt för att se kolets smutsiga framsida.
Läs mer på www.blackmesawatercoalition.org
januari 26th, 2010
Christopher Holmbäck
I tider av katastrofer händer både fruktansvärda och fantastiska saker. Den spänningen är tydlig i bioaktuella Vägen, som har premiär nu på fredag. Filmen baseras på den lysande amerikanske författaren Cormac McCarthys bok med samma namn som gavs ut 2006. McCarthy är en av de bästa på att måla upp nattsvarta miljöer, och i Vägen gör han det genom att beskriva världen efter att den gick under. De som inte dödats, svultit eller varit kloka nog att ta livet av sig letar efter konserver från världen innan. Ingenting växer. Solen finns inte. För alla utom klimatförnekare är det omöjligt att inte se att en värld lik McCarthys kan vara vår inom överskådlig framtid.
Vägen handlar om en pappa och hans son. De vandrar bakom en kundvagn (likt USA:s hemlösa, en påminnelse om att helvetet finns här och nu) på väg till kusten, i hopp om att någonting bättre kanske kan finnas på andra sidan. Pappan gör allt för sin son, och har lärt sig att inte lita på någon. Världen efter består av enstaka ensamma vandrare, kannibaler och rövargäng. Efter att pappan dör och pojken ska klara sig själv visar det sig att alla inte var onda – den som vågade lita på andra människor kunde finna gäng som inte rövar utan tar hand om varandra, och om andra. Den lärdomen är högst aktuell: I arbetet med att rädda klimatet kan vi samtidigt förbereda oss för världen efter en eventull klimatapokalyps. Precis som i Köpenhamn. Klimataktivisterna som kom samman på gatorna utanför klimatmötet i Köpenhamn misslyckades med att sätta förhandlingarna på rätt köl, i alla fall den här gången, men lyckades med att bygga gemenskaper för framtiden.
januari 18th, 2010
Christopher Holmbäck
Tidigare inlägg
