Lägesrapport från gatan
XX 25 januari 2007
Prostitutionsdebatten är het igen. Samtidigt som röster höjs för att sexköpslagen borde avskaffas, som starkast i Petra Östergrens omdiskuterade bok, talas det om en exploderande gatuprostitution. Men hur är egentligen situationen på gatan? Arbetaren gav sig ut för att möta prostituerade, socialarbetare och poliser och kom tillbaka med en helt annan lägesbild.
På Malmskillnadsgatan intet nytt. Åtminstone inte de senaste åren. Sedan sexköpslagen infördes 1999 har gatuprostitutionen i Stockholm minskat med ungefär en tredjedel. Raija Dilén höjde därför på ögonbrynen den 26 december förra året när Dagens Nyheter rapporterade att antalet sexsäljare på gatan nu är nästan lika många som de var före 1999. Raija Dilén arbetar som uppsökande socialarbetare och hade själv intervjuats i artikeln. Hon säger att DN helt har missuppfattat saken:
– Vi ser inte alls någon ökning nu. Året efter sexköpslagen minskade prostitutionen på gatan dramatiskt eftersom det var så mycket poliser och journalister från världens alla hörn på gatorna. Men sedan dess har den legat på en jämn nivå. Vi uppskattar att en tredjedel har slutat helt och hållet.
Raija Dilén är anställd av Stockholm kommun och landstings Prostitutionscentrum som erbjuder möjligheter och stöd till de prostituerade som vill sluta sälja sex. I hennes arbete ingår att gå Malmskillnadsgatan upp och ner, dela ut sitt visitkort och försöka få kontakt med de människor som tjänar sitt levebröd där.
– Vi känner och har kontakt med 150 kvinnor och fyra män i Stockholm som prostituerar sig regelbundet på gatan. Ungefär 50 stycken får vi inte kontakt med.
Hur många som säljer sex via andra kanaler – på hotell, restauranger, barer och via internet – är omöjligt för Raija Dilén att uppskatta.
Jonas Trolle, utredare på Citypolisens enhet för människohandel, säger att runt 100 kvinnor i Stockholm ligger ute med annonser på internet varje dag. Varken polisen eller Raija Dilén tror att sexköpslagen har bidragit till en farligare arbetsmiljö för de prostituerade eller att de som slutat på gatan gått över till internet.
– Det har inte blivit farligare, det har alltid varit farligt. Och de kvinnor som prostituerar sig på gatan är helt andra människor än de som säljer sig via andra kanaler. Ungefär hälften av dem som går på Malmskillnadsgatan är missbrukare, resten har psykiska problem. Det har hänt väldigt mycket i deras liv innan de går ut, säger Raija Dilén.
Själv har hon arbetat som uppsökare i tio år och liksom krögarna på Malmskillnadsgatan intygar hon:
– Innan lagen infördes var det långa rader med bilar här, män som väntade på att köpa sex. Nu är det svårt att få någon att stanna.
Rosinha Sambo håller inte med om att lagens effekter är positiva. Hon har sålt sex i 25 år och tar numera emot kunder i sin bil på Rosenlundsgatan i Göteborg. Timmarna mellan torskarna är långa och inkomsten knaper. Natten före vår intervju har hon blivit rånad på de 5 000 kronor hon tjänat in under de senaste två dygnen.
– Det var en kund som vägrade sätta på kondomen så jag ville inte knulla med honom. Då sprutade han över hela sin mage och bilsätet. Sedan försökte han tvinga mig att ha sex med honom fast han var helt kladdig och äcklig. Jag protesterade men han började slå mig. Jag tog fram min luftpistol men han var så stor och tog den ifrån mig. Polisen kom aldrig, trots att jag ringde. Till slut lyckades jag ta mig ur bilen och sprang därifrån. När jag kom tillbaka hade han tagit pengarna jag skulle ha till att förnya min sons pass i Köpenhamn.
Rosinha Sambo menar att detta aldrig skulle ha hänt om inte sexköpslagen äventyrat hennes säkerhet.
– Kunderna vet att vi tar dem till ställen där de inte blir upptäckta; avlägsna och isolerade platser. Det gör oss mer utsatta!
Hon har länge förespråkat ett upphävande av både kopplerilagen och sexköpslagen.
– Utan kopplerilagen skulle jag och mina kollegor kunna hyra en lägenhet tillsammans för att ta emot kunder och kunna skydda varandra, säger hon.
Rosinha Sambo reagerar mot statens dubbelmoral och har flera gånger framträtt i media för att påvisa den. Bland annat när en anställd i polisens prostitutionsenhet själv köpte sex av henne och senare, i deras förhållande, slog henne sönder och samman. Vid ett annat tillfälle ålades hon av Skattemyndigheten i Göteborg att betala 70 000 kronor efter att hon själv hade begärt en skatteblankett. I protest stämde hon staten för koppleri: de begär hennes inkomst men accepterar inte hennes arbete.
Åsikterna om den unika sexköpslagen går kraftigt isär, både i Sverige och utomlands. Den kritiseras från både höger och vänster och har sagts vara ett uttryck för en blind radikalfeminism som använder de prostituerade för att markera en politisk ståndpunkt. En del hävdar att lagen ökar riskerna för prostituerade och andra att staten inte bör lägga sig i vilka kontrakt ”fria” människor väljer att skriva och vilka ”varor” de byter med varandra.
Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister, där ett antal nöjda sexsäljare uttalar sig om sina jobb, har återigen aktualiserat frågan om lagens vara eller icke vara. Någon utvärdering av dess effekter har egentligen aldrig skett, men Raija Dilén är innerligt trött på den debatt som blossat upp:
– Jag har aldrig träffat någon prostituerad som trivs med sitt jobb. Många som är mitt inne i det framställer det som någonting de själva valt. Men så fort de får en chans att ta sig ur det blir deras synsätt totalt annorlunda.
Jonas Trolle blev erbjuden att debattera med Petra Östergren men tackade nej.
– Om hon har hittat kvinnor som ser det här som ett yrke och gillar det, så är det väl bra för henne. Men varken jag eller någon av mina kollegor har någonsin träffat en sådan person, säger han.
Enligt honom är sexköpslagens huvuduppgift normativ. Den syftar egentligen inte främst till att lagföra torskar, utan till att etablera uppfattningen att samhället inte accepterar prostitution.
– Det kan inte vara rätt att köpa någon annan. Sex mellan två personer som älskar varandra är ju det finaste som finns mellan människor. Att då köpa det, göra ett avtal, där den ena människans utsatthet och behov av pengar gör att den andra får tillgång, det tycker jag är en syn på sina medmänniskor som är fruktansvärd.
Ger Jonas Trolles ord en ledtråd till polariseringen i debatten? Måste man tycka att sex mellan två människor som älskar varandra är det finaste som finns för att önska ett samhälle utan prostitution? Är det den normen som sexköpslagen ska tjäna? Eskorten Isabella Lund påpekar i Flamman att prostituerades röster fram tills Petra Östergrens bok har varit helt frånvarande i debatten och anklagar lagens förespråkare för moralism och sexualpanik. Josefin Brink bemöter: ”till skillnad från Östergren anser jag att moralism och prostitution är två sidor av samma mynt – inte varandras motsatser.”
Josefin Brink har ett maktperspektiv. Ett annat är det som en kvinna som kallar sig ”glädjeflickan Greta Garbo” bloggar om, apropå sexköpslagen. Att själv få bestämma över sin kropp: ”Utgångspunkten för lagen är att varje människa har rätt att bestämma över sin egen kropp och sin sexualitet i varje situation. (Här syftas antar jag, på våldtäkter, kvinnohandel och liknande. Men det går stick i stäv med frivillig prostitution, vilket jag förstått inte finns i dessa beslutande människors fantasi ens)”.
Riksförbundet För Sexuell Upplysning, RFSU, driver en klinik i Stockholm som både torskar och prostituerade besöker. I rapporten ”Sex på köpet” beskriver psykoterapeuterna hur svårt det är att etablera en tillitsfull kontakt med kvinnorna som säljer sex. De har levt i ett självdestruktivt mönster där prostitutionen fungerar både som ventil och bekräftelse. De flesta har självmordsförsök, ätstörningar och självbestraffning i bagaget och trots att majoriteten inte är ekonomiskt nödgade att sälja sina kroppar drivs de av någonting som svårligen kan klassificeras som ett fritt val. Inom RFSU väckte dock sexköpslagen initialt motstånd.
– Man var rädd att den skulle slå hårdast mot de prostituerade. Men det är ju möjligt att det inte har blivit så, säger Johanna Nyström, organisationens pressekreterare.
RFSU har i åratal krävt en utvärdering av lagen och den borgerliga alliansen har välkomnat detta. Återstår att se vad och vilka den kommer att utgå ifrån. Finns det plats för flera, parallella verkligheter?
Lina Flyrén
redaktionen@arbetaren.se
10 kommentarer
Äntligen någon (Petra Östergren) har vågat upptäcka sanningen för alla. Sverige bor alldeles för stängd i sina fördomar. Det får räcka med så mycket dubbelmoral. Läs Petras bok och lär er lite.
Alex 07-02-06 02:54
Hur kommer det sig att Petra Östergren blev författare och inte prostituerad? Biologi? Socialisering? "Fritt val"? Vart i hela friden kommer ett "fritt val" ifrån? Jo, utifrån mängden av givna möjligheter. Vilka valmöjligheter har de flesta prostituerade haft?
Ingrid 07-02-06 02:54
Hur vet du att Petra Östergren inte varit prostituerad?
Lars 07-02-06 02:54
Sexköpslagen är nog största exemplet på dubbelmoral i Europa åtminstone. Att man får sälja nåt som man inte får köpa är otroligt bara det. Att det dessutom ofta är köparen även här som är i underläge talas det ite om. Och att det är lättare att ha kontroll på både hallikar och insmuggling av öststatsflickor med det öppna system som de har i Tyskland,Holland och nu Finland är bevisat. Liksom att det gör det möjligt att både hålla en säkerhet i sjukdomar och brott är klart. Därför har den nogranna Finska studien jämfört Sverige och Tyskland innan de bestämde vilken väö de skulle gå. I Sverige är det feministisk missundsamhet som ligger bakom detta att det drabbar även sexsäljarna värre spelar mindre roll.
Lars Åke 07-02-06 02:54
Jonas Trolle säger att "Det kan inte vara rätt att köpa någon annan".!? Som anställd av polisen så har han sålt sin tid, sin kropp och sina eventuella talanger för pengar. Vad som skiljer hans arbete från det prostituerades är att de senare säljer sex. Sex, detta syndiga som vi alla älskar får inte svärtas ner av att någon "säljer det". Det ska ju vara något fint, oantastligt nästan heligt. Det är väl här moraliserandet kommer in och som i förlängningen leder till att staten fortsätter det förtryck som enligt traditionen kyrkan stått för. Händerna på täcket undersåte och inga syndiga tankar för då kommer du att brinna i evighet eller som i dagens samhälle brännmärkas/stigmatiseras för evigt. "Sex mellan två personer som älskar varandra är ju det finaste som finns mellan människor". Det kan man ju tycka om man vill. Annars kan ju att hjälpa någon i nöd, att visa respekt för någon eller att på något sätt få någon att känna sig betydelsefull och behövd vara mycket fint. När något sådant hänt i mitt liv eller i min närhet så har jag blivit varm i hela kroppen och ibland fällt en tår. Däremot så har jag aldrig känt så när jag haft sex. Att med lagstiftning försöka få bort handeln med sexuella tjänster oavsett konsekvenser för de man säger sig försöka skydda tycker JAG vittnar om "en syn på sina medmänniskor som är fruktansvärd". Seriemördaren i Ipswich som tack vare upprensning i centrum av prostituerade kunde utföra sina illdåd långt från folk och kameror visar på vad goda intentioner kan få för effekt. Det faktum att de inte vågar gå till domstol är ytterligare ett exempel på att vår lagstiftning bidrar till att de redan utsatta blir än mer utsatta. Det är dags att börja se bortom ideologier och moraliseranden och utgå från vad som finns, vad vill vi uppnå och hur kommer vi dit på bästa sätt. Som jag ser det så ska samhället ställa upp med stöd och hjälp så att ingen tvingas göra något de inte vill, utöver det så är det upp till individen att bestämma.
Peter 07-02-06 02:54
Det är glädjande att prostitution och sexköpslagen debatteras så flitigt som den gör nu. Det är också glädjande att vi som frivilligt valt att sälja sex får vara med, om än på bara ett litet hörn ännu. Att det är väldigt viktigt att vi får ge vår syn utifrån vår verklighet, märks bla på vissa uttalanden i ovanstående artikel. 1.Att bilarna försvann från Malmskillnadsgatan efter lagens instiftande är inte alls konstigt, då sexkunderna plötsligt riskerade straff. Hur hjälper det de prostituerade? 2. Raija Dilén har aldrig träffat någon prostituerad som trivs med sitt jobb/hobby. Har hon försökt? Vill hon egentligen träffa någon? Kanske är då risken att hennes åsikter inte stämmer med verkligheten. Jag finns och många med mig. 3.Även Jonas Trolle undviker oss. De Petra Ö berättar om, tas av någon anledning inte på allvar. Hur ska vi göra för att bli tagna på allvar? 4. Jonas T är av åsikten att sex bara är fint om personerna älskar varandra. Visst är det, det ultimata. Men i dagens samhälle är one night stands tex väldigt vanligt. Idag torsdag kan man i AB läsa om vett och etikett vad gäller one night stands. Det är också idag vanligt att många lever mer eller mindre självvalt ensamma. Ska man då vänta(kanske hela livet) på att hitta någon man älskar? Sex är fint, enligt mig, om båda njuter och båda är överens. 5. Rosinha är säkert inte ensam om att uppleva våld och kränkningar, då lagen tvingat både säljare och köpare under jord. Så för att min glädje ska bestå, så önskar jag att beslutsfattare,åsiktsmotståndare, poliser och socialarbetare vidgar sin syn. Inte bara tar fasta på den mörka biten. Precis som en färgpalett består prostitution av många fler valörer än svart.
Greta Garbo 07-02-06 02:54
En bra lägesbeskrivning av verkligheten där olika synpunkter får komma till uttryck. Sällsynt bra journalistik, från oväntat håll.
Niklas 07-02-06 02:54
Jag reagerade på artikeln i DN jag med och framför allt på dess faktaruta som verkligen inte innehöll en massa fakta om ämnet. Ett mail med påpekande om saken till journalisten, Stefan Lisinski, har hitintills inte besvarats. Det jag reagerade på var att det i faktarutan stod så här: "I dag sker en stor del av sexhandeln i lägenheter. Kvinnorna kommer ofta från något annat land och affärerna organiseras av hallickar. De kan antingen dömas för koppleri eller, om de anses ha utnyttjat kvinnornas utsatta position, människohandel." Om man läser de raderna så tror man ju att den så kallade inomhusprostitution mest består av utländska gästarbetare i händerna på hallickar eller människohandlare emedan de i själva verket bara utgör en mycket liten del av all prostitution i Sverige. Där med inte sagt att vi gemensamt ska göra allt vad vi kan för att stoppa den sexuella människohandeln. Men det är viktigt att veta att den största delen av prostitutionen marknadsförs via Internet av Svenska oberoende sexsäljare som arbetar med att sälja sex med lust och glädje och absolut inte pga tvång som slavar i händer på människohandlare.. Men jag antar att DNs version är mer politisk korrekt, även om den inte är sann. Tack Lina för en bra artikel och tack för att du lät sexsäljarnas röster höras :-)
Isabella Lund 07-02-06 02:54
Jättebra artikel! Jag tycker att Raija Dilén motsäger sig själv lite när hon först påpekar att "de kvinnor som prostituerar sig på gatan är helt andra människor än de som säljer sig via andra kanaler" och sedan som kommentar till att hon är trött på debatten som blossat upp nu att hon aldrig har "träffat någon prostituerad som trivs med sitt jobb. Många som är mitt inne i det framställer det som någonting de själva valt. Men så fort de får en chans att ta sig ur det blir deras synsätt totalt annorlunda." De hon träffat är ju just de som går på gatan och är "helt andra människor" än övriga prostituerade...
Johanna 07-02-08 04:15
Jag tycker det är tydligt att de som bär på det största "horstigmat" är de s.k sexsäljare som t ex Isabella Lund. I deras framställningar heter det hela tiden att de minsann inte är som "de där andra" gatslinkorna med diverse psykiska problem, t ex Louise Eek. Det vittnar om en slags förakt för svaghet som genomgående kommer från de som förespråkar prostitution, och ofta från dem som säljer sex: "Vi är inte som de där skitiga hororna. Vi är bättre, lustfyllda ständigt kåta och villiga, rika, snygga smarta och sexuellt frigjorda." En bild som i övrigt är mycket vanligt förekommande i patriarkatet, t ex i porren. Men även en inställning som är ett utslag av narcissism, på så sätt att den vittnar om, trots att den effektivt döljer, den bakomliggande vurmen för den starkare helt enkelt. Sedan är det lätt att projicera sin egen oförmåga att se och ta ansvar för sin världsbild på feministerna som sägs "moralisera", och förakta de utstötta hororna. Vem är det som ger uttryck för förakt här egentligen? Vem är det som bär på splittringen mellan den goda kvinnan och den saggiga? Det är dags för Isabella Lund mfl att ta ansvar för sina liv och göra det de vill göra istället för att skylla alla sina svårigheter i livet på Gudrun Schyman. Men kanske är det lättare om man ändå förtingligat sig själv så pass, man blir inte längre en riktig människa med allt vad det innebär av ansvar för sina egna val. Betalningen är själva smörjmedlet som frälser från skam och skuld. tar du betalt är du inte svag utan stark, liksom. Vari ligger det frigjorda i detta?
vanja 07-02-21 11:55
Kommentera