Europeisk vänster vill se antikapitalistisk partigrupp
UTRIKES 27 maj 2009
Flera antikapitalistiska partier runtom i Europa ställer upp i det stundande EU-valet. Gemensamt är ambitionen att få till stånd en kursändring i EU:s nyliberala utveckling.
”Vi betalar inte för deras kris” är de europeiska antikapitalistiska partiernas slagord inför EU-valet. Då arbetarna inte orsakat den kris som kapitalismen går igenom ska de inte heller behöva stå för notan är argumentet. Det franska Nya antikapitalistiska partiet, NAP, som grundades för tre månader sedan och som företräds av den populäre brevbäraren Olivier Besancenot, har byggt sin valkampanj på just det slagordet.
– I vår kampanj försöker vi visa att det är den nyliberala politik som sedan flera decennier dominerar EU-bygget som har försatt oss i den nuvarande krisen, säger Pierre-François Grond, från NAP:s ledning till Arbetaren.
Enligt Grond är några av problemen med EU att det funnits en övertro på marknaden och att unionen för en politik av avreglering och utförsäljning av den offentliga sektorn. Dessutom pekar han på att företag har kunnat utnyttja skillnader i de europeiska ländernas skattesatser genom att flytta från ett land till ett annat och därmed bidragit till social dumping. Det har i sin tur, menar han, utmynnat i att människor i Europa hyser misstro mot det europeiska projektet, som framför allt varit ett kapitalistiskt projekt. NAP vill därför se en radikal kursändring:
– Vi anser att EU måste byggas om på helt nya grunder. Därför vill vi att en kongress med folkvalda från hela Europa sammankallas för att grunda ett nytt EU med fokus på demokrati och sociala frågor, säger Grond.
Detta nya EU skulle bland annat sätta stopp för skatteparadis och finansspekulation, samt bereda vägen för en arbetstidsförkortning, liksom inrätta en europeisk minimilön.
Vägen till enighet mellan olika europeiska antikapitalistiska partier är lång men NAP siktar ändå på att skapa ett paneuropeiskt antikapitalistiskt parti efter valet. Förutsättningen är dock att partiet lyckas få ett mandat i EU-parlamentet, vilket ännu är osäkert.
– Vi hoppas att kunna bilda en antikapitalistisk partigrupp men där är vi ännu inte. Idén är att skapa en politisk ram för att kunna utbyta erfarenhet, gemensamt ta ställning för olika frågor och sjösätta politiska kampanjer över hela Europa, säger Grond som hoppas att den framgång som NAP haft i Frankrike ska kunna bana väg för liknande partier i andra länder, och de besökte nyligen Sverige inbjudna av det svenska EU-valsamarbetet Arbetarinitiativet (se Arbetaren 20/2009).
Även i Italien lever hoppet om att kunna skapa ett icke-kapitalistiskt Europa och också där är slagordet ”Vi betalar inte för deras kris” framträdande i vänsterns valkampanj.
– Det är banker som tillsammans med spekulanter har lagt grunden för den här krisen. Därför ska de betala krisen, inte arbetarna, säger Fabio Amato, kandidat i EU-valet för Rifondazione Comunista, ett parti som såg dagens ljus 1991 när det tidigare starka italienska kommunistpartiet splittrades.
I förra EU-valet fick Rifondazione Comunista 6,1 procent av rösterna vilket räckte till fem mandat. Partiet hoppas på att göra ett lika bra val i år, då italienarna den 6 och 7 juni går till val.
– Huvudtemat i vår kampanj är det akuta behovet av social rättvisa. Med tanke på det finansiella systemets kollaps finns det ett tydligt behov av alternativ, säger han och tillägger att kampen mot den utbredda rasismen i landet är den andra stora frågan i partiets valkampanj.
Till Rifondazione Comunistas främsta mål i EU-parlamentet hör slopandet av EU:s tjänstedirektiv och främjandet av den europeiska fackföreningsrörelsen – två viktiga led i försöket att lägga grunderna för ett antikapitalistiskt Europa.
– Kapitalism är inte slutet på historien, säger Amato.
I Polen är det ett mindre parti som bär upp budskapet om att ett annat Europa är möjligt. Polens arbetarparti, PPP, bildades 2001 av den fackliga organisationen Augusti 80 för att ge arbetare politisk representation. PPP ställer upp i EU-valet för att skapa ett Europa baserat på solidaritet mellan arbetare.
– Vi betraktar EU-valet som en möjlighet att visa att en annan väg är möjlig vad gäller Europas framtid och Polens framtid i Europa, säger Darius Zalega, chefredaktör för partiets tidning Trybuna Robotnicza, till Arbetaren.
Av opinionsmätningarna att döma ser valdeltagandet i Polen ut att bli rekordlågt i år, bara mellan 10 och 15 procent väntas ta sig till vallokalerna. Zalega beklagar det men menar att ett lågt valdeltagande kan bana väg för överraskande framgångar för PPP, som bara fick 1 procent av rösterna vid det polska parlamentsvalet 2007.
Även PPP har gjort slagordet ”Vi betalar inte för er kris” till sitt, och partiet hoppas också på bildandet av ett paneuropeiskt antikapitalistiskt parti:
– Visst blir det svårt då de olika partierna har sina egna särdrag. Men finns det en annan utväg för den antikapitalistiska vänstern? Det tror jag inte, säger Zalega.
Sébastien Buffet
utrikes@arbetaren.se
4 kommentarer
Jag sitter på Göteborgs stadsbibliotet, i exil från stressiga Stockholm. Jag är vemodig efter att ha läst artiken; ber om urstäkt för det jag kommer skriva! Jag tror helt enkelt inte att hegemonin alls är bruten, jag hoppas verkligen att jag har fel när jag tror att chansen för en antikapitalistisk partigrupp är mycket mycket liten! Arbetarinteativet i tex. Sverige kommer inte att få någon representation, eftersom att de flesta vänsterväljare röstar på Vp eller SAP. Att få Sverige till vänster handlar snarare om att få riksdagspartierna till vänster, än att skapa nya konstalationer. Eftersom de är extremt små och i pratiken inte gör någon skillnad- de lever ett par år och dör sedan ofta, eller splittras. Problemet med SAP är att partiet dragits åt höger. Det är att förneka verkligheten- att tro att vi kommer snabbt komma tillbaka till en radikaliserig som på 60 och 70 talet- vilket är en unik period i historien. Der krävs sannorligen en mycket långvarit kampanj från vänstern för att först och främst ens logiskt bli ett alternativ, sedan vinna röster! Just oenigheten bland de sekteristiska vänsteralternativen visar på att man inte kan ta upp kampen mot kapitalismens dolda ansikten, om man inte gemensamt kan sätta upp ett antal gemensamma ståndpunkter. Det är dock inte högern som är problemet, det är snarare en vilsen vänster som även i den nutida krisen inte vet hur man skall handla. Och har man inga bra svar på hur krisen skall hanteras, ja då slår vanligt folk dövörat till. Vi har sedan en farlig historisk situation där begreppet "socialism" efter Sovjet och Kina språkligt har fått en mycket negativ laddning. Man måste alltså arbeta med att ändra på den språkliga laddningen- för att ens få samtala. Det är alltid intressant med små grupper som skapar möjligheter till samtal, det ständiga problemet är att dessa grupper oftast inte får någon real politisk makt. Man kan sedan som syndikalist hoppas på en alternativ fackförening, detta ligger dock mycket långt borta i tiden, även om LO har gjort bort sig ganska mycket. Ibland får jag för mig att länder per definition får en mitten politik, eftersom att det är den minst gemensamma nämnaren mellan eliten och folket. Problemet med denna åsikt är naturligtvis att den radikala kampen blir en frasradikal kamp- där man egentligen inte tror att man kan göra skillnad. Man handlar för att störa systemet, inte förändra det. Den politiska kampen verkar evig, och vi får verkligen hoppas att någonting radikalt nytt sker- för i samtiden kommer ingenting att störa den kapitalistiska logiken. ( ledsen för svammel inlägg..) Mvh Johan Nyström www.radikalsocialdemokrati.nu www.sskbloggen.blogspot.com
Johan Nyström 09-05-30 09:18
Kommentar till Johan Nyström: Jag tror inte de bästa analyserna åstadkoms av att man känner sig vemodig. Jag tycker din kommentar spelar på apati och resignation, vilket betyder att du spelar på samma liga som högern. Jag tror även du har fel när du skriver om 60- och 70-talet som någon sorts singulär gyllene period, för vi ser nu hur det bland dagens unga åter igen är växande medvetenhet om politiska frågor och konturerna av apatins och resignationens tillbakagång.
Magnus Edgren 09-06-01 11:12
Ja, jag hoppas verkligen att jag har fel. Skulle bli mycket glad om fler ungdommar aktiverar sig för en bättre framtid, istället för att tro att det inte går att förändra- vilket stämmer om man försöker att förändra själv, och inte tillsammans med andra! Om det kommer en period av mera politiskt handlande, kanske vi kan lösa klimatkrisen och ojämlikhetskrisen mellan de rika och fattiga. / Johan Nyström
Johan Nyström 09-06-01 11:12
Vore det inte en fin idé om Arbetaren hänvisade vidare till god läsning. Vänstern i Frankrike tex. Röda Rummet och Tidsignal uppmärksammar den yttersta vänstern. Varför inte en rekommendation?
Orvar L. 09-06-04 10:33
Kommentera