Matfrågor fick Doharundan att krascha

I-länderna gav lite men begärde mycket

UTRIKES 31 juli 2008

Förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen WTO:s Doha-runda kraschade sent förra tisdagen. Den avgörande konflikten handlade om livsmedelssäkerhet för utvecklingsländer.

WTO etablerades 1995 och från början har starka motsättningar mellan industriländer och utvecklingsländer präglat organisationen och blockerat de flesta förhandlingsinitiativ. Den fråga som denna gång stjälpte förhandlingarna var en sak som en majoritet av utvecklingsländerna värnar om: en säkerhetsmekanism som tillåter u-länder att höja tullarna på import av vissa jordbruksvaror när importen hotar fattiga jordbrukares utkomstmöjligheter. Kina och Indien kräver en sådan mekanism för att säkerställa livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling för fattiga bönder. USA, däremot, vägrade att gå med på en sådan säkerhetsmekanism.
– I ljuset av den globala livsmedelspriskrisen kunde vi helt enkelt inte gå med på ett avtal som reser ytterligare hinder för världshandel i livsmedel, sade USA:s chefsförhandlare Susan Schwab.

Schwabs uttalande blottar en stor skillnad i synsätt om hur livsmedelssäkerhet bäst uppnås. USA liksom andra stora livsmedelsexportörer och institutioner som Världsbanken, anser att en effektiv världsmarknad är det som bäst motverkar hunger och prisstegringar. De vill öppna upp marknader genom sänkta tullar och fria handelsflöden. De flesta Syd-länder och frivilligorganisationer är visserligen inte motståndare till internationell handel och exportodling, men vill samtidigt säkerställa möjligheten att producera nödvändiga livsmedel för hemmamarknaden. Därför vill de kunna skydda åtminsone delar av det egna jordbruket genom tullar.

Att Doharundan lanserades som en ”utvecklingsrunda” 2001 berodde på att en rad u-länder och frivilligorganisationer krävde förhandlingar kring sådana undantag innan de var beredda att ta på sig några nya åtaganden om att öppna marknader. Förhandlingsgruppen G33 driver främst två frågor i förhandlingarna: Dels en säkerhetsmekanism, som ger u-länder rätt att höja tullar om vissa viktiga branscher hotas av import, dels en lista över ”särskilda varor” som ger rätt att undanta vissa livsmedel, som har stor betydelse för livsmedelssäkerheten, från tullsänkningar.

Men trots löftena vid Doharundans lansering har utvecklingsfrågor aldrig på allvar lyfts in i förhandlingarna.
Förhandlingskraschen var därför inte oväntad. Den handlade om att WTO:s chef Pascal Lamy och i-länderna – nu som tidigare – ”gjorde ett misslyckat försök att ge väldigt lite men begära väldigt mycket, vilket helt enkelt inte accepterades av utvecklingsländerna”, som Argentinas utrikesminister Jorge Taiana sade till nyhetsbyrån IPS.
Rikard Warlenius

Rikard Warlenius
rikard.warlenius@arbetaren.se