Allt står på spel

LEDARE 8 augusti 2007

Det blir en utmaning för Skandinaviens relativt små sociala rörelser att ordna ett inspirerande, livligt och utmanande europeiskt socialt forum (ESF) nästa höst. Från tidigare ESF i Florens, Paris, London och Aten är vi bortskämda med uppemot 100000 deltagare – de svenska arrangörerna går ut med mer blygsamma 20000. Men erfarenheterna från EU-toppmötet i Göteborg 2001 visar att det finns kraft och kompetens här att arrangera spännande forum med många deltagare, ett faktum som ofta glöms bort eftersom våldet är det som helt tagit över minnesbilden.

Ett socialt forum ska inte vara för homogent, varken med avseende på deltagare, åsikter eller de frågor som tas upp. Styrkan hos denna mötesform har aldrig varit att formulera stringenta program för en enhetlig rörelse, utan att skapa minsta gemensamma nämnare för en mångfald av rörelser, med sinsemellan olika agendor och strategier.
Den ekonomiska globaliseringen och särskilt framväxten av globala maktinstitutioner med nyliberal agenda och kraftfulla sanktionsmöjligheter – läs valutafonden, Världsbanken, Världshandelsorganisationen – var den objektiva förutsättningen för en globalisering även av motkrafterna, vilket manifesterats genom toppmötesprotester och World Social Forum. Motståndet mot denna nyliberala globalisering är den mest grundläggande gemensamma nämnaren för de rörelser som deltar. Motstånd mot krig och imperialism är en annan, och det bästa exemplet på hur spretiga och trubbiga sociala forum ändå kan fokuseras till en sylvass spets är uppmaningen från ESF i Florens 2002 att protestera mot det kommande kriget i Irak – en uppmaning som följdes av miljoner människor världen över och så när fick Tony Blair att avstå från detta brottsliga krig.
På senare år har en ännu mer livsavgörande fråga baxats upp i människors medvetande. En fråga som inte bara direkt avgör mänsklighetens överlevnad utan också inom sig rymmer alla frågor om hur våra liv, arbeten och samhällen organiseras. Lösningen på den globala uppvärmningen kräver en total omgestaltning av produktion, konsumtion, fördelning och handel. Som Mark Lynas skriver i sin nyutkomna bok Sex grader: ”Klimatförändringen är den duk på vilken tjugohundratalets historia kommer att målas”. Men om det blir ännu en helvetesskildring av krig och orättvisor, eller en tavla i ljusare färger om hur mänskligheten äntligen befriade sig från sina egna förtryckare – det är faktiskt upp till oss själva.

Med andra ord hoppas vi att klimatfrågan, i denna vidare, sociala och politiska mening, blir fokalpunkten när ESF om drygt ett år sammanstrålar i Malmö. Faktum är att tid och plats är sällsamt väl valda. Klimatfrågan oroar nu många, även utanför aktivisternas skara, och de skandinaviska länderna har nått relativt långt i medvetenhet. Inte minst kan det bli ett mobiliserande förmöte inför den konferens som äger rum på andra sidan Öresund året efter, i Köpenhamn i december 2009, då FN ska försöka enas om det avtal som ska ersätta det helt otillräckliga och orättvisa Kyotoprotokollet. Ett i sanning viktigt möte, som äger rum vid en tidpunkt då EU:s ordförande heter Fredrik Reinfeldt.
Det är lockande att dra till med någon klyscha om ”nu eller aldrig” – men faktum är att allt står på spel, samtidigt som en chans att göra skillnad tycks ha uppenbarat sig.

Rikard Warlenius
rikard.warlenius@arbetaren.se