Arbetaren

Utkommer sedan 1922 På internet sedan 1997

Söndag 21 Mars 2010

Städrabatt gynnar bara rika

INRIKES ANALYS 18 oktober 2006

Skriv ut

Bara den som tjänar över 46 000 kronor i månaden har nytta av regeringens skatterabatt på hushållsnära tjänster. I annat fall är det billigare att städa själv. Arbetarens granskning visar att den borgerliga regeringens politik bara gynnar den rikaste procenten.

Centerpartiet och Maud Olofsson var främsta påtryckare för skatteavdrag för hushållsnära tjänster under valrörelsen. Nu är förslaget infört i den nya regeringens budget – den 1 juli 2007 blir det halva priset för hushållsnära tjänster mot vad det skulle kosta utan avdrag.

I valdebatterna hävdade Maud Olofsson att hushållen med detta förslag skulle kunna handla hushållsnära tjänster för 150 kronor i timmen. Genom skatteavdraget skulle det därmed bli möjligt även för ”vanligt folk” att köpa tjänsterna. På Göran Rosenbergs fråga i TV4:s partiledarutfrågning om vem som ska städa hemma hos hemstädaren, svarade Maud Olofsson: ”De kan väl också köpa en tjänst”.

Det kan de förstås, men vi återkommer till om det är troligt att tänka sig att de kommer att göra det. Vidare upprepade Maud Olofsson i valdebatterna att skatteavdraget, trots den kraftiga rabatten, inte kommer att kosta staten något. Men efter att ha granskat siffrorna förefaller detta osannolikt. Vi återkommer även till det.

Hittills har Maud Olofsson och förespråkarna för skatteavdrag för hushållsnära tjänster slagit ifrån sig motståndarnas påstående om att avdraget i första hand skulle utnyttjas av välbeställda, och därmed öka klasskillnaderna. Motståndarna har i sin tur haft svårt att bemöta Olofssons argument. Enligt Svenska Dagbladet/Sifo är hela 24 procent av svenskarna villiga att köpa hushållsnära tjänster om de kostar som mest 155 kronor i timmen. Men frågan är om de har räknat ut huruvida det är lönsamt för dem att göra det.

För även om det är omöjligt att veta exakt hur skatteavdraget kommer att användas är det fullt möjligt att räkna ut för vilka det blir ekonomiskt rationellt. För att det ska vara rationellt måste kostnaden för att köpa tjänsten vara mindre än kostnaden för att själv gå ner i arbetstid och göra jobbet själv. Mer exakt: Vid vilken lön ligger brytpunkten för när nettoinkomsten per timme överstiger timkostnaden för den hushållsnära tjänsten med regeringens skatteavdrag?

Till att börja med ser vi då att 150 kronor i timmen är lågt räknat. Företaget Hemfrid, som gått i bräschen för den här typen av tjänster, kostar mellan 307 och 402 kr i timmen. Om alliansens skatterabatt slår igenom helt i företagets prissättning blir en rimligare uppskattning av vad en hushållstjänst i genomsnitt kommer att kosta 175 kronor i timmen.

Till skillnad från andra ”hushållsnära” hantverkare som har nämnts i debatten, som rörmokare, målare och snickare, får man förutsätta att så gott som alla själva kan ”städa, tvätta, klippa gräsmattan” – vilket var de tjänster som Olofsson exemplifierade med i TV4 – bara de har tid därtill.

Vilka som får ut 175 kronor i timmen efter skatt varierar lite beroende på i vilken kommun man bor, vilka avdrag man kan göra och så vidare. Borgarna driver nu, mot en årlig kostnad på 38,7 miljarder kronor, igenom ett ”jobbavdrag” som ökar nettolönen jämfört med i dag. Vi tar hänsyn till jobbavdraget och utgår i övrigt från från 2005 års genomsnittliga kommunalskatt (31,6 procent) och statlig skatt.

Vi börjar med hemstädaren, som enligt Maud Olofsson själv kan köpa städtjänster. Enligt Kommunal, som har avtal med Hemfrid, tjänar deras medlemmar där mellan 14 000 och 17 000 kronor för heltid, med ett genomsnitt på cirka 16 000 kronor i månaden. Hon (eller undantagsvis han) får då ut i snitt 73 kronor i timmen netto. För att köpa en timmes tjänst för 175 kronor måste hon alltså själv arbeta i 2 timmar och 24 minuter. Det är med andra ord en riktigt dålig affär. Hon städar nog själv upp efter sig, efter jobbet eller genom att gå ner i arbetstid. Mycket riktigt är nästan alla Hemfrids anställda deltidare.

Genomsnittslönen i Sverige är, enligt SCB, 24 300 kronor i månaden, vilket netto motsvarar 107 kronor i timmen. Även för genomsnittslöntagaren är det alltså betydligt mer lönsamt att själv gå ner i arbetstid än att köpa tjänster. Han eller hon måste jobba 1 timme och 38 minuter för att kunna köpa en timmes städtjänst.

Vi får ta i ordentligt för att hitta dem som tjänar på att köpa hushållsnära tjänster. Brytpunkten, då nettoinkomsten överstiger 175 kr i timmen, går enligt vårt räknesätt vid drygt 46 000 kronor i månadslön – en kategori som till största delen består av manliga högre chefer.

Slutsatsen är att det med regeringens förslag blir ekonomiskt rationellt att köpa hushållsnära tjänster bara för hushåll där alla inkomsttagare tjänar över 46 000 kronor i månaden.

Hur många hushåll är det? SCB kan inte svara på frågan. Inkomststatistiken ger några ledtrådar som får oss att uppskatta antalet personer med en sådan lön till någonstans mellan 160 000 och 190 000 personer.

Vi kan anta att de flesta av dessa lever tillsammans med personer som tjänar mindre, för det är uppskattningsvis bara 30 000 kvinnor som ligger över brytpunkten. Om vi antar att hela 25 000 av dessa kvinnor är gifta med män som tjänar minst lika mycket som de själva, och att det dessutom finns 20 000 ensamboende män med samma inkomst, är det ekonomiskt rationellt för 45 000 hushåll, eller ganska precis 1 procent av Sveriges hushåll, att utnyttja den borgerliga alliansens förslag till hushållsnära tjänster.

Allt detta liv alltså, för att göra livet bekvämare för den procent av hushållen som redan tjänar mest.

Slutligen något om vad skatteavdraget kostar staten. Att beräkna detta kan inte vara enkelt för finansdepartementet, som drar till med 650 miljoner för nästa år (vilket ju bara är ett halvår eftersom det införs först den 1 juli). Visserligen kan staten, om det blir en framgång, räkna med ”dynamiska effekter” när personer som tidigare fått a-kassa eller socialbidrag får vita anställningar, men om de flesta hemstädare i dag jobbar svart utan vare sig det ena eller det andra finns små vinster att göra där.

Till följd av den kraftiga rabatten uppstår den paradoxala situationen att varje svart tjänst som blir vit innebär en förlust för staten. Och att en svart städtimme kostar någonstans mellan 30 och 60 kronor i timmen innebär ju att den även trots avdraget har en mycket stark konkurrensfördel. Vilket, åtminstone, kommer att hålla nere statens kostnader för denna ytterligt tveksamma reform.

Lina Hjort och Rikard Warlenius
redaktionen@arbetaren.se

Annonser

Tidningsbutiken.se
Du som gillar Arbetaren kanske också gillar Arena, Bang, Expo och New Internationalist. Ta en titt i tidningsbutiken.se.