Arbetaren

Utkommer sedan 1922 På internet sedan 1997

Torsdag 2 September 2010

”Jag sov tre timmar om dygnet i tre år”

Arbetaren träffar städarna från Berns

Okända aktivister har hängt en banderoll från Berns salonger till stöd för de uppsagda städarna.

INRIKES 21 juni 2010

Skriv ut

Borgerliga debattörer kallar blockaderna mot Berns för maffiafasoner och socialdemokratiska HRF har tagit avstånd. Syndikalistiska Registret pekar i stället på omänskliga arbetsvillkor och uteblivna löner. Men de som konflikten kretsar kring syns sällan i medierna. Arbetaren stämde träff med tre uppsagda städare som är fast beslutna att fortsätta kämpa.

I strålande solsken har syndikalistiska Registret precis avslutat en av sina lunchblockader mot Berns. I jämförelse med de blockader som äger rum mot nöjesetablissemangets krogdel under helgnätterna är dessa relativt odramatiska historier.
Ett antal syndikalister iklädda gula strejkvästar delar ut flygblad med information om den fackliga striden och samtalar med sommarklädda stockholmare. Konfliktnivån är lägre, men när det kommer till hur många som hörsammar uppmaningarna att söka sig annorstädes tycks lunchgästerna vara mer mottagliga än krogbesökarna. Efter ett kvartalslångt ställningskrig är de nyligen inledda lunchblockaderna dessutom ett sätt för Registret att sätta ytterligare press på sin motpart utan för den sakens skull utarma organisationens aktivistresurser.

Efter två knappa timmar börjar strömmen av matgäster sina och blockadvakterna tar av sig sina västar. Roger, Javier och Jorge har alla arbetat som städare på Berns – Roger sedan 2003 – men när nöjesetablissemanget tog över städningen från bemanningsföretaget NCA nekades de fortsatt anställning.
Sittandes på Berzelii parks gräsmatta kisar Roger mot himlen och blickar mot vad som i sju år var hans arbetsplats. Han talar en del svenska, men återgår till spanskan då han blir upprörd.
– Jag vill inte veta av Berns. De ska betala vad de är skyldiga, sedan vill jag aldrig mer tillbaka hit, säger han genom tolk.
Javier och Jorge kom senare – 2007 – men alla tre berättar samma historia. Det handlar om orimligt långa arbetsdagar, låga löner som till största delen utbetalats svart och en arbetsköpare som valde att rensa ut dem då de organiserade sig fackligt för att kräva sin rätt.
– Jag jobbade från måndag till måndag, dag och natt, säger Roger. Dygnet har bara 24 timmar, men jag jobbade 28. Att städa stora salongen skulle ta fem timmar, men jag gjorde det på tre så jag vann två. Jag började vid klockan 19 och jobbade till 23 när konferenserna var slut, sedan vilade jag en timme innan jag diskade fram till frukost. Sedan var det dags för möblering. Tre år jobbade jag så. Jag sov tre timmar per natt och var inte ledig någonting.
2006 inträffade dock en olycka. En städare svimmade och skar sig illa, enligt Roger på grund av utmattning, varpå Berns vd Yvonne Sörensen gav order om att samtliga bemanningsanställda skulle ha en ledig dag per vecka. Detta krav hörsammades dock inte av bemanningsföretaget, enligt Javier.
– Det var samma sak för alla. Jobb sju dagar i veckan, ingen OB, ingen semester. Ingenting. I princip var det slavarbete. Alla skulle få ledigt men ingen fick det.

Dygnets få lediga timmar ägnades åt sömn. Under en tid tillhandahöll Berns ett rum där städarna kunde sova på en madrass, men detta drogs in sedan den tidigare städentreprenören Fastighetsvårdarna nekade att betala hyra för det.
– Vi brukade sova under borden i konferenssalen. Ibland kom det väktare och slängde ut oss. ”Sov där det är tillåtet”, sade de. Men när vi frågade var så sade de att de inte visste, berättar Roger.
– En kamrat från Bolivia bodde på Berns. Han tyckte det var meningslöst att hyra ett rum eftersom han jobbade så mycket. På söndagar gick han ut och promenerade, han hade allt han ägde i en ryggsäck och tvättade sina kläder på toaletten, säger Jorge.

Javier var den första av dem att organisera sig fackligt, år 2008. Då hade Registret redan tagit, och vunnit, en strid mot Fastighetsvårdarna. Stora delar av städpersonalen gick över till den nya entreprenören NCA, men på golvet förblev arbetsvillkoren desamma.
– Jag hade jobbat åtta månader utan kontrakt men ville ha en vit anställning så att jag kunde ta ut pappadagar när jag fick mitt första barn. De sade: ”Nej, nej, det kan vi inte ordna” och jag förlorade dagarna. Då kallade vi till förhandling och jag fick min fasta anställning, och efter det började vi organisera arbetsplatsen, säger han.
– Jag kände redan till SAC på grund av de tidigare striderna, men jag hade inte velat blanda in mig i konflikten. Men sedan krävde Javier fast anställning, så då gjorde jag också det, säger Roger. Då hade jag på ett kontrakt på 0 procent. Jag jobbade 180 timmar natt i månaden, men fick bara räkna 20 som övertid.

Roger, Jorge eller Javier uppger samma skäl till varför de inte vill ställa upp på bild eller med sina efternamn.
– Alla arbetare som organiserar sig fackligt vet att det finns en svart lista, säger Javier. De vet vilka vi är.
”De” är arbetsköparna, och den svarta listan är ett informellt register över syndikalister och andra ”besvärliga” arbetare som påstås cirkulera i Stockholms hotell- och restaurangbransch.
Javier har inte själv blivit nekad arbete på grund av sitt fackliga engagemang. Det har däremot såväl Roger som Jorge.
– Jag ringde Sturecompagniet men de sade att de inte ville ha syndikalister, säger Jorge. Så nu läser jag svenska på Sfi istället. Förut hade jag inte tid, men nu vill jag fortsätta plugga för att slippa sådana här jobb i framtiden. Jag vill jobba med något socialt istället, någonting med människor.
Roger namnger tre företag som nekat honom anställning. I ett av fallen hann han arbeta en knapp vecka innan arbetsköparen fick reda på att han är syndikalist och meddelade att han inte skulle få några fler timmar. Nu är han arbetslös, men frågan om han ångrar att han organiserade sig besvarar han med ett leende.
– Tvärtom. Jag hade kunnat lämna SAC och fått jobbet på Berns tillbaka. Men om man gör det så lämnar man också det man tror på. Därför är jag kvar.

Nu väntar ett två veckor långt blockaduppehåll. Enligt syndikalisterna ett sätt att visa god vilja och locka Berns till de förhandlingar företaget hittills har nekat att delta i.
Men Jorge betonar att konflikten inte på något sätt är över.
– För första gången på mina 11 år som arbetare i Europa har jag inte kunnat betala min mammas läkarkostnader, betala min hyra, köpa kläder, glasögon, gå till tandläkaren. För första gången i mitt liv är jag arbetslös. Och jag är det för att jag sagt ifrån när man behandlat mig dåligt. Men det är inte därför jag fortfarande står utanför Berns på helgerna. Jag står där eftersom att jag inte vill att någon annan någonsin ska behöva gå igenom det jag gått igenom på Berns.

Fakta: Konflikten
• Roger, Jorge och Javier var anställda av ett bemanningsföretag men arbetade på Berns. De sades upp med hänvisning till arbetsbrist då Berns efter årsskiftet tog över städningen i egen regi.
• Syndikalistiska Registret hävdar att bakgrunden till uppsägningarna var deras fackliga engagemang och kräver återanställning eller ekonomisk kompensation.
• Städarna uppskattar själva att de arbetat mellan 280-350 timmar i månaden för en lön på 70 kronor i timmen. Lön för 160 timmar betalades ut vitt, medan resten ska ha betalats ut svart.

Ivar Andersen
ivar.andersen@arbetaren.se

Annonser

Tidningsbutiken.se
Du som gillar Arbetaren kanske också gillar Arena, Bang, Expo och New Internationalist. Ta en titt i tidningsbutiken.se.