Rädda FRA-motståndet från Norberg!
DEBATT 13 augusti 2008
Johan Norbergs försök att göra motståndet mot FRA-lagen till motstånd mot välfärdsstaten gör honom till en sällsynt dålig representant för de liberaler som motsätter sig FRA-lagen. Det menar David Munck, och påminner om Norbergs extrema nyliberalism, som bland annat jämställer bidragstagare med rånare.
Genom det liberalt initierade motstånd mot FRA-lagen som nu formerats verkar svensk liberalism vara på väg att klä sig i en trevligare kostym än Jan Björklunds uniform. Därför är Jens Stanislaus (Arbetaren nr 32/2008) helt klart något viktigt på spåren när han visar hur liberalismen i Sverige har skakats om av FRA-debatten. Han har också rätt i att det är futilt att åkalla en ”ren” liberalism. Det är meningslöst att spekulera i vad Voltaire, Adam Smith eller John Stuart Mill skulle ha ansett om fenomen som inte fanns när de levde.
Problemet är att Stanislaus enda exempel på liberala kritiker av FRA-lagen är Johan Norberg. Det är delvis förståeligt, eftersom den Norberg-artikel (Expressen 15 juli) som Stanislaus refererar till har fått oförtjänt prestige som bärare av den principiella FRA-kritiken. Norbergs artikel, som är full av omständliga liknelser, bygger på tesen att FRA-motståndet är ett uttryck för ”anti-etatism”, vilken enligt Norberg undertryckts av alla politiska läger utom hans eget kotteri. Folkpartiets svek har samband med dess ”olyckliga kärlek till omhändertagandestaten”. Något bättre var dock inte att vänta av de borgerliga partierna, vilka har ovettet att bedriva ”pragmatism” och stod passiva ”när socialdemokratin nationaliserade sparandet och tryggheten”.
Sambandet mellan motstånd mot FRA-lagen och motstånd mot välfärdsstaten finns dock bara i Norbergs fantasi. I uppropet mot FRA-lagen på DN Debatt 14 juli finns de tidigare fp-ledarna Ola Ullsten och Bengt Westerberg, båda anhängare av en socialliberal välfärdsstat, medan riksdagens mest högljudde nyliberal Fredrick Federley, som i tidskriften Voltaire (mars/april 2007) kallar bidragstagare för ”människoparasiter”, röstade ja till FRA-lagen.
Norberg menar att ”vi” (vilka?) tror oss ”minnas att den borgerliga kritiken under 1980- och 90-talet handlade om frihet och nyliberalism eftersom vi tänker på den mer ideologiska debatt som samtidigt drevs”. För den som verkligen minns vad Norberg skrev då, som redaktör för tidskriften Nyliberalen, framstår det som dumdristigt av honom att påminna om denna idédebatt.
I Nyliberalen nr 4/1993 hade Norberg en lång och devot artikel om filosofen Robert Nozick. Särskilt gillar Norberg att Nozick menar att en skattefinansierad välfärdspolitik är jämställbar med om staten genom tvångskirurgi fick beslagta seende människors hornhinnor för att transplantera dem till blinda. Norberg myser: ”Vad är det man gör annars när man bestjäl individen på de värden han kan producera med hjälp av sin kropp och sin hjärna, om inte just en stöld av kroppen och hjärnan? Om än på ett mindre brutalt vis.”
En annan av Norbergs fantasifulla liknelser, i Nyliberalen 1/1994, är mellan väpnade rån och bidragstagande. Han skriver att ”som en stor tänkare en gång sade: ’Livet är en kamp för överlevnad, antingen för man kampen själv, eller så tvingar man någon annan att föra den åt sig.’ Varför blir omoralen hos det senare tillvägagångssättet så tydligt när [rånaren] T praktiserar det själv, och inte – som brukligt är – genom ombud i riksdag och regering?”
I Nyliberalen 3/1994 angriper Norberg den ”etatistiske prästen” Lennart Koskinen, som menar att en balans mellan marknad och stat är bättre än det som Koskinen kallar ”marknadsfundamentalism”. Detta är enligt Norberg intellektuellt ohederligt, för marknad är ju något bra och stat är något dåligt. Så daskar han fram sitt favoritcitat från Ayn Rands polemik mot alla som söker en avvägning mellan individualism och kollektivism: ”Är extrem hälsa och extrem sjukdom lika lite önskvärda?” Så platt avfärdar Norberg den största utmaningen för vår tids politiska tänkande.
Likställandet mellan motstånd mot statligt maktmissbruk och motstånd mot välfärdsstaten går som en röd tråd genom Norbergs skriverier, inklusive hans felläsningar i boken Motståndsmannen Vilhelm Moberg (Timbro 1997).
Motståndsrörelsen mot FRA-lagen lever än så länge. Om Norberg lyckas knö in denna brokiga rörelse i sitt eget nyliberala projekt är det inte bara djupt orättvist mot de flesta av rörelsens deltagare. Det riskerar också att krympa FRA-motståndet till de ”isolerade grupper” som Camilla Lindberg, Ola Ullsten och Bengt Westerberg ägnar all kraft åt att betona att detta motstånd inte kan reduceras till.
Tidigare inlägg: Jens Stanislaus nr 32/2008.
David Munck
debatt@arbetaren.se
6 kommentarer
Alla har tidligen missförstått hela grejen. FRA betyder Försvarets Radio Anstalt. Det betyder alltså Försvarets, alltså en del av försvaret. Om inte, skulle det ju heta Statens .......Men det gör det ju inte. FRA är en ganska gammal organisation som är avsedd att ha koll på vad andra länder har för sig, som kan hota oss. FRA är INTE till för att spana på privatpersoner eller kriminella. Observera då, att teroriser är INTE militärer, alltså terorism är INTE militär verksamhet utan brottslig verksamhet. Och sådat ska hanhas av polis och SÄPO ska sköta spaningen. FRA-lagen är alltså helt överflödig. Den ska alltså inte ändras, den ska slopas, och FRA ska hålla sig till det den är till för.
Klas Jacobsson 08-08-17 05:31
Att motståndet mot FRA-lagen är till stor del initierat av en liberal ideologi må stämma, men sedan mitten av juni har detta motstånd blivit en sampolitisk (eller opolitisk om man så vill) rörelse där personer från alla politiska partier samarbetar mot denna lagen. Detta gör motståndet till en demokratifråga, för det är i realiteten vad som står på spel. Miljoner människor har kämpat och dött för att vi idag ska kunna åtnjuta den frihet som demokrati innebär, än idag dör människor i olika delar av världen för att få den rätten vi håller på att kasta bort. FRA-lagen är inte ett skydd mot terrorism, tvärtom riskerar den att bli en självuppfyllande profetia. Sverige har varit det landet som fungerat som medlare mellan stridande parter sedan 50-talet, för att vi har varit respekterade av alla läger. Länder, organisationer och personer som betecknas som ”terrorister” av många i västvärlden har sett och ser Sverige som en röst av lugn och förnuft i en värld av hets och vansinne. Samma länder, organisationer och personer kan komma att se denna lagen som att Sverige har valt sida och ställt sig vid USA/Storbritannien’s sida i (som många betecknar som) kriget mot Islam. Därigenom ställer vi oss i skottfältet för just de dåd som FRA och regeringen påstår sig vilja förhindra med hjälp av FRA-lagen. Ska man försvara demokrati kan man bara göra det genom demokratiska medel, annars undergräver man den och i förlängningen förstör den till förmån för att ett fåtal ska berätta för mängden vad de ska tycka, när det i en riktig demokrati ska vara tvärtom. Sedan måste vi se till att de demokratiska principerna måste sättas i första rummet, inte användas som plåster när skadan redan är skedd. Om detta sker genom en konstitutionsdomstol får en framtida debatt avgöra. Niklas Starow, Debattör och Samordnare NSM-Syd.
Niklas Starow - Nätverket "Svart Måndag" 08-08-17 05:31
Ja, rädda oss indeed. Rörelser som baseras på klassamarbete känns inte så fräscht. Bu för anti-fra rörelsen!
08-08-17 05:32
"Ska man försvara demokrati kan man bara göra det genom demokratiska medel, annars undergräver man den och i förlängningen förstör den till förmån för att ett fåtal ska berätta för mängden vad de ska tycka, när det i en riktig demokrati ska vara tvärtom. Sedan måste vi se till att de demokratiska principerna måste sättas i första rummet, inte användas som plåster när skadan redan är skedd" när man läser detta kan man fundera på hur man passar in /tolererar konceptet "civil olydnad" i samhället. -Steve
Steve 08-08-23 01:46
Varför är det så vanligt inom vänstern att citera helt galet och nyttja så "smaskiga" uttryck som möjligt? Som det där med hornhinnorna, det var ju ur ett teoretiskt resonemang om vad som strikt följer ur en viss (Rawls) filosofi. Läs en filosofikurs så får du se att man ofta drar principer till sin spets för att testa dem. Mitt problem med vänstern är inte dess åsikter utan att dess representanter tycks ha hat inom sig. Det är sant för Ohly när han debatterar i riksdagen liväl som bland mina vänner som är vänster -- alltid ska det till med saftiga (och osanna) glirningar gentemot högern (som förtjänar stryk men på saklig grund). Samtidigt försöker vänstern ge sken av att vara god och kärleksfull. Hyckleri.
John 08-08-25 11:38
Svar till sign. "John". Jag har självfallet inget emot att man drar principer till sin spets i allmänhet för att testa dem. Men Norberg gör detta på ett så nyliberalt tendentiöst sätt. Om han var ute efter filosofisk vidsyn skulle han väl också problematisera den privata egendomen och den enormt ojämlika fördelningen av denna. Norberg har givetvis rätt att skriva vad han vill, men jag har också rätt att kritisera det han skriver! I ärlighetens namn ska jag säga att Norberg på senare år skrivit några saker jag väsentligen gillat: om islams toleranta och framstegsvänliga historia i essän "Tack för kaffet" (vilken också visar att Norberg inte är muslimofob, beskyllningarna om det som riktats mot honom tar jag alltså avstånd från) och om vänstermedias oförmåga att glädja sig åt det demokratiska valet i Irak. (Har inga exakta källhänsvisningar eller länkar, och så mycket tänker jag dessutom inte hjälpa Norberg :-) ) Men så i FRA-debatten tar han fram sin gamla välfärdsstat-bashing igen och då tycker jag inte att han bör få stå oemotsagd.
David Munck 08-08-27 04:48
Kommentera