Inte bara svart och vitt
BOK 2 oktober 2009
Många många barn i Sverige lever mycket svåra liv. Men barnböckerna speglar ofta ett ganska idylliskt familjeliv där föräldrarna tar ansvar och barnet kan ägna sig åt de små bekymren, som vart tog min docka vägen, eller dåligt samvete för något man ljugit om.
Missbrukande morsor skildras inte så ofta i barnböcker.
Vilda förlag ger nu ut Elisabeth Hagborgs och Tove Hennix Gabriellas resa, en bok som gör att man verkligen måste fundera över vad man kan läsa och berätta för ett barn. Och om man inte kan låta barnen ta del av alla ruskigheter i bokform – hur förhåller vi oss då till verkligheten som vi ju vet finns? Det blir många och svåra frågor; vilket barn ska en vuxen dela denna bok med? Den som krampaktigt sluter sig kring sin hemlighet? Eller en kamrat som behöver förstå?
Gabriellas resa är en rysare, som utspelar sig i ett efteråt. En liten flicka beger sig tillsammans med sin fostermamma tillbaka till platsen för sammanbrottet, och livet dessförinnan, barndomshemmet, för att städa upp. Mögliga matrester, trasiga glas och spritflaskor, lortiga kläder, smutsiga fönster och mängder av tidningar vittnar om ett flera år långt liv i misär. Medan allt tvättas, rensas, städas ut funderar flickan på sin mamma, nu död, och deras liv tillsammans. Också varma, nästan ljusa minnen får plats i minnet till slut.
Gabriella går igenom rum efter rum och öppnar också de tyngsta dörrarna. Städandet av lägenheten blir en fantastiskt fin metafor för det svåra som ändå någon gång måste hanteras.
De svartvita, hårda illustrationerna luckras så småningom upp med lite rosa, lite ljusare, öppnare partier.
Gabriellas resa är en bok som är svår att läsa också för en vuxen utan dessa skräckminnen. Den uppmuntrar om inte annat till att våga samtala med barn som lever eller har levt i det allra svåraste. Och att se dem.
Gabriellas resa
Elisabeth Hagborg och Tove Hennix
Vilda förlag
Josephine Askegård
josephine.askegard@arbetaren.se
Kommentera