Konst som livsstil, livsstil som konst

Kulturkrönika
Fotomontage: Arbetaren
Ur Regina Möllers magasin "regina".
Fotomontage: Arbetaren

I Tensta konsthalls foajé visas just nu en utställning om och med tidskrifterna META och regina. Det finns ett par montrar med processbilder och arkivmaterial, men den stora behållningen ligger i att tidskrifternas samtliga nummer går att läsa på plats. Om vi börjar med META grundades den 1990 av curatorn Ute Meta Bauer. Hon var då konstnärlig ledare på Künstlerhaus Stuttgart och ville föra ut utställningarnas innehåll och tematik till en större publik. Det blev i form av essäer, utdrag ur böcker och konst. Idag framstår META närmast som idébilden av en konsttidskrift. Stilren och smart, med teman som ”Radical chic” och ”Konsten och dess plats”.
regina är mer konceptuell. Den är ett verk av den tyska konstnären Regina Möller. Inspirerad av traditionella dammagasin ­– som ju ofta har ett kvinnoförnamn som titel – gav hon 1994 ut det första numret. Artikelkategorierna och formgivningen lånades också från verklighetens magasin. Möllers ansikte pryder alla omslag, som vore hon en konstens Amelia Adamo.

Till skillnad från META ges regina fortfarande ut. Eller skapas, kanske är ett bättre verb; tidskriften tillkommer och behandlas som ett konstverk, även om den sedan säljs som ett vanligt magasin. Flera nummer är curerade av museer och konsthallar. Ett Sverige-nummer gjordes 2001 på initiativ av Moderna museet.
Innehållet i regina är i sig inte direkt subversivt. Undertonen är tydligt feministisk, men trivsam. Regina Möller intervjuar gymnasieungdomar om genus i skolan, träffar en såpaförfattare och frågar sig varför det blir allt vanligare att svenskar föder barn hemma. Tidningens radikalitet ligger i stället i den subtila krocken mellan form och innehåll. I en recension kallas den ”fiktionellt” realistisk. Det tycker jag är en utmärkt beskrivning. Möller blandar det klassiskt kvinnobetingade med det utopiskt feministiska och skapar en slags parallellversion till de livsstilsmagasin som är verklighetens.

Att arbeta med formgivningens radikala kapacitet är något som exempelvis den feministiska tidskriften Bang har gjort länge och som det senaste året har blivit allt vanligare. Genom att använda typsnitt och bildlösningar som traditionellt har kopplats ihop med något med låg status (till exempel: ”kvinnor”), ställer man effektivt frågor om klass och kön. Man kan överdriva lågstatussymboler för att uppvärdera dem, eller så kan man använda dem som om de vore helt självklara. regina gör det senare. Den skriker inte ut sitt syfte – den förklär det. Regina Möller har sagt att hon vill fortsätta med magasinet länge till, för varje nummer med en märkbart äldre kvinna på omslaget. Jag ser det som en långsam protest, ett alternativ.
        
Veckans tips: En bra artikel om de politiska partiernas grafiska profiler ur #2-3 av Tecknaren går att läsa på tidskriftens hemsida: www.svenskatecknare.se/tecknaren.