Husby vill ha en ursäkt

Den senaste veckans händelser i Husby har skapat debatt i medierna. Åsikterna går isär om vad som är konfliktens kärna – vandalism eller polisiärt övervåld. Arbetaren har varit på plats och pratat med boende i området. De vittnar om social nedmontering och polisens trakasserier.

Inrikes
Foto: Snežana Vucetic Bohm
Husbyungdomarna Kristos, Sulle och Andres upprörs över polisens dödsskjutning. ”Polisen som gjort det måste straffas eller be om ursäkt”, säger 16-åriga Andres.
Foto: Snežana Vucetic Bohm

Nätterna i Stockholmsförorten Hus­by, i slutet av förra och början av denna vecka, har präglats av oroligheter. Bilar och containrar har brunnit, polisen har gått in med kravallstyrkor vilka bemötts med stenkastning. I skrivande stund har sex ungdomar gripits ­efter händelserna natten mot tisdagen.

– Sedan klockan 21.30 har det ­varit omkring fyra våldsamma upplopp, det är ungdomar som kastar sten när de får syn på polisen, säger polisens presstalesperson Diana Sundin till TT.

Samtidigt har vittnesmål om poliser som gjort sig skyldiga till övervåld och verbala förolämpningar strömmat in.

Sara Eriksson är boende i Husby och aktiv i det lokala före­ningslivet där. Till Arbetaren säger hon att polisen kunde ha dämpat utvecklingen i ett tidigt skede.

­– Precis när det började dra ihop sig på måndagskvällen tog polisen fram sina vapen. Boende som samlats blev attackerade med hundar och batonger. Vems våld var det som skapade det här? Jo, polisens.

I måndags höll föreningen Megafonen, som organiserar unga i förorten för social rättvisa, en presskonferens där de berättade om bakgrunden till händelseutvecklingen i Husby och om polisens övervåld.

– De kallade oss för hemska saker: råttor och luffare. De gav sig på alla som var i deras väg, äldre damer blev nedknuffade. Jag blev själv nedknuffad av poliser, sade Quena Soruco, Husbybo och aktiv i Megafonen.

– Jag bevittnade hur mina mänskliga rättigheter togs ifrån mig. Vem ringer man på när polisen attackerar en?

Daniel Ghirmai, som arbetar som medborgarvärd vid stadsdelsförvaltningen i Husby, vittnade även han under presskonferensen om övergrepp från polisens sida.

– När vi kom till platsen frågade vi polisen om de behövde hjälp. Men då mottogs vi med batongslag, hundar, glåpord och så vidare. Vi fick avvakta några timmar tills vi fick ett samtal där de bad oss komma och hjälpa till, sade han.

– Två av mina kollegor fick även batongslag mot kroppen och knytnävsslag mot ansiktet. De kallade oss apor, luffare, pajasar, negrer, en massa annat också.

Megafonen har sin bild av vad som utlöst händelserna klar – de ser upploppen som en direkt följd av de stämningar som väckts av polisens agerande i Husby förra veckan. Polisen stormade då en 68-årig mans lägenhet efter att han bland annat viftat med machete. Stormningen slutade med att polisen sköt mannen till döds i lägenheten.

Sanningen om dödsfallet kom ut först några timmar efter händelsen. Till en början uppgav polisen att mannen transporterats till sjukhus i ambulans och dött på sjukhuset. Först efter att boende i Husby gått ut med att mannen i själva verket förts bort i likbil under natten korrigerade polisen sin pressinformation.

– Frågan är varför polisen går ut i medierna och säger att mannen dött på sjukhus när han i själva verket dött på plats. Människor har all rätt att misstro polisen efter en sådan sak, säger Megafonens talesperson Rami Al-Khamisi till Arbetaren.

– Polisen har bara sig själv att skylla där. De tog sig rätten att storma in i en lägenhet och skjuta ihjäl en psykiskt sjuk man. I grunden tror vi att det är rasistiska föreställningar som gör att man kan ta sig rätten att bete sig så i våra områden, fortsätter han.

Polisen sade under måndagen att det var för tidigt att uttala sig om huruvida det fanns en koppling mellan ihjälskjutningen av 68-åringen och oroligheterna under söndagsnatten.

Är det helt klart att det finns ett samband?

– Det är väldigt naivt att tro att det inte skulle finnas ett samband. Folk har nog diskuterat det här ganska mycket. Men det finns även en koppling till de sociala utmaningar som många i området upplever. Klyftorna blir bara större och människor känner stor maktlöshet.

Mirja Holm har bott i Husby sedan 1980-talet. För Arbetaren berättar hon att hon aldrig upplevt liknande oroligheter i området. Hon anser att politikerna bär det yttersta ansvaret för det som skett.

– Nu får de se frukten av de besparingar de påbörjade på 90-talet. De skulle aldrig ha stängt fritidsgården. De har ingenstans att ta vägen ungarna, säger hon.

På senare år har representanter från Lugna gatan cirkulerat i Husby för att prata med ungdomar och förebygga att konflikter uppstår. Två av dem är Jorge Foppolos och Omar Belalia, som blivit ditkallade de senaste dagarna. I samtalen med Husbyborna märker de av ilskan och frustrationen över polisens agerande.

– Det är ingen tvekan om att dödskjutningen är grunden till det som här händer just nu, säger Omar Belalia.

De ungdomar som Arbetaren pratar med i Husby är besvikna över att medierna inte ställt polisens till svars för dödsskjutningen av den äldre mannen förra veckan.

– Polisen ska inte få komma undan så enkelt med att de har dödat gamlingen. Vi vill ha en förklaring varför. Tidningarna skriver inte varför, säger 16-åriga Sulle.

Sara Eriksson menar att det enda som kan rädda situationen i nuläget är om polisen hörsammar kraven på en oberoende utredning av dödsskjutningen av den äldre mannen och går ut med en ursäkt.

­– Polisen har själva skapat situationen genom att attackera dem som uppbär förtroende i området. De har gett sig på både medborgarvärdar och föräldrar. De har behandlat alla i området som fiender. Folk uppfattar att de inte är där för att finna en lösning utan som en maktmanifestation, säger hon.

Fotnot: Sara Eriksson är ett fingerat namn.