|


SLUTA BLUNDA FÖR ISLAMOFOBIN
Jan Erik Bornlid undrar varför inga tårar
fälls för ickesvenska katastrofoffer
TSUNAMIN
VISADE DET KOLONIALA SVERIGE
Jan Erik Bornlid undrar varför inga tårar
fälls för ickesvenska katastrofoffer
LASERMANNEN
ÄR INGEN PARANTES
Hatbrotten
skjuter i höjden och det folkliga motståndet har
försvagats, skriver Anna-Lena Lodenius
RYSK
ROULETTE MED JORDENS KLIMAT
Inför
FN:s klimatkonferens vill Miljöförbundet jordens
vänner att Sveriges regering drar upp huvudet ur sanden
DÄRFÖR
STREJKAR VI I TUNNELBANAN
För
att garantera säkerheten måste yttrandefriheten
utvidgas det är SAC:s tunnelbanesektion krav när
de på fredag går ut i politisk strejk
UPPRORSBRANDEN
SKAKAR FRANKRIKE
Undantagslagar
från Algerietkriget införda
VEM
HAR GÅTT I FÄLLAN?
Den som automatiskt beskyller
en icke stereotyp skildring av politisk islam för att
vara okritisk eller glorifierande har gått i fällan,
skriver Mattias Gardell
DN UNDER TÄCKET MED USA:S ARMÉ
Frilansjournalisten Erik Berggren konstaterar att DN låter
sig bäddas in av ockupationsarmén i Irak
AA
FRÄMJAR FACKET
Anonyma alkoholister är ingen religiös metod för
att disciplinera arbetarklassen, skriver Lasse Brunius
PERSSONS
SOLIDARITET GÖR HALT VID GRÄNSEN
Tomas
Lindbom lyssnar när Göran Persson lägger ut
texten om Sverige ett år innan valet och blir beklämd
av statsministerns trångsynta nationalism
SÅ
GÖRS EU MER PROGRESSIVT
EU-parlamentarikern
Jonas Sjöstedt (v) lägger fram en egen plan, i respons
till förslag från Attac-rörelsen
"FI:S
DEMOKRATI ÄR EXEMPLARISK"
Anklagelserna om att styrelsen
för Feministiskt initiativ ägnar sig åt härskartekniker
och toppstyrning stämmer inte, skriver tre medlemmar
i Fi
EN
EXCESS I HÄRSKARTEKNIKER
Fi-medlemmen Karin Salmson är djupt besviken på
en feministisk rörelse som dribblade bort demokratin
redan på sitt första medlemsmöte
INTE
PLATS FÖR ALLA NÄR SKOLAN BLIR PRIVAT
Hasse Nilsson från Lärarförbundet rasar mot
politiken som knäcker den offentliga sektorn
STÖRRE
ORÄTTVISA FÖR KÖN ÄN FÖR KLASS
Vår koppling mellan kön, klass och offentlig sektor
är solklar, skriver Lars Ohly
ANTIRASISM
SOM MJÖLKKO
Den korrupta toppen för CMR
slår ifrån sig med sekteristiska tillmälen,
skriver Peter Karlsson
LÖGNER OM CENTRUM MOT RASISM
Peter Karlsson ställer sig
på rasisternas planhalva, skriver föreningens kassör
EN
VERKLIG KORRUPTIONSHÄRVA Uppgifterna
om svågerpolitik och andra missförhållanden
inom Centrum mot rasism stämmer, skriver Peter Karlsson
USA
SABOTERAR PLANETEN - IGEN
Ny "klimatpakt" har
som syfte att låta fossilindustrin fortsätta som
vanligt, skriver Camilla Funke från Greenpeace.
ENGAGEMANG,
INTE KORRUPTION
Joacim Blomqvist försvarar
Iransk-svenska solidaritetsföreningen mot anklagelser
om korruption
"EN NY DEMOKRATISK GRUND FÖR EUROPA"
Attacs
Plan ABC mer makt åt EU-parlamentet
RÄTT
OCH FEL OM GOTLANDSSYNDIKALISM
Catrine Åkerbloms reportage har många förtjänster
men innehåller även en del missförstånd,
skriver Anders R Johansson
SÅ
KAN SAC VÄXA OCH BLI STARKARE
I stället för konfrontationer med polisen behöver
allianser byggas och en bredare mobilisering för en annan
världsordning ske, skriver Patrick Lundström
RÄDDA
VÄSTSAHARIERNA UNDAN OCKUPATIONEN
Upprop mot bakgrund av de senaste oroligheterna i Västsahara:
Sverige måste skicka oberoende observatörer till
Västsahara
FÖRST
OCH FRÄMST KRÄVS MEDLEMMAR
Att syndikalister argumenterar för att SAC inte behöver
bry sig om fler medlemmar är skandalöst, skriver
Juan Carlos Piñeyro
ETT
PROGRESSIVT NEJ
Frankrikes nej till EU:s konstitution är en öppning
för en helt ny debatt om vad EU är och ska vara
och ett svårt bakslag för vännerna av nyliberala
dogmer, skriver Attac Sverige
MEDIA
I KRIG MOT FI
Makthavare och media är överens,
menar Valeria Naters feministerna måste krossas
VI
HAR RÄTT ATT VARA ARGA
Den anarkistiska
"pöbelns" vrede är en sund reaktion på
ett sjukt system, skriver Marita Castro
DET
ÄR KOMMUNAL SOM ÄR PROBLEMET
Sveriges största fackförbund är
gult förbundet leds av sossar som förhandlar
mot sossar som alla tar order från de sossar som styr
staten, skriver Per-Arne Ryderup
ARBETARETÅG
ELLER FREAKSHOW
Det stank av mögel från syndikalisternas
förstamajtåg i Stockholm frihetliga socialister
måste sätta ner foten mot rötäggen, skriver
Patrick Lundström
JAG
HÖJER INTE ENS PÅ ÖGONBRYNEN
Feministiskt initiativ har marknadsfört
sig själv som ett parti för lågavlönade
kvinnor Lena Ezelius betackar sig för initiativet
IRAKIERNA
VÄLJER SJÄLVA SITT MOTSTÅND
Vi tänker inte stå till ockupationsmaktens
tjänst och flytta uppmärksamheten från dess
våld, skriver Irakkommittén i Malmö
DEMOKRATI
FÖR ETT FOLK UTAN STAT
Abdullah Öcalan skriver om en ny ideologisk
brygd för kurderna och hela mänskligheten
VÅRDSLÖSHETEN
SLÅR MOT ANTIKRIGSRÖRELSEN
Om
solidaritetsrörelsen står fast vid ett gränslöst,
vårdslöst stöd förtjänar den att
vegetera isolerad, skriver Dick Forslund från Socialistiska
partiet
RÖRELSEN
MÅSTE FÖRDÖMA TERRORN
Antikrigsrörelsens måste fördöma
den del av motståndet som ägnar
sig åt terrorism, skriver Andreas Malm
ARBETAREN
FÖRSÖKER SPLITTRA SOLIDARITETSRÖRELSEN
Vi i Sverige har inte rätt
att sätta oss till doms över vilka metoder irakierna
väljer i sin frihetskamp, skriver Irakkommittén
i Malmö
"FÖRENKLA
INTE VERKLIGHETEN I IRAK"
Andreas Malms hets mot antikrigsrörelsens
"stalinister" påminner om Per Ahlmark, skriver
Erik Wijk
BOSTADSKRISEN
ÄR STATENS ANSVAR
Staten måste skjuta till medel
så att minst 40 000 bostäder kan byggas, skriver
Owe Hellberg och Sten Lundström från vänsterpartiet
ETT
HÅN MOT DET SEKULÄRA SAMHÄLLET
Orimligt att det ska vara mer
OK för religiösa utövare än för andra
att hetsa mot homosexuella, skriver Linja Hjorth
HETSLAGEN
UPPMANAR TILL VÅLD
Vänsterpartisten
Daniel Lundgren tar Åke Steen i försvar
INGA PRIVILEGIER ÅT DE RELIGIÖSA
Enda
konsekventa försvaret av Green vore att avskaffa hetslagen
helt, skriver
Lina Hjorth
FRIKÄNN
HOMOHETSAREN
Riskabelt
att sätta pingstpastorn Åke Green i fängelse,
skriver Inga-Lisa Sangregorio
BEKÄMPA HANDELN MED UTSLÄPPSRÄTTIGHETER
Det
är befogat att känna rädsla för att tillgången
till ren luft kan bli en fråga om betalningsförmåga,
anser Jesper Grip
PROBLEMET
ÄR BRISTEN PÅ KONTROLL
Att Bt-bomullen kommit
att spridas på ett okontrollerat sätt ökar
riskerna med genmanipulerade grödor, skriver Petter Ljunggren
INDUSTRIN OCH BÖNDER ÄR FÖR GM-GRÖDORNA
Under kontrollerade
former har den genmodifierade typen av bomull stora fördelar
framför konventionella sorter, anser Dennis Eriksson
TACKA
HÖGERN FÖR HJÄLPEN
Att ge stöd åt
förtryck bara för att det sker i socialismens namn
är att smutsa ner vänstern i allmänhetens ögon,
skriver Annika Hjelm
KAMPEN
MOT ISRAEL ÄR ANTIRASISTISK
Den palestinska befrielsekampen
har ingenting med hat mot judar att göra, skriver Ammar
Makboul
LÄGENHETSSKANDALERNA
CENTRALISMENS BAKSMÄLLA
Arbetarrörelsen och vänstern står inför
ett ideologiskt vägval: att göra upp med sitt centralistiska
och auktoritära förflutna, menar Lars Hammarberg
JAG
HAR INGEN DOLD AGENDA
Att genomlysa sina tankemönster för att analysera
antisemitism som fenomen borde vara självklart, skriver
Jan Selling
RASISM
ÄR RASISM ÄR RASISM...
Att l äsa Israel Shamir är att ramla över schabloner
om judarnas dolda makt anser Ammar Makboul
OHEDERLIG
KRITIK MOT SHAMIR
örfattaren Israel Shamir sprider inte judehat, det är
falska anklagelser, anser Kristoffer Larsson
INGEN
ISRAELKRITIK PÅ 9 NOVEMBER
Jan Selling varnar för en antisemitism i antisionistisk
skepnad på minnesdagen av Kristallnatten 1938
LETAR
DU EFTER ÄLDRE INLÄGG?
Förra årets debattinlägg
hittar du här.
Du kan också söka i arkivet nedan.
|
|

Om produktiviteten har ökat så mycket, varför jobbar vi lika länge per dag som 1919?
FOTO: JAN-ÅKE ERIKSSON
Största möjliga olycka, eller?
Företagens vinster skjuter i höjden samtidigt som lönerna hålls tillbaka och arbetstiden snarare ökar än minskar. Aktieägarna klappar sig nöjt om magen och kan konstatera att förra året var det bästa börsåret sedan 1999.
En allt effektivare produktion frigör enorma resurser, men vart hamnar de? Vart borde de hamna?
Arbetaren inleder året med en debattserie om arbetet och tiden. Först ut är Inga-Lisa Sangregorio som vill bort från uppdelningen mellan de som arbetar (för mycket) och de som inte får eller kan arbeta alls.
Telefonsvararen blinkar. Det är Arbetarens debattredaktör. Hur bör vänstern ställa sig till de resurser som skapas av produktivitetsökningen i samhället? Vilka krav bör vi ställa? Högre löner, kortare arbetstid? Det är väl ändå inte rimligt att aktieägarna ska få rubbet nu när företagen gör jättevinster? Vill jag skriva en debattartikel om detta?
Det vill jag inte. Jag vill åka skidor, laga god mat till familj och vänner, läsa julklappsböckerna. Och vad då ”vänstern” – finns det nån vänster? Men efter att ha pratat live med redaktören veknar jag. Här några tankar som förhoppningsvis kan reta någon.
För det första: företagens vinster. Ursäkta, men det är väl bra om företagen går med vinst? Jag har aldrig begripit mig på vänsterns motvilja mot vinstgivande företag. Ett företag som går med vinst tigger inte pengar av staten utan betalar – förhoppningsvis – skatt och delar ut pengar till aktieägarna, som i sin tur betalar skatt.
Sen kan man diskutera i vad mån vinsterna är orättfärdiga. Beror de på den låga kronkursen, kopplad till den möjligen alltför låga räntan? Beror de på de alltför höga priser som oligopolföretagen i till exempel energisektorn kan ta ut? Beror de på de låga svenska lönerna? Låga jämfört med vad?
Hur som helst är problemet knappast vinsterna utan det faktum att det inte längre tycks finnas något samband mellan framgångsrika företag och hög sysselsättning. Om det finns ett samband är det snarast negativt.
Här kommer vi in på den andra frågan: vems förtjänst är det att produktiviteten har ökat?
Låt oss föreställa oss ett extremfall, den helautomatiserade fabriken där en ensam arbetare övervakar robotarna. Är det han som skapar mervärdet?
I ett högt utvecklat samhälle med långtgående arbetsdelning är det inte möjligt att identifiera vems förtjänst det är att varuproduktionen kan bedrivas allt effektivare. Föräldrar och lärare som skapat humankapitalet är lika viktiga som de som satsat pengar som möjliggjort teknikutvecklingen. Och när det gäller ett företags vinster är de som har mist jobbet och därmed inte längre belastar lönelistorna kanske lika viktiga som de som arbetar kvar i företaget. Det här är starka argument för att överskottet bör fördelas över en mycket större grupp än de närmast sörjande eller i det här fallet jublande.
Vilka mål bör den ganska maktlösa vänstern då sträva mot?
Varför inte börja med att ställa de självklara frågorna? Om det nu inte behövs så många människor i varuproduktionen – är det inte ologiskt att snåla in på de områden där människor inte kan ersättas av maskiner? Borde vi inte tvärtom ha råd med fler vuxna i skolor och daghem, fler händer och hjärtan i äldrevården, bättre skötsel av våra gemensamma miljöer? Hur kommer det sig att vi har blivit så fattiga att vi inte har råd med det allra viktigaste?
Och om produktiviteten nu har ökat så mycket, hur kommer det sig att den dagliga arbetstiden är lika lång som 1919?
Jag anser att det har varit ett stort misstag att inte driva arbetstidsfrågan hårdare, och då utifrån en långsiktig samhällsekonomisk analys och inte med det enfaldiga kravet sex-timmars-arbetsdag-med-bibehållen-lön.
I stället har utvecklingen under de senaste femton åren lett till en allt hårdare uppdelning av befolkningen i en grupp som arbetar (alltför) mycket och en växande skara arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade. Principen tycks vara ”största möjliga olycka åt största möjliga antal”.
Den här utvecklingen har lett till en oerhörd arrogans hos den grupp som någon träffande kallat ”den nynöjda medelklassen”. Det är förödande för solidariteten i ett samhälle om några får för sig att de, tack vare sina höga löner, försörjer de övriga.
Mot den bakgrunden föreslår jag en bred diskussion om fördelningsfrågorna. Och då inte bara om fördelningen av pengarna utan också om:
• fördelningen av arbetet, det betalda och det obetalda, både mellan människor och mellan olika perioder i varje människas liv
och:
• fördelningen mellan betalt och obetalt arbete, och frågan hur det senare skulle kunna organiseras på ett både rättvisare och roligare sätt.
Inga-Lisa Sangregorio
|
|