Nytt I Veckan Arkiv/Sök Tema Nyhetsbrev Prenumerera Bokklubb Kontakt Om Arbetaren



SLUTA BLUNDA FÖR ISLAMOFOBIN
Jan Erik Bornlid undrar varför inga tårar fälls för ickesvenska katastrofoffer
TSUNAMIN VISADE DET KOLONIALA SVERIGE
Jan Erik Bornlid undrar varför inga tårar fälls för ickesvenska katastrofoffer

LASERMANNEN ÄR INGEN PARANTES
Hatbrotten skjuter i höjden och det folkliga motståndet har försvagats, skriver Anna-Lena Lodenius
RYSK ROULETTE MED JORDENS KLIMAT
Inför FN:s klimatkonferens vill Miljöförbundet jordens vänner att Sveriges regering drar upp huvudet ur sanden
DÄRFÖR STREJKAR VI I TUNNELBANAN
För att garantera säkerheten måste yttrandefriheten utvidgas – det är SAC:s tunnelbanesektion krav när de på fredag går ut i politisk strejk
UPPRORSBRANDEN SKAKAR FRANKRIKE
Undantagslagar från Algerietkriget införda
VEM HAR GÅTT I FÄLLAN?
Den som automatiskt beskyller en icke stereotyp skildring av politisk islam för att vara okritisk eller glorifierande har gått i fällan, skriver Mattias Gardell
DN UNDER TÄCKET MED USA:S ARMÉ

Frilansjournalisten Erik Berggren konstaterar att DN låter sig bäddas in av ockupationsarmén i Irak
AA FRÄMJAR FACKET

Anonyma alkoholister är ingen religiös metod för att disciplinera arbetarklassen, skriver Lasse Brunius

PERSSONS SOLIDARITET GÖR HALT VID GRÄNSEN
Tomas Lindbom lyssnar när Göran Persson lägger ut texten om Sverige ett år innan valet och blir beklämd av statsministerns trångsynta nationalism

SÅ GÖRS EU MER PROGRESSIVT
EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt (v) lägger fram en egen plan, i respons till förslag från Attac-rörelsen
"FI:S DEMOKRATI ÄR EXEMPLARISK"
Anklagelserna om att styrelsen för Feministiskt initiativ ägnar sig åt härskartekniker och toppstyrning stämmer inte, skriver tre medlemmar i Fi

EN EXCESS I HÄRSKARTEKNIKER
Fi-medlemmen Karin Salmson är djupt besviken på en feministisk rörelse som dribblade bort demokratin redan på sitt första medlemsmöte
INTE PLATS FÖR ALLA NÄR SKOLAN BLIR PRIVAT
Hasse Nilsson från Lärarförbundet rasar mot politiken som knäcker den offentliga sektorn

STÖRRE ORÄTTVISA FÖR KÖN ÄN FÖR KLASS
Vår koppling mellan kön, klass och offentlig sektor är solklar, skriver Lars Ohly

ANTIRASISM SOM MJÖLKKO
Den korrupta toppen för CMR slår ifrån sig med sekteristiska tillmälen, skriver Peter Karlsson

LÖGNER OM CENTRUM MOT RASISM

Peter Karlsson ställer sig på rasisternas planhalva, skriver föreningens kassör

EN VERKLIG KORRUPTIONSHÄRVA Uppgifterna om svågerpolitik och andra missförhållanden inom Centrum mot rasism stämmer, skriver Peter Karlsson
USA SABOTERAR PLANETEN - IGEN
Ny "klimatpakt" har som syfte att låta fossilindustrin fortsätta som vanligt, skriver Camilla Funke från Greenpeace.
ENGAGEMANG, INTE KORRUPTION
Joacim Blomqvist försvarar Iransk-svenska solidaritetsföreningen mot anklagelser om korruption
"EN NY DEMOKRATISK GRUND FÖR EUROPA"

Attacs Plan ABC – mer makt åt EU-parlamentet

RÄTT OCH FEL OM GOTLANDSSYNDIKALISM

Catrine Åkerbloms reportage har många förtjänster men innehåller även en del missförstånd, skriver Anders R Johansson
SÅ KAN SAC VÄXA OCH BLI STARKARE
I stället för konfrontationer med polisen behöver allianser byggas och en bredare mobilisering för en annan världsordning ske, skriver Patrick Lundström

RÄDDA VÄSTSAHARIERNA UNDAN OCKUPATIONEN
Upprop mot bakgrund av de senaste oroligheterna i Västsahara: Sverige måste skicka oberoende observatörer till Västsahara

FÖRST OCH FRÄMST KRÄVS MEDLEMMAR
Att syndikalister argumenterar för att SAC inte behöver bry sig om fler medlemmar är skandalöst, skriver Juan Carlos Piñeyro

ETT PROGRESSIVT NEJ
Frankrikes nej till EU:s konstitution är en öppning för en helt ny debatt om vad EU är och ska vara och ett svårt bakslag för vännerna av nyliberala dogmer, skriver Attac Sverige

MEDIA I KRIG MOT FI
Makthavare och media är överens, menar Valeria Naters – feministerna måste krossas

VI HAR RÄTT ATT VARA ARGA
Den anarkistiska "pöbelns" vrede är en sund reaktion på ett sjukt system, skriver Marita Castro

DET ÄR KOMMUNAL SOM ÄR PROBLEMET
Sveriges största fackförbund är gult – förbundet leds av sossar som förhandlar mot sossar som alla tar order från de sossar som styr staten, skriver Per-Arne Ryderup

ARBETARETÅG ELLER FREAKSHOW
Det stank av mögel från syndikalisternas förstamajtåg i Stockholm – frihetliga socialister måste sätta ner foten mot rötäggen, skriver Patrick Lundström

JAG HÖJER INTE ENS PÅ ÖGONBRYNEN
Feministiskt initiativ har marknadsfört sig själv som ett parti för lågavlönade kvinnor – Lena Ezelius betackar sig för initiativet

IRAKIERNA VÄLJER SJÄLVA SITT MOTSTÅND
Vi tänker inte stå till ockupationsmaktens tjänst och flytta uppmärksamheten från dess våld, skriver Irakkommittén i Malmö

DEMOKRATI FÖR ETT FOLK UTAN STAT
Abdullah Öcalan skriver om en ny ideologisk brygd för kurderna och hela mänskligheten

VÅRDSLÖSHETEN SLÅR MOT ANTIKRIGSRÖRELSEN
Om solidaritetsrörelsen står fast vid ett gränslöst, vårdslöst stöd förtjänar den att vegetera isolerad, skriver Dick Forslund från Socialistiska partiet

RÖRELSEN MÅSTE FÖRDÖMA TERRORN
Antikrigsrörelsens måste fördöma den del av motståndet som ägnar
sig åt terrorism, skriver Andreas Malm

ARBETAREN FÖRSÖKER SPLITTRA SOLIDARITETSRÖRELSEN
Vi i Sverige har inte rätt att sätta oss till doms över vilka metoder irakierna väljer i sin frihetskamp, skriver Irakkommittén i Malmö

"FÖRENKLA INTE VERKLIGHETEN I IRAK"
Andreas Malms hets mot antikrigsrörelsens "stalinister" påminner om Per Ahlmark, skriver Erik Wijk

BOSTADSKRISEN ÄR STATENS ANSVAR
Staten måste skjuta till medel så att minst 40 000 bostäder kan byggas, skriver Owe Hellberg och Sten Lundström från vänsterpartiet

ETT HÅN MOT DET SEKULÄRA SAMHÄLLET
Orimligt att det ska vara mer OK för religiösa utövare än för andra att hetsa mot homosexuella, skriver Linja Hjorth

HETSLAGEN UPPMANAR TILL VÅLD
Vänsterpartisten Daniel Lundgren tar Åke Steen i försvar
INGA PRIVILEGIER ÅT DE RELIGIÖSA

Enda konsekventa försvaret av Green vore att avskaffa hetslagen helt, skriver
Lina Hjorth

FRIKÄNN HOMOHETSAREN
Riskabelt att sätta pingstpastorn Åke Green i fängelse, skriver Inga-Lisa Sangregorio
BEKÄMPA HANDELN MED UTSLÄPPSRÄTTIGHETER

Det är befogat att känna rädsla för att tillgången till ren luft kan bli en fråga om betalningsförmåga, anser Jesper Grip
PROBLEMET ÄR BRISTEN PÅ KONTROLL
Att Bt-bomullen kommit att spridas på ett okontrollerat sätt ökar riskerna med genmanipulerade grödor, skriver Petter Ljunggren

INDUSTRIN OCH BÖNDER ÄR FÖR GM-GRÖDORNA
Under kontrollerade former har den genmodifierade typen av bomull stora fördelar framför konventionella sorter, anser Dennis Eriksson
TACKA HÖGERN FÖR HJÄLPEN
Att ge stöd åt förtryck bara för att det sker i socialismens namn är att smutsa ner vänstern i allmänhetens ögon, skriver Annika Hjelm
KAMPEN MOT ISRAEL ÄR ANTIRASISTISK
Den palestinska befrielsekampen har ingenting med hat mot judar att göra, skriver Ammar Makboul
LÄGENHETSSKANDALERNA CENTRALISMENS BAKSMÄLLA
Arbetarrörelsen och vänstern står inför ett ideologiskt vägval: att göra upp med sitt centralistiska och auktoritära förflutna, menar Lars Hammarberg
JAG HAR INGEN DOLD AGENDA
Att genomlysa sina tankemönster för att analysera antisemitism som fenomen borde vara självklart, skriver Jan Selling
RASISM ÄR RASISM ÄR RASISM...
Att l äsa Israel Shamir är att ramla över schabloner om judarnas dolda makt anser Ammar Makboul

OHEDERLIG KRITIK MOT SHAMIR
örfattaren Israel Shamir sprider inte judehat, det är falska anklagelser, anser Kristoffer Larsson

INGEN ISRAELKRITIK PÅ 9 NOVEMBER
Jan Selling varnar för en antisemitism i antisionistisk skepnad på minnesdagen av Kristallnatten 1938


LETAR DU EFTER ÄLDRE INLÄGG?

Förra årets debattinlägg hittar du här. Du kan också söka i arkivet nedan.


   
arbetaren.se Hela Internet

 



Om produktiviteten har ökat så mycket, varför jobbar vi lika länge per dag som 1919?
FOTO: JAN-ÅKE ERIKSSON

Största möjliga olycka, eller?

Företagens vinster skjuter i höjden samtidigt som lönerna hålls tillbaka och arbetstiden snarare ökar än minskar. Aktieägarna klappar sig nöjt om magen och kan konstatera att förra året var det bästa börsåret sedan 1999.
En allt effektivare produktion frigör enorma resurser, men vart hamnar de? Vart borde de hamna?
Arbetaren inleder året med en debattserie om arbetet och tiden. Först ut är Inga-Lisa Sangregorio som vill bort från uppdelningen mellan de som arbetar (för mycket) och de som inte får eller kan arbeta alls.

Telefonsvararen blinkar. Det är Arbetarens debattredaktör. Hur bör vänstern ställa sig till de resurser som skapas av produktivitetsökningen i samhället? Vilka krav bör vi ställa? Högre löner, kortare arbetstid? Det är väl ändå inte rimligt att aktieägarna ska få rubbet nu när företagen gör jättevinster? Vill jag skriva en debattartikel om detta?
Det vill jag inte. Jag vill åka skidor, laga god mat till familj och vänner, läsa julklappsböckerna. Och vad då ”vänstern” – finns det nån vänster? Men efter att ha pratat live med redaktören veknar jag. Här några tankar som förhoppningsvis kan reta någon.

För det första: företagens vinster. Ursäkta, men det är väl bra om företagen går med vinst? Jag har aldrig begripit mig på vänsterns motvilja mot vinstgivande företag. Ett företag som går med vinst tigger inte pengar av staten utan betalar – förhoppningsvis – skatt och delar ut pengar till aktieägarna, som i sin tur betalar skatt.
Sen kan man diskutera i vad mån vinsterna är orättfärdiga. Beror de på den låga kronkursen, kopplad till den möjligen alltför låga räntan? Beror de på de alltför höga priser som oligopolföretagen i till exempel energisektorn kan ta ut? Beror de på de låga svenska lönerna? Låga jämfört med vad?
Hur som helst är problemet knappast vinsterna utan det faktum att det inte längre tycks finnas något samband mellan framgångsrika företag och hög sysselsättning. Om det finns ett samband är det snarast negativt.
Här kommer vi in på den andra frågan: vems förtjänst är det att produktiviteten har ökat?
Låt oss föreställa oss ett extremfall, den helautomatiserade fabriken där en ensam arbetare övervakar robotarna. Är det han som skapar mervärdet?
I ett högt utvecklat samhälle med långtgående arbetsdelning är det inte möjligt att identifiera vems förtjänst det är att varuproduktionen kan bedrivas allt effektivare. Föräldrar och lärare som skapat humankapitalet är lika viktiga som de som satsat pengar som möjliggjort teknikutvecklingen. Och när det gäller ett företags vinster är de som har mist jobbet och därmed inte längre belastar lönelistorna kanske lika viktiga som de som arbetar kvar i företaget. Det här är starka argument för att överskottet bör fördelas över en mycket större grupp än de närmast sörjande eller i det här fallet jublande.

Vilka mål bör den ganska maktlösa vänstern då sträva mot?
Varför inte börja med att ställa de självklara frågorna? Om det nu inte behövs så många människor i varuproduktionen – är det inte ologiskt att snåla in på de områden där människor inte kan ersättas av maskiner? Borde vi inte tvärtom ha råd med fler vuxna i skolor och daghem, fler händer och hjärtan i äldrevården, bättre skötsel av våra gemensamma miljöer? Hur kommer det sig att vi har blivit så fattiga att vi inte har råd med det allra viktigaste?
Och om produktiviteten nu har ökat så mycket, hur kommer det sig att den dagliga arbetstiden är lika lång som 1919?
Jag anser att det har varit ett stort misstag att inte driva arbetstidsfrågan hårdare, och då utifrån en långsiktig samhällsekonomisk analys och inte med det enfaldiga kravet sex-timmars-arbetsdag-med-bibehållen-lön.
I stället har utvecklingen under de senaste femton åren lett till en allt hårdare uppdelning av befolkningen i en grupp som arbetar (alltför) mycket och en växande skara arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade. Principen tycks vara ”största möjliga olycka åt största möjliga antal”.
Den här utvecklingen har lett till en oerhörd arrogans hos den grupp som någon träffande kallat ”den nynöjda medelklassen”. Det är förödande för solidariteten i ett samhälle om några får för sig att de, tack vare sina höga löner, försörjer de övriga.
Mot den bakgrunden föreslår jag en bred diskussion om fördelningsfrågorna. Och då inte bara om fördelningen av pengarna utan också om:
• fördelningen av arbetet, det betalda och det obetalda, både mellan människor och mellan olika perioder i varje människas liv
och:
• fördelningen mellan betalt och obetalt arbete, och frågan hur det senare skulle kunna organiseras på ett både rättvisare och roligare sätt.


 

 
Nytt I Veckan Arkiv/Sök Tema Nyhetsbrev Prenumerera Bokklubb Kontakt Om Arbetaren
Tidningen Arbetaren, Box 6507, 113 83 Stockholm, Tel 08 - 16 08 90, redaktionen@arbetaren.se