|
Det är dags att sluta jamsa
Fi fan vad jag skäms. Jag är
arg. På mig själv. På oss alla. Vi håller
på att sumpa chansen till ett vitaliserat och spännande
politiskt liv. Sumpa chansen till bättre villkor för
kvinnor. Vi gör det för att vi är rädda
att framstå som manshatare. Rädda för att
vara politiskt korrekta - ett uttryck avsett att banalisera
och förlöjliga alla anspråk på rättvisa
och makt.
Ett skickligt manipulerande med medier
och opinioner skymmer sikten.
Invaggar oss i en tro att: ”hm,
de där stockholmsakademiker-feministerna vill bara göra
egna karriärer och vet inget om hur vanliga kvinnor har
det” eller ”hmm, den där Gudrun Schyman hon
vill nog bara ha revansch” eller ”hmm, den där
Tiina Rosenberg, hon verkar ju helt extrem”. ”Och
den där Eva Lundgren med de satanistiska pedofilnätverken,
hon var väl ingen riktig forskare?” ”Och Roks,
de är väl bara ett gäng manshatare?” ”Och
ja, har inte feminister tjatat om backlash i evigheter?”
”Och porren, ja är det inte
mest feminister som oroar sig för den? Det kanske är
dom det är fel på - inte porren?”
Dessa stämningar möter jag
bland så kallat vanligt folk, bland journalister, på
bokmässeseminarier, på publicistklubben.
Det är ingen backlash. Det är
ett djupt kvinnoförakt som fortfarande genomsyrar vårt
samhälle och som nu känns okej att lufta.
jag har ingen insyn i roks eller fi.
Men jag vet en del om feministisk organisering. Den sker ur
en underdogposition där en viktig del är att ta
makten över problemformuleringen. Det håller Fi
på med. I Sverige finns ingen förståelse
för det. Efter en vecka ska man ha svar och lösningar
på allt. Roks, Fi och enskilda personer granskas inte.
De utsätts för regelrätta härskartekniker.
Osynliggörande: Roks verksamhet
i över 20 år har inte ägnats någon större
uppmärksamhet före tv-programmet Könskriget.
Förlöjligande: Av en mängd
förslag på Fis årsmöte lyftes endast
ett fåtal fram - och beskrevs som udda och lite löjliga.
Kvinnojourerna har gjort ett gigantiskt, oftast obetalt, socialt
arbete under många år. Efter ett enda tv-program
reduceras deras verksamhet till ett citat.
Dubbelbestraffning: Kvinnor anklagas
för att inte ta för sig, inte säga ifrån.
Eva Lundgren sa ifrån. Roks har sagt ifrån. Fi
säger ifrån. Tiina Rosenberg säger ifrån.
De har tagit för sig. Och vad får de för det?
En fet smäll på käften.
Påförande av skuld och
skam: Nog får Tiina Rosenberg skylla sig själv
- efter det hon sagt? Vad hon sagt har folk svårare
att redogöra för men de är tvärsäkra
på att hon sagt det.
jag är övertygad om att
både Roks och Fis medlemmar vet allt om härskartekniker
och därför klarar de också den här situationen.
Jag är mer orolig för oss andra. Vi låter
oss bli medhjälpare åt reaktionära patriakatkramare.
Jag är orolig för mig själv.
Jag har varit försiktig. Nu är det färdigjamsat.
Upp till kamp.
MARIA JACOBSON
|
