MEDIA I KRIG MOT FI
Makthavare och media är överens, menar Valeria Naters – feministerna måste krossas
VI HAR RÄTT ATT VARA ARGA
Den anarkistiska "pöbelns" vrede är en sund reaktion på ett sjukt system, skriver Marita Castro
DET ÄR KOMMUNAL SOM ÄR PROBLEMET
Sveriges största fackförbund är gult – förbundet leds av sossar som förhandlar mot sossar som alla tar order från de sossar som styr staten, skriver Per-Arne Ryderup
ARBETARETÅG ELLER FREAKSHOW
Det stank av mögel från syndikalisternas förstamajtåg i Stockholm – frihetliga socialister måste sätta ner foten mot rötäggen, skriver Patrick Lundström
JAG HÖJER INTE ENS PÅ ÖGONBRYNEN
Feministiskt initiativ har marknadsfört sig själv som ett parti för lågavlönade kvinnor – Lena Ezelius betackar sig för initiativet
IRAKIERNA VÄLJER SJÄLVA SITT MOTSTÅND
Vi tänker inte stå till ockupationsmaktens tjänst och flytta uppmärksamheten från dess våld, skriver Irakkommittén i Malmö
DEMOKRATI FÖR ETT FOLK UTAN STAT
Abdullah Öcalan skriver om en ny ideologisk brygd för kurderna och hela mänskligheten
VÅRDSLÖSHETEN SLÅR MOT ANTIKRIGSRÖRELSEN
Om solidaritetsrörelsen står fast vid ett gränslöst, vårdslöst stöd förtjänar den att vegetera isolerad, skriver Dick Forslund från Socialistiska partiet
RÖRELSEN MÅSTE FÖRDÖMA TERRORN
Antikrigsrörelsens måste fördöma den del av motståndet som ägnar
sig åt terrorism, skriver Andreas Malm
ARBETAREN FÖRSÖKER SPLITTRA SOLIDARITETSRÖRELSEN
Vi i Sverige har inte rätt att sätta oss till doms över vilka metoder irakierna väljer i sin frihetskamp, skriver Irakkommittén i Malmö
"FÖRENKLA INTE VERKLIGHETEN I IRAK"
Andreas Malms hets mot antikrigsrörelsens "stalinister" påminner om Per Ahlmark, skriver Erik Wijk
BOSTADSKRISEN ÄR STATENS ANSVAR
Staten måste skjuta till medel så att minst 40 000 bostäder kan byggas, skriver Owe Hellberg och Sten Lundström från vänsterpartiet
ETT HÅN MOT DET SEKULÄRA SAMHÄLLET
Orimligt att det ska vara mer OK för religiösa utövare än för andra att hetsa mot homosexuella, skriver Linja Hjorth
HETSLAGEN UPPMANAR TILL VÅLD
Vänsterpartisten Daniel Lundgren tar Åke Steen i försvar
INGA PRIVILEGIER ÅT DE RELIGIÖSA
Enda konsekventa försvaret av Green vore att avskaffa hetslagen helt, skriver
Lina Hjorth
FRIKÄNN HOMOHETSAREN
Riskabelt att sätta pingstpastorn Åke Green i fängelse, skriver Inga-Lisa Sangregorio
BEKÄMPA HANDELN MED UTSLÄPPSRÄTTIGHETER
Det är befogat att känna rädsla för att tillgången till ren luft kan bli en fråga om betalningsförmåga, anser Jesper Grip
PROBLEMET ÄR BRISTEN PÅ KONTROLL
Att Bt-bomullen kommit att spridas på ett okontrollerat sätt ökar riskerna med genmanipulerade grödor, skriver Petter Ljunggren
INDUSTRIN OCH BÖNDER ÄR FÖR GM-GRÖDORNA
Under kontrollerade former har den genmodifierade typen av bomull stora fördelar framför konventionella sorter, anser Dennis Eriksson
TACKA HÖGERN FÖR HJÄLPEN
Att ge stöd åt förtryck bara för att det sker i socialismens namn är att smutsa ner vänstern i allmänhetens ögon, skriver Annika Hjelm
KAMPEN MOT ISRAEL ÄR ANTIRASISTISK
Den palestinska befrielsekampen har ingenting med hat mot judar att göra, skriver Ammar Makboul
LÄGENHETSSKANDALERNA CENTRALISMENS BAKSMÄLLA
Arbetarrörelsen och vänstern står inför ett ideologiskt vägval: att göra upp med sitt centralistiska och auktoritära förflutna, menar Lars Hammarberg
JAG HAR INGEN DOLD AGENDA
Att genomlysa sina tankemönster för att analysera antisemitism som fenomen borde vara självklart, skriver Jan Selling
RASISM ÄR RASISM ÄR RASISM...
Att l äsa Israel Shamir är att ramla över schabloner om judarnas dolda makt anser Ammar Makboul
OHEDERLIG KRITIK MOT SHAMIR
örfattaren Israel Shamir sprider inte judehat, det är falska anklagelser, anser Kristoffer Larsson
INGEN ISRAELKRITIK PÅ 9 NOVEMBER
Jan Selling varnar för en antisemitism i antisionistisk skepnad på minnesdagen av Kristallnatten 1938

Ett progressivt nej

Grattis Frankrike! Ert nej till EU:s konstitution är en öppning för en helt ny debatt om vad EU är och ska vara och ett svårt bakslag för vännerna av nyliberala dogmer. Det skriver Attac Sverige, som tillbakavisar bilden av den franska nejsidan som nationalistisk. Det är vänstern och de sociala rörelserna som gått i första ledet.

Den klara nejsegern i den franska folkomröstningen är en tydlig röst för ett annat Europa. Nu är det hög tid att öppna dörrarna för en bred debatt om EU-projektets framtid också i Sverige.

Den franska Attac-rörelsen har varit drivande i nej-sidans folkbildnings- och kampanjarbete. Attac Sverige gratulerar franska Attac. Den omfattande debatten inför folkomröstningen och det höga valdeltagandet är mycket glädjande.

I Sverige har kritiken mot EU-projektets inriktning och brist på demokratisk förankring länge tolkats som något unikt för vårt land. Det är dags att lägga undan den typen av provinsiell analys.

EU-projektet är i dag i otakt med stora delar av Europas befolkning. Det är hög tid att öppna för en bred och grundläggande debatt om EU-projektets framtid också i Sverige. Regeringens och de borgerliga partiernas linje att inte låta svenska befolkningen ta ställning till konstitutionsförslaget, vare sig i ett riksdagsval eller i en folkomröstning, framstår som allt mer ohållbar.

Det är också hög tid att debatten blir ärlig. Inför den franska folkomröstningen har det inte varit ovanligt, inte minst i svenska medier, att höra att ett nej till konstitutionsförslaget är ett nej till Europa. Motståndet mot konstitutionsförslaget har också ofta hänförts till främlingsfientliga och extrema krafter. I kommentarerna efter nej-segern har det också hävdats att det franska nejet enbart handlar om inrikespolitik.

Sanningen är att motståndet mot konstitutionsförslaget bottnar i ett djupt missnöje med EU-projektets nuvarande inriktning - dess demokratiska brister och oförmåga att hantera globaliseringens problem - och det faktum att konstitutionsförslagets politiska innehåll i grund och botten utgör en fortsättning på nuvarande EU-fördrag, där konkurrens, prisstabilitet, frihandel och kapitalets frihet utgör fundamenten.

Intimt förknippat med konstitutionsförslagets politiska kärna är också ett av folkomröstningens hetaste debattämnen: arbetslösheten. Det senaste decenniets frihandels- och avregleringsagenda, på EU-nivå och nationell nivå, har misslyckats med att bemästra problemet. Det finns ingen anledning att tro att mer av samma medicin kommer att ge bättre resultat.

Det är sant att Le Pen och extremhögern exploaterar missnöjet - på samma sätt som extremhögern gör på många håll världen över när det gäller den politiska elitens oförmåga att hantera globaliseringens problem. Men den dominerande delen av den franska nej-sidan, inklusive Attac, fransk fackföreningsrörelse och stora delar av den franska vänstern, har drivit ett progressivt nej.

Det som behövs är en rejäl översyn av konstitutionsförslaget. De nyliberala dogmerna måste bort från förslaget. Den politik som misslyckats i så många år kan inte utgöra stommen i det framtida EU-projektet.

Den som hävdar att det franska nejet handlar om inrikespolitik, och att detta reducerar dess betydelse, måste också förklara vem den franska befolkningen ska ge ansvaret för det konstitutionsförslag man nu sagt nej till. Det är den franska politikens ledarskikt som - liksom i andra länder - utarbetat och förhandlat fram förslaget.

Detta är det andra tydliga budskapet från den franska folkomröstningen. Den demokratiska processen bakom konstitutionsförslaget har haltat betänkligt. De som utarbetat och förhandlat fram förslaget har i praktiken saknat mandat och förankring. Detta är en betydelsefull lärdom inför framtiden. Ett hållbart, demokratiskt och rättvist Europaprojekt kan inte byggas uppifrån.

Attac Sveriges förhoppning är att det franska nejet kan öppna upp för en förutsättningslös diskussion om vilket Europa vi egentligen vill ha. På gräsrotsnivå ser vi ett växande samarbete mellan fackföreningsrörelsen och europeiska sociala rörelser.

Varför inte bygga det europeiska projektet kring det samarbete och de konkreta initiativ som växer fram underifrån, istället för att formulera storslagna texter som saknar folklig förankring?

Avslutningsvis: Under de senaste veckorna har det ofta framförts att hela EU-projektet kommer att braka samman om Frankrike röstar nej. Politiska ledare har sagt att det inte finns någon Plan B. Det är en beklämmande och deterministisk analys som, om den vore mer än tom retorik, mer än något pekar på processens demokratiska brister.

ATTAC SVERIGES GEMENSAMMA ARBETSGRUPP