VI HAR RÄTT ATT VARA ARGA
Den anarkistiska "pöbelns" vrede är en sund reaktion på ett sjukt system, skriver Marita Castro
DET ÄR KOMMUNAL SOM ÄR PROBLEMET
Sveriges största fackförbund är gult – förbundet leds av sossar som förhandlar mot sossar som alla tar order från de sossar som styr staten, skriver Per-Arne Ryderup
ARBETARETÅG ELLER FREAKSHOW
Det stank av mögel från syndikalisternas förstamajtåg i Stockholm – frihetliga socialister måste sätta ner foten mot rötäggen, skriver Patrick Lundström
JAG HÖJER INTE ENS PÅ ÖGONBRYNEN
Feministiskt initiativ har marknadsfört sig själv som ett parti för lågavlönade kvinnor – Lena Ezelius betackar sig för initiativet
IRAKIERNA VÄLJER SJÄLVA SITT MOTSTÅND
Vi tänker inte stå till ockupationsmaktens tjänst och flytta uppmärksamheten från dess våld, skriver Irakkommittén i Malmö
DEMOKRATI FÖR ETT FOLK UTAN STAT
Abdullah Öcalan skriver om en ny ideologisk brygd för kurderna och hela mänskligheten
VÅRDSLÖSHETEN SLÅR MOT ANTIKRIGSRÖRELSEN
Om solidaritetsrörelsen står fast vid ett gränslöst, vårdslöst stöd förtjänar den att vegetera isolerad, skriver Dick Forslund från Socialistiska partiet
RÖRELSEN MÅSTE FÖRDÖMA TERRORN
Antikrigsrörelsens måste fördöma den del av motståndet som ägnar
sig åt terrorism, skriver Andreas Malm
ARBETAREN FÖRSÖKER SPLITTRA SOLIDARITETSRÖRELSEN
Vi i Sverige har inte rätt att sätta oss till doms över vilka metoder irakierna väljer i sin frihetskamp, skriver Irakkommittén i Malmö
"FÖRENKLA INTE VERKLIGHETEN I IRAK"
Andreas Malms hets mot antikrigsrörelsens "stalinister" påminner om Per Ahlmark, skriver Erik Wijk
BOSTADSKRISEN ÄR STATENS ANSVAR
Staten måste skjuta till medel så att minst 40 000 bostäder kan byggas, skriver Owe Hellberg och Sten Lundström från vänsterpartiet
ETT HÅN MOT DET SEKULÄRA SAMHÄLLET
Orimligt att det ska vara mer OK för religiösa utövare än för andra att hetsa mot homosexuella, skriver Linja Hjorth
HETSLAGEN UPPMANAR TILL VÅLD
Vänsterpartisten Daniel Lundgren tar Åke Steen i försvar
INGA PRIVILEGIER ÅT DE RELIGIÖSA
Enda konsekventa försvaret av Green vore att avskaffa hetslagen helt, skriver
Lina Hjorth
FRIKÄNN HOMOHETSAREN
Riskabelt att sätta pingstpastorn Åke Green i fängelse, skriver Inga-Lisa Sangregorio
BEKÄMPA HANDELN MED UTSLÄPPSRÄTTIGHETER
Det är befogat att känna rädsla för att tillgången till ren luft kan bli en fråga om betalningsförmåga, anser Jesper Grip
PROBLEMET ÄR BRISTEN PÅ KONTROLL
Att Bt-bomullen kommit att spridas på ett okontrollerat sätt ökar riskerna med genmanipulerade grödor, skriver Petter Ljunggren
INDUSTRIN OCH BÖNDER ÄR FÖR GM-GRÖDORNA
Under kontrollerade former har den genmodifierade typen av bomull stora fördelar framför konventionella sorter, anser Dennis Eriksson
TACKA HÖGERN FÖR HJÄLPEN
Att ge stöd åt förtryck bara för att det sker i socialismens namn är att smutsa ner vänstern i allmänhetens ögon, skriver Annika Hjelm
KAMPEN MOT ISRAEL ÄR ANTIRASISTISK
Den palestinska befrielsekampen har ingenting med hat mot judar att göra, skriver Ammar Makboul
LÄGENHETSSKANDALERNA CENTRALISMENS BAKSMÄLLA
Arbetarrörelsen och vänstern står inför ett ideologiskt vägval: att göra upp med sitt centralistiska och auktoritära förflutna, menar Lars Hammarberg
JAG HAR INGEN DOLD AGENDA
Att genomlysa sina tankemönster för att analysera antisemitism som fenomen borde vara självklart, skriver Jan Selling
RASISM ÄR RASISM ÄR RASISM...
Att l äsa Israel Shamir är att ramla över schabloner om judarnas dolda makt anser Ammar Makboul
OHEDERLIG KRITIK MOT SHAMIR
örfattaren Israel Shamir sprider inte judehat, det är falska anklagelser, anser Kristoffer Larsson
INGEN ISRAELKRITIK PÅ 9 NOVEMBER
Jan Selling varnar för en antisemitism i antisionistisk skepnad på minnesdagen av Kristallnatten 1938

Ireen von Wachenfeldt i SVT:s dokumentärfilm Könskriget som enligt Valeria Naters är en del i mediernas attack mot feminististrörelsen.
FOTO: SVT

Media i krig mot Fi

Först bildades Feministiskt initiativ. Sedan sände teve sin ”granskning” av kvinnojourerna. Tajmingen är ingen tillfällighet: den pågående hetsen mot feminism i allmänhet och kvinnojoursaktivister i synnerhet är en kampanj inför valrörelsen 2006. Makthavare och media är överens, menar Valeria Naters. Feministerna måste krossas.

Den 4 april 2005 tog spekulationerna slut. Den etablerade makten tvingades ofrivilligt att välkomna det senaste tillskottet i svensk politik: Feministiskt initiativ, Fi. Ett antipatriarkalt alternativ till partipolitiken, säger initiativtagarna själva. En organisation som bara är till för den vita medelklassens akademikerfeminister, ekar det från podiet.

Och aldrig förr har den samlade presskåren varit så rörande överens med makthavare landet över.

När delar av Fi:s styrelse väljer att gå ut i media för att presentera sin politiska plattform gör man det naturligtvis inte oförberett mot den anstormning av kritik som riktats från höger och vänster sedan feminismens födelse. Från högerhåll och med en samlad dagstidningselit till hjälp talas det gärna om könskrig. Från vänstern kommer upprepade farhågor om en splittrad socialistisk rörelse som - ve och fasa - kan och kommer att lägga beslag på surt förvärvade sosseröster.

Mycket talar för att valrörelsen 2006 kommer att bli ovanligt ful. Med ett parti som på allvar ämnar ta samhällets mest grundläggande maktordning tycks inga knep vara otillåtna. Redan nu är en total ombyggnad av bilden av feminismen och, kanske väsentligare, av feministen i full gång.

För första gången på decennier associeras nu feminismen med hot och hysteri snarare än med jämlikhet.

Granskning kallas det när SVT:s Dokument inifrån sänder programserien ”Könskriget”, ägnat åt ”den extrema feminismen som kopplat grepp om Sverige”. Det första programmet skildrar en ung kvinnas förskräckliga upplevelser av en av landets kvinnojourer. Utifrån kvinnans erfarenheter ger man sig ut på en odyssé bland kända och okända feminister med ett enda mål: att ogiltigförklara kvinnojourernas verksamhet och i förlängningen den feministiska rörelsens mening och mål. Den intervjuade kvinnans öde sätts i samma kontext som den etablerade genusforskningen, här representerad av professor Eva Lundgren vid Uppsala universitet, vars modell för att förklara mekanismen bakom kvinnors och mäns agerande i våldsamma relationer knyts samman med en absurd idé om djävulsdyrkande pedofilkarteller.

Den antifeministiska propagandan når nya höjder, när feminismen på detta sätt utmålas till en fundamentalistisk och farlig ideologi.

I den andra och avslutande delen av Könskriget får tittaren ta del av uppgifter som styrker vad stora delar av den borgerliga koalitionen länge befarat: ett könsmaktsperspektiv hotar tack vare socialdemokratin den fria forskningen i Sverige. Så blir mäns överordning och kvinnors underordning åter tabu, och ”maktstruktur” ett uttryck förbehållet vänstern.

Feminismen är en komplex ideologi uppbyggd av många olika teoribildningar, varav flera står i direkt motsättning till varandra. Att påstå att det inte finns kritik att rikta eller fenomen att granska inom feminismen är därför lika orimligt som omöjligt. Alla rörelser behöver synas i sömmarna.

Meningen med de två dokumentärerna Könskriget var dock en annan. Är detta vad som går under benämningen god journalistik 2005?

Inte förrän i september beslutar Feministiskt initiativ på sitt första årsmöte om det blir någon valkampanj eller inte. Men de politiska spelen har redan börjat.

VALERIA NATERS

Student i genusvetenskap och redaktör för den feministiska tidskriften Flickrum