JAG HÖJER INTE ENS PÅ ÖGONBRYNEN
Feministiskt initiativ har marknadsfört sig själv som ett parti för lågavlönade kvinnor – Lena Ezelius betackar sig för initiativet
IRAKIERNA VÄLJER SJÄLVA SITT MOTSTÅND
Vi tänker inte stå till ockupationsmaktens tjänst och flytta uppmärksamheten från dess våld, skriver Irakkommittén i Malmö
DEMOKRATI FÖR ETT FOLK UTAN STAT
Abdullah Öcalan skriver om en ny ideologisk brygd för kurderna och hela mänskligheten
VÅRDSLÖSHETEN SLÅR MOT ANTIKRIGSRÖRELSEN
Om solidaritetsrörelsen står fast vid ett gränslöst, vårdslöst stöd förtjänar den att vegetera isolerad, skriver Dick Forslund från Socialistiska partiet
RÖRELSEN MÅSTE FÖRDÖMA TERRORN
Antikrigsrörelsens måste fördöma den del av motståndet som ägnar
sig åt terrorism, skriver Andreas Malm
ARBETAREN FÖRSÖKER SPLITTRA SOLIDARITETSRÖRELSEN
Vi i Sverige har inte rätt att sätta oss till doms över vilka metoder irakierna väljer i sin frihetskamp, skriver Irakkommittén i Malmö
"FÖRENKLA INTE VERKLIGHETEN I IRAK"
Andreas Malms hets mot antikrigsrörelsens "stalinister" påminner om Per Ahlmark, skriver Erik Wijk
BOSTADSKRISEN ÄR STATENS ANSVAR
Staten måste skjuta till medel så att minst 40 000 bostäder kan byggas, skriver Owe Hellberg och Sten Lundström från vänsterpartiet
ETT HÅN MOT DET SEKULÄRA SAMHÄLLET
Orimligt att det ska vara mer OK för religiösa utövare än för andra att hetsa mot homosexuella, skriver Linja Hjorth
HETSLAGEN UPPMANAR TILL VÅLD
Vänsterpartisten Daniel Lundgren tar Åke Steen i försvar
INGA PRIVILEGIER ÅT DE RELIGIÖSA
Enda konsekventa försvaret av Green vore att avskaffa hetslagen helt, skriver
Lina Hjorth
FRIKÄNN HOMOHETSAREN
Riskabelt att sätta pingstpastorn Åke Green i fängelse, skriver Inga-Lisa Sangregorio
BEKÄMPA HANDELN MED UTSLÄPPSRÄTTIGHETER
Det är befogat att känna rädsla för att tillgången till ren luft kan bli en fråga om betalningsförmåga, anser Jesper Grip
PROBLEMET ÄR BRISTEN PÅ KONTROLL
Att Bt-bomullen kommit att spridas på ett okontrollerat sätt ökar riskerna med genmanipulerade grödor, skriver Petter Ljunggren
INDUSTRIN OCH BÖNDER ÄR FÖR GM-GRÖDORNA
Under kontrollerade former har den genmodifierade typen av bomull stora fördelar framför konventionella sorter, anser Dennis Eriksson
TACKA HÖGERN FÖR HJÄLPEN
Att ge stöd åt förtryck bara för att det sker i socialismens namn är att smutsa ner vänstern i allmänhetens ögon, skriver Annika Hjelm
KAMPEN MOT ISRAEL ÄR ANTIRASISTISK
Den palestinska befrielsekampen har ingenting med hat mot judar att göra, skriver Ammar Makboul
LÄGENHETSSKANDALERNA CENTRALISMENS BAKSMÄLLA
Arbetarrörelsen och vänstern står inför ett ideologiskt vägval: att göra upp med sitt centralistiska och auktoritära förflutna, menar Lars Hammarberg
JAG HAR INGEN DOLD AGENDA
Att genomlysa sina tankemönster för att analysera antisemitism som fenomen borde vara självklart, skriver Jan Selling
RASISM ÄR RASISM ÄR RASISM...
Att l äsa Israel Shamir är att ramla över schabloner om judarnas dolda makt anser Ammar Makboul
OHEDERLIG KRITIK MOT SHAMIR
örfattaren Israel Shamir sprider inte judehat, det är falska anklagelser, anser Kristoffer Larsson
INGEN ISRAELKRITIK PÅ 9 NOVEMBER
Jan Selling varnar för en antisemitism i antisionistisk skepnad på minnesdagen av Kristallnatten 1938

Är det dessa personer som ska överta produktionsmedlen? undrar Patrick Lundström.
FOTO: JAN-ÅKE ERIKSSON

Arbetartåg eller freakshow?

Det stank av mögel från syndikalisternas förstamajtåg i Stockholm. Våldsromantiken låg som en odör över det som skulle vara en uppvisning i frihetlig socialism. Tror de maskerade upploppsmakarna att utbrände Rune, 53 år, lockas till SAC av deras hätska slagord - eller vilket är egentligen deras syfte?

Frihetliga socialister måste sätta ner foten mot rötäggen, skriver Patrick Lundström.

Det är med sorg i hjärtat jag skriver det här. Jag ska erkänna att jag skriver i affekt. Jag har allt sedan tonåren attraherats av vad jag uppfattar vara kärnan i den frihetliga socialismen: frihetstörsten, kampen för rättvisa och tron på vikten av att bryta ner hierarkier. Avvisandet av dogmatism, kapitalism och centralisering har för mig varit befriande. I syndikalismen fann jag tidigt en sammanhållen analys och de praktiska verktygen till samhällsomdaning.

Men jag blir allt mer skeptisk till många av dem som säger sig vara frihetliga socialister. Ofta tror jag mig kunna urskilja en stank av fernissa, för att inte säga mögel.

Jag känner mig ibland som ett offer för en falsk varudeklaration.

Det är främst under det traditionsenliga första majfirandet som detta kommer till uttryck. Det som oroar mig är pöbelbeteendet, den pubertala revoltlustan och den onyanserade och hätska retoriken.

Jag kan inte, hur jag än försöker, identifiera mig med i synnerhet de anarkister som maskerar sig, framkallar upploppsstämning och lever upp till innebörden av ordet patetisk. Har det politiska arbetet reducerats till att handla om image, attityder och en livsstil kantad av tuffa slagord? Är engagemanget bara ett led i en terapeutisk behandling av för hög testosteronhalt?

Våldsromantiken står mig upp i halsen.

För mig är det viktigt att mål och medel hänger samman och att det politiska engagemanget uttrycks i konstruktivt handlande. Man bör leva och verka i samhället och inte kapsla in sig en sekterism. Om slutmålet är en folklig mobilisering och gräsrotsdemokrati är det föga psykologiskt att gång på gång bete sig på ett sätt som snarare skapar distans och meningslösa konfrontationer istället för dialog och förändring.

Att urskillningslöst kalla poliser för fascister och förbipasserande för ”djävla borgarsvin” är inget annat än ett tecken på mental kortslutning. Vad leder det till? Vilka syften tjänar detta, annat än att göda den egna självgodheten?

Redan vid Sergels torg, en stund innan avmarschen i söndags, etablerades bilden av en stor freakshow. Anarkisterna gjorde entré genom att praktisera primalskrik och kasta ut flyers. Vad tror de att de signalerar? En sak är säker: knappast förtroende, trygghet och seriositet. Många förbipasserande ställde sig nog med all rätt frågan: Ska de där verkligen överta produktionsmedlen?

Jag förundras över att så många av de unga syndikalisterna spär på myten om sig själva som ”samhällsomstörtande och farliga”. Frågan är om inte detta bara leder till en fortsatt marginalisering. Eller tror de på allvar att utbrända Rune, 53 år, rusar hem till sin dator för att surfa in på SAC:s hemsida på jakt efter information om hur man blir medlem?

Eller vad säger den förälder vars barn undrar vilka de där svartklädda med rånarluvor är? ”Jo, du förstår, min dotter, det är de som vill skapa ett rättvist och jämställt samhälle fritt från förtryck”.

Vid slottet utspelade sig nästa beklagliga scen då ett antal desillusionerade demonstranter skapade tumult med polisen. Detta hade kunnat undvikas om det nu inte var för alla dem som tycker att det är heroiskt att visa upp blåmärken efter batongslag.

Jag önskar att de infantila revolutionsanhängarna vaknar upp, ser sig själva i spegeln och ägnar en sekund av sitt liv åt självrannsakan. Om det är kravaller och meningslösa kickar de längtar efter borde de kliva åt sidan och bilda egna ljusskygga kampceller.

Om vi menar allvar med vår strävan att skapa en solidarisk, klasslös, toleran, kärleksfull och betydligt mer demokratisk världsordning måste vi som bekänner oss till den frihetliga socialismen sätta ner foten. Vi kan inte titta bort när rötäggen gör egna förvrängda uttolkningar av de humanistiska värderingar som den frihetliga socialismen trots allt vilar på.

Jag hoppas verkligen att de maskerade heltidsrebellerna har ett eget tåg nästa år, gärna långt ifrån vad allt vad civilisation heter. Där kan de få hata, hetsa och kalla alla medmänniskor ”fiender” hur mycket de vill. Men snälla, låt oss som strävar efter att synkronisera teori och praktik få vara ifred!

PATRICK LUNDSTRÖM

Frihetlig socialist - åtminstone ett tag till