Nytt I Veckan Arkiv/Sök Tema Nyhetsbrev Prenumerera Bokklubb Kontakt Om Arbetaren



IRAKIERNA VÄLJER SJÄLVA SITT MOTSTÅND
Vi tänker inte stå till ockupationsmaktens tjänst och flytta uppmärksamheten från dess våld, skriver Irakkommittén i Malmö
DEMOKRATI FÖR ETT FOLK UTAN STAT
Abdullah Öcalan skriver om en ny ideologisk brygd för kurderna och hela mänskligheten

VÅRDSLÖSHETEN SLÅR MOT ANTIKRIGSRÖRELSEN
Om solidaritetsrörelsen står fast vid ett gränslöst, vårdslöst stöd förtjänar den att vegetera isolerad, skriver Dick Forslund från Socialistiska partiet

RÖRELSEN MÅSTE FÖRDÖMA TERRORN
Antikrigsrörelsens måste fördöma den del av motståndet som ägnar
sig åt terrorism, skriver Andreas Malm

ARBETAREN FÖRSÖKER SPLITTRA SOLIDARITETSRÖRELSEN
Vi i Sverige har inte rätt att sätta oss till doms över vilka metoder irakierna väljer i sin frihetskamp, skriver Irakkommittén i Malmö

"FÖRENKLA INTE VERKLIGHETEN I IRAK"
Andreas Malms hets mot antikrigsrörelsens "stalinister" påminner om Per Ahlmark, skriver Erik Wijk

BOSTADSKRISEN ÄR STATENS ANSVAR
Staten måste skjuta till medel så att minst 40 000 bostäder kan byggas, skriver Owe Hellberg och Sten Lundström från vänsterpartiet

ETT HÅN MOT DET SEKULÄRA SAMHÄLLET
Orimligt att det ska vara mer OK för religiösa utövare än för andra att hetsa mot homosexuella, skriver Linja Hjorth

HETSLAGEN UPPMANAR TILL VÅLD
Vänsterpartisten Daniel Lundgren tar Åke Steen i försvar
INGA PRIVILEGIER ÅT DE RELIGIÖSA

Enda konsekventa försvaret av Green vore att avskaffa hetslagen helt, skriver
Lina Hjorth

FRIKÄNN HOMOHETSAREN
Riskabelt att sätta pingstpastorn Åke Green i fängelse, skriver Inga-Lisa Sangregorio
BEKÄMPA HANDELN MED UTSLÄPPSRÄTTIGHETER

Det är befogat att känna rädsla för att tillgången till ren luft kan bli en fråga om betalningsförmåga, anser Jesper Grip
PROBLEMET ÄR BRISTEN PÅ KONTROLL
Att Bt-bomullen kommit att spridas på ett okontrollerat sätt ökar riskerna med genmanipulerade grödor, skriver Petter Ljunggren

INDUSTRIN OCH BÖNDER ÄR FÖR GM-GRÖDORNA
Under kontrollerade former har den genmodifierade typen av bomull stora fördelar framför konventionella sorter, anser Dennis Eriksson

TACKA HÖGERN FÖR HJÄLPEN
Att ge stöd åt förtryck bara för att det sker i socialismens namn är att smutsa ner vänstern i allmänhetens ögon, skriver Annika Hjelm
KAMPEN MOT ISRAEL ÄR ANTIRASISTISK
Den palestinska befrielsekampen har ingenting med hat mot judar att göra, skriver Ammar Makboul
LÄGENHETSSKANDALERNA CENTRALISMENS BAKSMÄLLA
Arbetarrörelsen och vänstern står inför ett ideologiskt vägval: att göra upp med sitt centralistiska och auktoritära förflutna, menar Lars Hammarberg
JAG HAR INGEN DOLD AGENDA
Att genomlysa sina tankemönster för att analysera antisemitism som fenomen borde vara självklart, skriver Jan Selling
RASISM ÄR RASISM ÄR RASISM...
Att l äsa Israel Shamir är att ramla över schabloner om judarnas dolda makt anser Ammar Makboul

OHEDERLIG KRITIK MOT SHAMIR
örfattaren Israel Shamir sprider inte judehat, det är falska anklagelser, anser Kristoffer Larsson

INGEN ISRAELKRITIK PÅ 9 NOVEMBER
Jan Selling varnar för en antisemitism i antisionistisk skepnad på minnesdagen av Kristallnatten 1938


LETAR DU EFTER ÄLDRE INLÄGG?

Förra årets debattinlägg hittar du här. Du kan också söka i arkivet nedan.


   
arbetaren.se Hela Internet

 

 



För att lösa Kommunalkvinnornas fackliga knäckfrågor behövs ett stort politiskt mod, skriver Lena Ezelius.
FOTO: LINN AHLGREN

Jag höjer inte ens på ögonbrynen

Feministiskt initiativ har marknadsfört sig själv som ett parti för lågavlönade kvinnor. I Arbetaren 15/2005 argumenterade Anna-Klara Bratt för att Fi åstadkommit mer för denna grupp än något annat parti och drivit upp kommunalarnas löner. Lena Ezelius betackar sig för initiativet.

Bildandet av Feministiskt initiativ är ett bevis på att de etablerade partierna misslyckats med de feministiska frågorna i politiken. Men kommer Fi att lyckas driva dem med framgång?

Som kommunalare står jag mitt uppe i vår egen avtalsrörelse, med ett påskrivet nytt centralt avtal och med de lokala löneförhandlingarna för dörren. Vi är lågavlönade. Som kollektiv delar vi det oket med bland annat Handelsanställda och Hotell och Restaurang-folk. Kort sagt: inom LO är vi lågavlönade i tjänstesektorn och vi är oftast kvinnor.

Om planeringen håller och vi bit för bit ska knappa in på männens försprång kommer vi att ha kommit ikapp männens löner om 13-17 år. Är vi beredda att vänta så länge?

Förutom låga löner har vi låga sysselsättningsgrader: vi jobbar halvtid, kvartstid, deltid, oftast ofrivilligt. Vi jobbar alla tider på dygnet; verksamheterna vi arbetar i har stort behov av att vi finns där dygnet runt sju dagar i veckan. Det gör att vi har mindre möjlighet än andra yrkesgrupper att påverka vår arbetstid/fritid och därmed att planera våra liv.

Det är ingen naturlag som gör att arbetsvillkoren ser ut som de gör - snarare är det samhällsvärderingar som styr hur det ska se ut. I fråga om sysselsättningsgrader, arbetstider och arbetsmiljö har Kommunals medlemmar fått uppleva en tillbakagång. Ju mer marknadsanpassat vårt samhälle har blivit, desto sämre arbetsvillkor har vi fått i den offentliga sektorn.

Självklart blir vi den ”tacksamma” gruppen att vurma om, i valtider - eller som Fi när man går ut och presenterar sig som nytt parti. Att politiker och mediala ”proffstyckare” av olika slag uttalar sitt stöd för oss känns lika vant och självklart som att stå i tvättstugan en kväll i veckan. Många av politikerna i Fi har under tidigare år uttalat sitt stöd för oss under andra partipolitiska beteckningar; andra som inte gjort det har försvarat det med att ”man måste välja sina strider”.

Nej, som kommunalare tänker jag inte ens höja på ögonbrynen då Fi uttalar sig för höjda kvinnolöner. Vi har hört det förr, alltför ofta. Det är till och med så att man börjar känna sig rätt less på alla käcka politiker som använder oss som språngbräda in i medierna. (Vilken tur för Fi att vi hade en avtalsrörelse, just när de skulle gå ut och deklarera att de är ett parti.)

Det som vore uppseendeväckande, och som skulle skapa intresse hos mig och troligtvis många andra kommunalare, vore om Fi tog fram en handlingsplan eller ett program på hur man skulle kunna lösa orättvisorna mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden och när det ska ske.

Hur ska kvinnorna som kollektiv komma upp till ”manskollektivets” lönenivå?

Hur ska vi lösa deltidsproblematiken?

Hur ska vi få större möjlighet att påverka våra arbetstider?

Hur ska vi uppnå en acceptabel arbetsmiljö?

För att lösa våra fackliga knäckfrågor krävs ett stort politiskt mod. Förutom det, och feminism, krävs en glasklar politisk ideologi i fråga om fördelningspolitik.

Det handlar både om kön och klass.

Lena Ezelius är ordförande för Kommunal sektion 26 i Stockholm.

 

 

 
Nytt I Veckan Arkiv/Sök Tema Nyhetsbrev Prenumerera Bokklubb Kontakt Om Arbetaren
Tidningen Arbetaren, Box 6507, 113 83 Stockholm, Tel 08 - 16 08 90, redaktionen@arbetaren.se