|


IRAKIERNA
VÄLJER SJÄLVA SITT MOTSTÅND
Vi tänker inte stå till ockupationsmaktens
tjänst och flytta uppmärksamheten från dess
våld, skriver Irakkommittén i Malmö
DEMOKRATI
FÖR ETT FOLK UTAN STAT
Abdullah Öcalan skriver om en ny ideologisk
brygd för kurderna och hela mänskligheten
VÅRDSLÖSHETEN
SLÅR MOT ANTIKRIGSRÖRELSEN
Om
solidaritetsrörelsen står fast vid ett gränslöst,
vårdslöst stöd förtjänar den att
vegetera isolerad, skriver Dick Forslund från Socialistiska
partiet
RÖRELSEN
MÅSTE FÖRDÖMA TERRORN
Antikrigsrörelsens måste fördöma
den del av motståndet som ägnar
sig åt terrorism, skriver Andreas Malm
ARBETAREN
FÖRSÖKER SPLITTRA SOLIDARITETSRÖRELSEN
Vi i Sverige har inte rätt
att sätta oss till doms över vilka metoder irakierna
väljer i sin frihetskamp, skriver Irakkommittén
i Malmö
"FÖRENKLA
INTE VERKLIGHETEN I IRAK"
Andreas Malms hets mot antikrigsrörelsens
"stalinister" påminner om Per Ahlmark, skriver
Erik Wijk
BOSTADSKRISEN
ÄR STATENS ANSVAR
Staten måste skjuta till medel
så att minst 40 000 bostäder kan byggas, skriver
Owe Hellberg och Sten Lundström från vänsterpartiet
ETT
HÅN MOT DET SEKULÄRA SAMHÄLLET
Orimligt att det ska vara mer
OK för religiösa utövare än för andra
att hetsa mot homosexuella, skriver Linja Hjorth
HETSLAGEN
UPPMANAR TILL VÅLD
Vänsterpartisten
Daniel Lundgren tar Åke Steen i försvar
INGA PRIVILEGIER ÅT DE RELIGIÖSA
Enda
konsekventa försvaret av Green vore att avskaffa hetslagen
helt, skriver
Lina Hjorth
FRIKÄNN
HOMOHETSAREN
Riskabelt
att sätta pingstpastorn Åke Green i fängelse,
skriver Inga-Lisa Sangregorio
BEKÄMPA HANDELN MED UTSLÄPPSRÄTTIGHETER
Det
är befogat att känna rädsla för att tillgången
till ren luft kan bli en fråga om betalningsförmåga,
anser Jesper Grip
PROBLEMET
ÄR BRISTEN PÅ KONTROLL
Att Bt-bomullen kommit
att spridas på ett okontrollerat sätt ökar
riskerna med genmanipulerade grödor, skriver Petter Ljunggren
INDUSTRIN OCH BÖNDER ÄR FÖR GM-GRÖDORNA
Under kontrollerade
former har den genmodifierade typen av bomull stora fördelar
framför konventionella sorter, anser Dennis Eriksson
TACKA
HÖGERN FÖR HJÄLPEN
Att ge stöd åt
förtryck bara för att det sker i socialismens namn
är att smutsa ner vänstern i allmänhetens ögon,
skriver Annika Hjelm
KAMPEN
MOT ISRAEL ÄR ANTIRASISTISK
Den palestinska befrielsekampen
har ingenting med hat mot judar att göra, skriver Ammar
Makboul
LÄGENHETSSKANDALERNA
CENTRALISMENS BAKSMÄLLA
Arbetarrörelsen och vänstern står inför
ett ideologiskt vägval: att göra upp med sitt centralistiska
och auktoritära förflutna, menar Lars Hammarberg
JAG
HAR INGEN DOLD AGENDA
Att genomlysa sina tankemönster för att analysera
antisemitism som fenomen borde vara självklart, skriver
Jan Selling
RASISM
ÄR RASISM ÄR RASISM...
Att l äsa Israel Shamir är att ramla över schabloner
om judarnas dolda makt anser Ammar Makboul
OHEDERLIG
KRITIK MOT SHAMIR
örfattaren Israel Shamir sprider inte judehat, det är
falska anklagelser, anser Kristoffer Larsson
INGEN
ISRAELKRITIK PÅ 9 NOVEMBER
Jan Selling varnar för en antisemitism i antisionistisk
skepnad på minnesdagen av Kristallnatten 1938
LETAR
DU EFTER ÄLDRE INLÄGG?
Förra årets debattinlägg
hittar du här.
Du kan också söka i arkivet nedan.
|
|

För att lösa Kommunalkvinnornas
fackliga knäckfrågor behövs ett stort politiskt
mod, skriver Lena Ezelius.
FOTO: LINN AHLGREN
Jag höjer inte ens på ögonbrynen
Feministiskt initiativ har marknadsfört
sig själv som ett parti för lågavlönade
kvinnor. I Arbetaren 15/2005 argumenterade Anna-Klara Bratt
för att Fi åstadkommit mer för denna grupp
än något annat parti och drivit upp kommunalarnas
löner. Lena Ezelius betackar sig för initiativet.
Bildandet av Feministiskt initiativ
är ett bevis på att de etablerade partierna misslyckats
med de feministiska frågorna i politiken. Men kommer
Fi att lyckas driva dem med framgång?
Som kommunalare står jag mitt
uppe i vår egen avtalsrörelse, med ett påskrivet
nytt centralt avtal och med de lokala löneförhandlingarna
för dörren. Vi är lågavlönade. Som
kollektiv delar vi det oket med bland annat Handelsanställda
och Hotell och Restaurang-folk. Kort sagt: inom LO är
vi lågavlönade i tjänstesektorn och vi är
oftast kvinnor.
Om planeringen håller och vi
bit för bit ska knappa in på männens försprång
kommer vi att ha kommit ikapp männens löner om 13-17
år. Är vi beredda att vänta så länge?
Förutom låga löner
har vi låga sysselsättningsgrader: vi jobbar halvtid,
kvartstid, deltid, oftast ofrivilligt. Vi jobbar alla tider
på dygnet; verksamheterna vi arbetar i har stort behov
av att vi finns där dygnet runt sju dagar i veckan. Det
gör att vi har mindre möjlighet än andra yrkesgrupper
att påverka vår arbetstid/fritid och därmed
att planera våra liv.
Det är ingen naturlag som gör
att arbetsvillkoren ser ut som de gör - snarare är
det samhällsvärderingar som styr hur det ska se
ut. I fråga om sysselsättningsgrader, arbetstider
och arbetsmiljö har Kommunals medlemmar fått uppleva
en tillbakagång. Ju mer marknadsanpassat vårt
samhälle har blivit, desto sämre arbetsvillkor har
vi fått i den offentliga sektorn.
Självklart blir vi den tacksamma
gruppen att vurma om, i valtider - eller som Fi när man
går ut och presenterar sig som nytt parti. Att politiker
och mediala proffstyckare av olika slag uttalar
sitt stöd för oss känns lika vant och självklart
som att stå i tvättstugan en kväll i veckan.
Många av politikerna i Fi har under tidigare år
uttalat sitt stöd för oss under andra partipolitiska
beteckningar; andra som inte gjort det har försvarat
det med att man måste välja sina strider.
Nej, som kommunalare tänker jag
inte ens höja på ögonbrynen då Fi uttalar
sig för höjda kvinnolöner. Vi har hört
det förr, alltför ofta. Det är till och med
så att man börjar känna sig rätt less
på alla käcka politiker som använder oss som
språngbräda in i medierna. (Vilken tur för
Fi att vi hade en avtalsrörelse, just när de skulle
gå ut och deklarera att de är ett parti.)
Det som vore uppseendeväckande,
och som skulle skapa intresse hos mig och troligtvis många
andra kommunalare, vore om Fi tog fram en handlingsplan eller
ett program på hur man skulle kunna lösa orättvisorna
mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden och när
det ska ske.
Hur ska kvinnorna som kollektiv komma
upp till manskollektivets lönenivå?
Hur ska vi lösa deltidsproblematiken?
Hur ska vi få större möjlighet
att påverka våra arbetstider?
Hur ska vi uppnå en acceptabel
arbetsmiljö?
För att lösa våra
fackliga knäckfrågor krävs ett stort politiskt
mod. Förutom det, och feminism, krävs en glasklar
politisk ideologi i fråga om fördelningspolitik.
Det handlar både om kön
och klass.
LENA EZELIUS
Lena Ezelius är ordförande
för Kommunal sektion 26 i Stockholm.
|
|