Feministparti ska jämka höger och vänster

Efter otaliga spekulationer valde gruppen kring det omtalade feministpartiet att i måndags ta steget ut i offentligheten. Feministiskt initiativ blir en tvärpolitisk organisation som vill vänta med tvärsäkra besked om både konkreta frågor och organisationsform.
- Det kommer att vara upp till våra medlemmar, säger Tiina Rosenberg.

Presskonferensen som Feministiskt initiativ, Fi, kallade till i måndags, väckte många frågor och hade få tydliga svar att ge. Än finns inget klart handlingsprogram, men organisationen kommer under de närmaste månaderna att samla medlemmar och i september hålla ett möte för att gemensamt besluta hur det konkreta politiska arbetet ska se ut.

Feministiskt initiativ beskriver sig som en ideell organisation, bestående av kvinnor och män som inte längre vill vänta på att de etablerade politiska partierna ska driva de feministiska frågorna. För närvarande representeras Fi av en 15 personer stor styrelse, där bland andra Ebba Witt-Brattström, Tiina Rosenberg och Gudrun Schyman sitter med.

Tiina Rosenberg säger till Arbetaren att Fi hittills består av ett sextiotal kvinnor som arbetat fram plattformen och att intresset utifrån har varit väldigt stort. Framför allt är frågorna många kring Fi:s vilja att vara tvärpolitiskt.

- Det finns ett väldigt medieintresse för den här vänster/högerdimensionen och det kanske inte är så konstigt. Men alla feminister som är med tänker inte nödvändigtvis i block och feminismen ägs varken av vänster- eller högersidan.

De som är födda på 1970- eller 80-talet har vuxit upp med feminismen som ett eget alternativ på ett annat sätt än vi som är äldre, säger Tiina Rosenberg.

Kan det inte uppstå praktiska problem när man ska ta ställning till konkreta frågor som redan nu delar feminister i höger och vänster?

- Absolut. Men det handlar också om att jämka och kompromissa kring de här frågorna. Samma gäller för EU och andra frågor där det inte finns någon självklar linje. Men socialismen, liberalismen och konservatismen är alla idéer som har hållit för ganska breda partisammanslutningar, så varför skulle inte feminismen göra det?

Hur långt kan man kompromissa när det gäller till exempel skattelättnader för hushållsnära tjänster?

- Jag och flera andra kan nog vara mer eller mindre sammanbitna i olika frågor. I just den här frågan skulle det bli ett nej från min sida. Jag tror att vi kommer att se många tuffa diskussioner, och på sätt och vis måste det nog vara så, det finns inget fixt och färdigt.

Kan en sådan här sammanslutning ha ett klassperspektiv?

- Jag tycker det. Om det sedan blir på det klassiska socialistiska viset kan jag omöjligen svara på i dag. För mig är den borgerliga sidan främmande mark och det här är en utmaning även för mig, säger Tiina Rosenberg.

Bland kritikerna argumenteras för att ett feministparti kan splittra vänstern och leda till en borgerlig regering i nästa val.

- Man hade det argumentet när miljöpartiet kom också. Men att det politiska rummet redan skulle vara upptaget av det som finns är ett väldigt konservativt sätt att tänka. Politik är inget stabilt fält, säger Tiina Rosenberg.

Arbetarens förra chefredaktör Anna-Klara Bratt, som funnits med i de diskussioner som förts kring organisationsbildningen, är nöjd med att Feministiskt initiativ offentliggjort sig.

- Jag vill bli medlem och delta i den demokratiska process som jag tycker att de alldeles korrekt öppnar för. Jag har läst deras plattform och så här långt gillar jag det jag ser - det finns ett etnicitets-, klass- och internationellt perspektiv och det är ett skarpt gäng, säger hon.

Inte heller Anna-Klara Bratt har något tvärsäkert svar på om de gemensamma intressena kommer att lyckas överbrygga åsiktsskillnaderna inom gruppen.

- Det återstår att se. Så här långt tycker jag redan att diskussionerna har lett till en uppryckning bland de etablerade partierna, säger hon.

Samtidigt vill Bratt inte se ett feministparti som en lösning på alla problem.

- Det här är bara en av många arenor man kan och bör engagera sig på. Det har ju visat sig att kvinnors organisering i små nätverk och klubbar eller facklig kamp är det som kan plockas upp som en styrka här. Det är viktigt att den typen av utomparlamentarisk organisering fortsätter, säger Anna-Klara Bratt.

SARA JESWANI