HETSLAGEN UPPMANAR TILL VÅLD
Vänsterpartisten Daniel Lundgren tar Åke Steen i försvar
INGA PRIVILEGIER ÅT DE RELIGIÖSA
Enda konsekventa försvaret av Green vore att avskaffa hetslagen helt, skriver
Lina Hjorth
FRIKÄNN HOMOHETSAREN
Riskabelt att sätta pingstpastorn Åke Green i fängelse, skriver Inga-Lisa Sangregorio
BEKÄMPA HANDELN MED UTSLÄPPSRÄTTIGHETER
Det är befogat att känna rädsla för att tillgången till ren luft kan bli en fråga om betalningsförmåga, anser Jesper Grip
PROBLEMET ÄR BRISTEN PÅ KONTROLL
Att Bt-bomullen kommit att spridas på ett okontrollerat sätt ökar riskerna med genmanipulerade grödor, skriver Petter Ljunggren
INDUSTRIN OCH BÖNDER ÄR FÖR GM-GRÖDORNA
Under kontrollerade former har den genmodifierade typen av bomull stora fördelar framför konventionella sorter, anser Dennis Eriksson
TACKA HÖGERN FÖR HJÄLPEN
Att ge stöd åt förtryck bara för att det sker i socialismens namn är att smutsa ner vänstern i allmänhetens ögon, skriver Annika Hjelm
KAMPEN MOT ISRAEL ÄR ANTIRASISTISK
Den palestinska befrielsekampen har ingenting med hat mot judar att göra, skriver Ammar Makboul
LÄGENHETSSKANDALERNA CENTRALISMENS BAKSMÄLLA
Arbetarrörelsen och vänstern står inför ett ideologiskt vägval: att göra upp med sitt centralistiska och auktoritära förflutna, menar Lars Hammarberg
JAG HAR INGEN DOLD AGENDA
Att genomlysa sina tankemönster för att analysera antisemitism som fenomen borde vara självklart, skriver Jan Selling
RASISM ÄR RASISM ÄR RASISM...
Att l äsa Israel Shamir är att ramla över schabloner om judarnas dolda makt anser Ammar Makboul
OHEDERLIG KRITIK MOT SHAMIR
örfattaren Israel Shamir sprider inte judehat, det är falska anklagelser, anser Kristoffer Larsson
INGEN ISRAELKRITIK PÅ 9 NOVEMBER
Jan Selling varnar för en antisemitism i antisionistisk skepnad på minnesdagen av Kristallnatten 1938

Pastor Åke Green friades. Skälet var, enligt domstolen, att han framförde sitt homofientliga budskap i en predikosituation.
Så har vissa religiösa utövare plötsligt fått en särställning i samhället. Ska hets mot judar också vara tillåtet så länge det sprids i en kyrka?, undrar Lina Hjorth.

Ett hån mot det sekulära samhället
Diskussionen om Åke Green och hetslagstiftningens utformning fortsätter i och med hovrättens friande dom förra veckan. Daniel Lundgren argumenterar i Arbetaren nr 6/2005 för att hetslagstiftningen ska omformuleras så att den endast omfattar direkta uppmaningar till våld mot vissa grupper. Utan att påstå att dagens något luddiga lag är perfekt menar jag ändå att det är betydligt svårare att dra en sådan gräns än vad Lundgren tycks tro. Att säga ”döda alla judar” blir med Lundgrens synsätt olagligt, men att i grova ordalag prata om judar och hänvisa till Förintelsen blir kanske inte det, även om hotet går att läsa mellan raderna. Hur lagen än är formulerad blir det sålunda gränsdragningssvårigheter.

Syftet med lagen om hets mot folkgrupp är att kunna hindra spridning av hot och hatpropaganda mot grupper som traditionellt har varit utsatta för övergrepp. Begreppet ”uttrycka missaktning” infördes redan 1970 för att uppfylla FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Det är inte, som Lundgren påstår, att uppfatta som ett åsiktsförbud. Alla former av nedsättande och missaktande uttalanden omfattas inte - endast om de är mycket grova, eller om de, som regeringen skriver i sin proposition, ”överskrider gränserna för en saklig och vederhäftig diskussion”.

När Lundgren vidare menar att även bibelstudier skulle kunna anses utgöra hets om Green fälls måste han ha missförstått lagens mening. Det är exempelvis inte nödvändigtvis otillåtet att citera eller diskutera Mein Kampf, men det kan vara det. Varje uttalande måste bedömas efter syfte och sammanhang.

Så till hovrättens friande dom. Än är sista ordet inte sagt - det blir troligtvis en uppföljning i HD - men hovrättens dom är så pass förvånande och upprörande att den förtjänar att diskuteras. Om hovrätten menat att Greens uttalanden inte varit så formulerade att de rymdes inom hetslagstiftningen vore det en sak. Hovrätten skriver dock tydligt att utrymmet för hets måste vara större i en predikosituation än i andra sammanhang, och att ”rätten till en bibeltrogen förkunnelse” ger Green möjlighet att predika så länge han ”anknyter till Bibelns budskap”.

Det som har skett är alltså att vi har fått en dom som ger vissa religiösa utövare en särställning i samhället. Att hänvisningar till Bibeln ska kunna utgöra hets mot folkgrupp borde vara naturligt i ett anständigt, sekulärt samhälle. Detta får stöd både av Justitiekanslern, som menar att bibelcitat kan utgöra hets mot folkgrupp om de lyfts fram och åberopas på ett nedvärderande sätt, och av regeringen som i propositionen som föreslog att sexuell läggning skulle införas i hetslagstiftningen skriver att det inte bör vara tillåtet att ”utifrån religiösa texter hota eller uttrycka missaktning mot homosexuella som grupp”.

Intressant är också att jämföra hovrättens dom med tidigare rättsfall. De fall från HD som finns på området visar att betydligt mildare förseelser klassats som hets i andra sammanhang. Den fällande domen angående Ahmed Ramis antisemitiska uttalanden i Radio Islam är också av intresse, även om detta aldrig kom upp i HD. Inte på något sätt kan Ramis uttalanden anses grövre än pastor Greens. En naturlig fråga blir då om Rami hade friats om uttalandena gjorts i en moské. Eller gäller den särställning Green fått endast kristendomen och Bibeln? Och vad gäller egentligen för att det ska bli tal om religionsfrihet överhuvudtaget? Får en nazistisk kyrka sprida antisemitiska budskap med hänvisning till sina ”religiösa” texter?

Hur man än vrider och vänder på saken hamnar hovrätten i en rävsax. Domen kan inte ses som annat än ett hån mot det sekulära samhället.

LINA HJORTH

Tidigare inlägg: Inga-Lisa Sangregorio (4/2005), Lina Hjorth (5/2005), Daniel Lundgren (6/2005).