Nytt I Veckan Arkiv/Sök Tema Nyhetsbrev Nätguide Prenumerera Bokklubb Kontakt Om Arbetaren

 


"SCHYMAN BORDE HA SUTTIT KVAR"
Maria-Pia Boëthius skyller avgången på media - Inga-Lisa Sangregorio håller inte med

VÄNSTERPARTIET GJORDE RÄTT
Anna-Klara Bratt tycker inte att Schyman kunde ha suttit kvar
INGEN VÅRD UTAN PERSONNUMMER
Amelia Morey-Strömberg om astronomiska sjukhusräkningar för flyktingar


   
arbetaren.se Hela Internet

Den osynliga stringtrosan

Inger Stark: Småflickor borde inte få bära slöja. De ska kunna delta i gymnastiken på lika villkor.

Maria Rashidi: Man får inte sätta slöja på en sexåring. Men de som gör det blir inte stoppade. Det är en stor brist i det svenska samhället.

Sara Mohammad: Enligt min mening är slöjan en symbol för förtryck. Det finns kvinnor som bär upp det patriarkala systemet. Det är ett problem. När det gäller de kvinnor som vill bära slöja har jag inget emot det - efter 16 år. Den som är under 16 år är inte mogen att välja. Ska de ställas mot sin familj eller få stöd av samhället? När en fyraåring som bär slöja inte kan följa med de andra barnen till simhallen är det en kränkning.

En rad debattörer gör liknande inlägg från scenen. Endast ett par röster ur publiken protesterar.

Under den tredagarskonferens som ägde rum på ABF-huset i Stockholm i samband med årsdagen efter mordet på Fadime Sahindal kom frågan om slöjan/sjalen som symbol för kvinnoförtryck upp. Den 21 januari argumenterade Haideh Daragahi på liknande sätt för ett slöjförbud för barn på DN debatt.

Visst ska vi diskutera och ifrågasätta det som hindrar barns rörelsefrihet. Därför är det märkligt att ingen av dessa debattörer i sammanhanget problematiserar företeelser som att småflickor ”frivilligt” bär stringtrosor, prinsessklänningar mitt i vintern, har små skor med hög klack och leker med mjuka gulliga dockor medan killarna får vapen och tuffa supermän.

Det finns mycket som hindrar barns möjligheter i Sverige av i dag. Men löser förbud av en enskild företeelse några problem?

När jag besökte Kuba för några år sedan slog det mig hur fel det kan bli när goda intentioner görs till begränsande lagar. Ett exempel var att den kubanska staten för ett antal år sedan beslutade att bryta kulturimperialismens konformitet - det som leder till att moden som bestäms i länder som Frankrike och USA slår igenom världen över och de egna traditionerna vad gäller kläder och frisyrer plötsligt blir passé. En konsekvens av detta blev ett förbud för kubanska pojkar och män att ha långt hår. Tanken var god, att lagstifta mot det som slår ut mångfalden. Men priset blev just en begränsad mångfald. När konforma normer ersätts av nya normer - det som var normen blir förbjudet - vad är då vunnet?

Några flickor kan inte spela brännboll för att de kan inte springa i sina höga klackar. Några flickor kan inte simma för de får inte ta av sig sjalen. Några flickor säger inte ett pip för att deras självförtroende är så kört i botten... Detta är fel, men att stifta enskilda lagar för att förbjuda är knappast en tilltalande lösning.

Ofta är det lättare att se det okända som en begränsning, men svårare att öppna ögonen för det som smugit sig in långsamt och blivit till en självklar del av kulturen. Varför inte ifrågasätta hela paketet - utan att rikta ett särskilt fokus mot just muslimer.

Vi kanske snarare ska diskutera vad barn behöver för att kunna röra sig fritt. Själv ser jag hellre att gratis skoluniformer införs - könsneutrala, religionsneutrala och med tillhörande lekvänliga skor - än ett förbud mot vissa kläder.





Nytt I Veckan Arkiv/Sök Tema Nyhetsbrev Nätguide Prenumerera Bokklubb Kontakt Om Arbetaren
Tidningen Arbetaren, Box 6507, 113 83 Stockholm, Tel 08 - 16 08 90, redaktionen@arbetaren.se