Feminister ger ammunition åt Fort Europa

Filmen Lilja 4-ever har fört upp frågan om trafficking på dagordningen. Men trafficking har samtidigt blivit ett nyckelbegrepp när EU:s justitieministrar argumenterar för ett utbyggt Fort Europa och ännu hårdare tag mot invandring. Ett exempel på hur de där kan få draghjälp av humanitära organisationer är en pågående annonskampanj från Ecpat, en organisation mot barnsexhandel. De har gett bort gratisbiljetter till Lilja 4-ever till ”dom som verkligen kan förändra situationen”, vilka Ecpat definierar som ”riksdagsledamöter, gränspoliser, tullare och flyktingansvariga”. Det behövs, hävdar Ecpat på plakat och i annonser, med en retorik som kunde vara hämtad från något av EU:s strategipapper för stoppad invandring: ”samarbete över alla landsgränser, om vi ska kunna finna de inblandade och skära av handelsvägarna”. I sitt pressmeddelande skriver Ecpat att ”människohandlarna kan alltför lätt ta in offren i landet”.

Problemet är alltså inte att kvinnor med desperat livssituation tvingas ta till osäkra medel för att emigrera, och inte att det finns en efterfrågan på prostitution bland svenska män. Nej, problemet är att kvinnorna lyckas ta sig förbi gränskontrollerna och in i Sverige. Enda lösningen blir då följaktligen ett effektivare Fort Europa. Någon mer som anar oråd? Borde inte i själva verket arbetet mot trafficking bekämpa problemets rötter, och därmed kräva öppnare och inte slutnare gränser?

IOM, International organisation on migration, är en sorts samordningsorgan för regeringar som vill kontrollera invandringen. Kampen mot trafficking utgör en central del av dess retorik. Det var till exempel just det skälet som angavs när IOM rekommenderade Turkiet att införa hårdare gränskontroller - varpå gränstrupperna tog dem på orden och genast skjöt ihjäl nio flyktingar. Kamp mot trafficking, feministisk retorik och samarbete med frivilligorganisationer utnyttjas för att få deportationer av och spionage mot flyktingar att framstå som humanitärt. Det hävdar nätverket No Border, som inlett en kampanj mot IOM. No Border kritiserar också IOM för att utmåla kvinnor som passiva offer och på så vis dölja det faktum att många kvinnor helt frivilligt tar sig till Europa, även genom arrangerade äktenskap och kommersiella människosmugglare när inga andra utvägar finns.

I Sverige samarbetar stiftelsen Kvinnoforum, som kallar sig ”ett idéburet kunskapsföretag”, med IOM i sina kampanjer. I Svenskt nätverk mot trafficking, som samordnas av Kvinnoforum och bland annat arrangerar lunchseminarier, ingår nu såväl departement och gränspolis som organisationer som Amnesty, Ecpat, Kvinna till kvinna och Roks. Tänk om dessa organisationer i stället för att gå i regeringens ledband kunde stå upp för kvinnors möjlighet att migrera fritt så att ingen skulle behöva vända sig till slavhandlarna?

Kampanjerna mot trafficking är ett praktexempel på en tes som Michel Hardt och Toni Negri driver i Empire: att ”moralisk intervention” med hjälp av NGO:s fungerar som ett sätt att röja marken för Imperiets polisiära aktioner. De feminister som bara kräver hårdare tag mot trafficking, utan att sätta in frågan i ett större sammanhang, riskerar att i praktiken bli stödtrupper för de krafter som ytterligare vill tillsluta och militarisera EU:s yttre gränser - och därmed reproducera de förhållanden som gör trafficking möjligt.

RASMUS FLEISCHER

Ecpats reklamkampanj har gått i Stockholms tunnelbana och i vissa dagstidningar i december, och fortsätter på bussar runt om i landet och med vykort på kaféer under januari.