|
 
POLISEN
TIPSADE OM PRIDEATTACK
Antirasist: Vi ringde polisen innan
nazisternas attack
MASSGRIPANDE
AV ISM-AKTIVISTER
41 ISM-medlemmar greps under protest
mot säkerhetsmuren
KOMPROMISS FÖR
VÄSTSAHARA
FN:s mandat förlängs efter
att Polisario accepterat fredsplan
STOLTHET, FÖRDOM – OCH SKAM
Anna-Klara Bratt om behovet om fortsatt
vaksamhet
"DET
ÄR SKÖNARE ATT SÄGA NEJ"
Nina Lekander
följer ryggmärgen i EMU-omröstningen
PRISSATT
JÄMSTÄLLDHET
Europeiska
centralbanken kommer ut i ny rapport
SÅ
BEGRAVDES ARBETSTIDSFRÅGAN
Uppgivenhet efter slutbetänkande
om arbetstid
DETTA HÄNDER
I VECKAN
Arbetaren har valt det bästa
|
Kompromiss om Västsahara
Den 31 juli beslöt FN att förlänga
sin Västsaharamission, Minurso, fram till 31 oktober. Frankrike,
som hade hotat med att inlägga veto, accepterade beslutet sedan
språket i resolutionen hade mildrats.
Det hade spekulerats om att Frankrike
i förra veckan skulle lägga in veto i FN:s säkerhetsråd
när frågan om Västsahara återigen skulle behandlas.
Sedan befrielserörelsen Polisario överraskande hade accepterat
fredsplanen, utarbetad av James Baker, tidigare amerikansk utrikesminister
och nu FN:s medlare, stod Marocko ensamt (se Arbetaren nr 29 och
30) med Frankrike som enda stöd. Bakers plan går ut på
att avföra folkomröstningen, som har varit FN:s mål
sedan 1991, från dagordningen och i stället låta
Västsahara bli en självstyrande del av Marocko. Efter
fyra-fem år ska invånarna sedan få rösta
om tre alternativ: Självständighet, självstyre inom
Marocko eller integration med Marocko.
Marocko, som ockuperat Västsahara
sedan 1975, har hårdnackat vägra godta några andra
lösningar än fortsatt marockansk överhöghet.
Polisario, som gick med på vapenvila 1991, är angeläget
om att de nästan 200 000 flyktingarna i Algeriet ska kunna
återvända.
Enligt nyhetsbyrån Reuters tolkades
den marockanske kungen Mohammed VI:s tal den 30 juli som försonligt.
Dagen innan hade Algeriets president Abdelaziz Bouteflika erbjudit
Marocko en normalisering av förbindelserna mellan de båda
länderna efter en kvarts sekel av permanent kris.
Den 31 juli förklarade dock Marocko
att landet säger nej till Bakers plan eftersom den går
emot landets ”nationella intressen” och säkerheten
i Maghreb-området.
För att hålla säkerhetsrådet
enigt och undvika att Frankrike utnyttjade sin vetorätt blev
språkbruket i resolutionen urvattnat och i stället för
att kräva att parterna accepterar Bakers plan uppmanas nu Marocko
och Polisario att arbeta för ”ett accepterande och genomförande
av fredsplanen”.
Nu har FN ytterligare tre månader
på sig att finna en väg ut ur dödläget. Så
länge Marocko kan lita på stöd från Frankrike,
och troligen också USA, lär inte ockupationsmakten se
någon anledning att överge Västsahara. För
FN kostar de 239 militärobservatörerna och nästan
300 civila i Minurso närmare 400 miljoner kronor varje år.
Och en stor del av Västsaharas invånare fortsätter
att leva i flyktingläger utan möjlighet att kunna återvända
hem.
Ulf B Andersson
|
