|
Utan återvändo - kriget i Aceh har börjat
Ibland kommer historien till en ödesdiger
vändpunkt. En punkt där det fortfarande finns en möjlighet
att styra bort från avgrunden. Men om det historiska ögonblicket
går förlorat finns ingen möjlighet att reparera
skadan och det kan ta åratal innan en ny chans ges. Under
tiden kommer byar brinna, civila fly, soldater dö i strid och
omvärlden kommer att diskutera: Kunde kriget ha förhindrats?
Vad kan vi göra för att få vapnen att tystna?
I söndags fanns ett sådant
ögonblick i Japans huvudstad Tokyo. Där samlades representanter
för den indonesiska regeringen och GAM (Rörelsen för
ett fritt Aceh) till ett sista försök att undvika krig
och rädda det fredsavtal som undertecknades i Schweiz den 9
december förra året. I tolv timmar pågick samtalen.
När delegaterna sedan kom ner för trappan var beskedet
negativt.
Den indonesiska sidans chefsförhandlare
Wiryono Sastrohandoyo talade om landets ”integritet och suveränitet”.
GAM:s ledare Mahmud Malik sade med tårar i ögonen att
rörelsen var beredd på den kommande attacken: ”Vi
kommer att slåss för vår självständighet.
Vi har redan kämpat i 27 år”.
Så flög Malik tillbaka
hem till Stockholm varifrån GAM:s verksamhet leds.
Ännu på söndagen promenerade
helglediga familjer omkring i huvudstaden Banda Aceh och på
kaffestugorna satt män och spelade kort. Men vid midnatt framträdde
en militär medarbetare till Indonesiens president Megawati
Sukarnoputri och meddelade att hon från och med måndagen
hade infört krigslagar i Aceh. Det innebär att militären
tar över styret av provinsen med rätt att gripa folk,
hindra in- och utresor till Aceh och möjlighet att styra nyhetsförmedlingen.
Presidentens bedyrande att hon gjorde detta med tungt hjärta
och att hon hoppades få stöd från de som arbetar
för demokrati och mänskliga rättigheter, hade troligen
föga effekt bland de drygt fyra miljoner invånarna. På
måndagen inledde attackflyg anfall mot misstänkta GAM-baser,
fallskärmssoldater regnade från himlen och marinsoldater
landsteg från krigsfartyg för att förstärka
de indonesiska styrkorna som nu beräknas uppgå till 45
000 soldater.
Den indonesiska armén har denna
gång tillåtit inbäddade journalister att följa
anfallet, som beskrivs som den största militära operationen
sedan invasionen av Östtimor 1975. General Endriartono Sutarto
framträdde på tisdagen inför 300 soldater i Banda
Aceh och uppmanade dem att ”utplåna rebellerna”:
- Jaga dem. Förstör GAM.
Snacka inte om det, gör bara jobbet. Om de inte ger upp så
har ni bara en uppgift: Utplåna dem.
På tisdagen rapporterades om
strider i Acehs näst största stad Lhokseumawe. I distriktet
Bireuen stod över 50 skolor i brand och BBC:s korrespondent
rapporterade att polisen anklagade GAM för att ligga bakom.
GAM hävdade att armén hade dödat 17 civila sedan
krigslagarna börjat gälla. Och civila rapporteras på
flera ställen vara på flykt.
- Allting skrämmer mig nu. GAM.
Soldaterna. Polisen. Jag vill bara gå tillbaka till skolan,
sade den nioåriga flickan Chaerani till Reuters korrespondent
när hon gick i ruinerna av en utbränd skola i utkanten
av Banda Aceh.
Amnesty International och Human Rights
Watch varnade för att de civila nu riskerar att drabbas i kriget.
1990-1998 hade den indonesiska militären fria händer i
Aceh och tusentals civila ”försvann” eller dödades
i jakten på gerillan. Totalt beräknas 12 000 ha dött
sedan GAM 1976 inledde sin väpnade kamp för ett självständigt
Aceh.
Konflikten i Aceh har flera bottnar.
Provinsen är rik på olja och gas och acehneserna anser
att de har fått för liten del av intäkterna från
denna exploatering av naturtillgångar. ”Vi måste
kräva tillbaka vad de har stulit från oss med ränta”,
sade Mahmud Malik på tisdagen.
Invånarna i Aceh är liksom
majoriteten i Indonesien muslimer, men islamistiska strömningar
har större stöd i Aceh. Det finns också ett arv
från kolonialismen. GAM talar om dagens krig som en fortsättning
på försvaret mot den nederländska invasionen 1870.
Då var Aceh ett självständigt sultanat men blev
en del av det nederländska kolonialväldet. När Sukarno,
den indonesiska självständighetskampens hjälte och
far till Megawati Sukarnoputri, 1949 blev president hävdar
GAM att Aceh aldrig formellt inträdde i den nya staten.
När acehneser i exil i Sverige
på 1970-talet inledde en väpnad kamp var GAM en marginaliserad
grupp. Men repressionen på 1990-talet gjorde att GAM:s stöd
ökade. När Suharto-diktaturen störtades 1998 växte
kraven i Aceh på oberoende.
Megawati Sukarnoputri är lika
fast som sin far i målet att den indonesiska arkipelagen ska
förbli en enhetsstat. Hittills har regeringen i Jakarta vägrat
diskutera självständighet för Västpapua, som
Sukarno gjorde till en indonesisk provins 1963. Det finns en fruktan
för att Indonesien kommer att balkaniseras om det görs
eftergifter till separatism i örikets utkanter. Inom den indonesiska
armén finns också ett revanschbehov för att man
efter nästan 25 års ockupation tvingades ge upp Östtimor
1999.
Återigen kommer nu frågan
om vapenexport till Indonesien upp på dagordningen. På
tisdagen varnade brittiska UD för att bilderna på stridsplanet
Hawk-200 över Aceh kan strida mot köpavtalet som säger
att planen inte får användas i intern repression. I Australien
kommer en demonstration att hållas i Sydney på fredag
med krav på fredsförhandlingar och ett stopp för
allt militärt samarbete mellan Australien och Indonesien.
Den indonesiska arméns framfart
i Aceh under 1990-talet gör att många invånare
i dag fruktar en upprepning. Sverige måste snarast verka för
att EU inför ett vapenembargo mot Indonesien kombinerat med
påtryckningar för att tvinga fram nya fredsförhandlingar.
ULF B ANDERSSON
  
STREJK PÅ RINKEBYVIS
”Kommunals strejk har
varit för tyst”, tycker barnskötare och för oväsen
varje morgon
UNDANTAGSREGLER
I LAS BLIR KVAR
Miljöpartiets Gustav Fridolin
avstod från att rösta
STORSTREJK
MOT PENSIONSREFORM
Temperaturen i Frankrike börjar närma
sig protestvågen 1994-95
KRIGET
HAR BÖRJAT
Ulf B Andersson om ett onödigt
krig i Indonesien
"BÅDA
SIDOR KANSKE HADE RÄTT"
En växelverkan
mellan krigsanhängare och motståndare gav - kanske - det
bästa resultatet, skriver Jonas Aghed
|
