|

Återanvänd kultur
- stöld eller citat?
Rasmus Fleischer går på
Recyclefestival
Att kombinera hopsamlade musikfragment,
för att låta en ny kontext ge dem ny mening - är
det fantasilös stöld eller tvärtom ett kreativt sätt
att bearbeta det ljudlandskap som vi alla har omkring oss? Festivalen
Recycle! som hölls i lördags på Kulturhuset i Stockholm
ville lyfta fram olika sorters collagemusik och de frågor
som den ställer.
Plunderphonics är
ett ord för denna musikaliska idé, som naturligtvis
ofta leder till frontalkrock med upphovsrättslagarna. Men att
denna kreativa plagiarism även kan slå igenom på
listorna har visats såväl av anarkistiska KLF, Kopyright
Liberation Front, som av ett popband som Avalanches. På senare
år har det också vuxit fram en underjordisk kultur av
illegala remixer där Eminems rap kan ersätta Morriseys
sång i en The Smiths-låt eller där Whitney Houston
sjunger med Kraftwerk.
Allt detta är naturligtvis ett
djupgående brott med konventionella uppfattningar om hur musik
ska skapas. Ändå ansågs liknande saker inte som
omoraliska för några hundra år sedan, innan genomslaget
för kapitalismens syn på upphovsrätt, då kompositörer
som Bach och Vivaldi kunde citera friskt.
Det dröjde dock innan Recycle-festivalens
kombination av konserter och föredrag närmade sig dessa
mer brännande frågor. Den konventionella bilden av hur
en konsert med experimentell elektronisk musik ska se ut - killen
i trettioårsåldern levererande ljudmattor från
sin powerbook - dominerade, och eftermiddagens samtal mellan en
musikskribent och av de gästande kompositörerna framstod
mest som ett sätt att återföra en subversiv form
av musikskapande in i en etablerad konstmusikalisk tradition.
Andra artister som Rock Out demonstrerade
sin musikaliska idé på mer handgripligt sätt:
DJ:n trasar sönder en inspelning av We shall overcome,
slår sönder skivan och övergår till att dekonstruera
Bach, innan han plockar upp en vinylskärva för att återigen
skoningslöst ge sig på hymnen. Inledande DJ-duon DBHG
från Västerås gick ännu längre och använde
såväl såg som lim.
Programbladet talar om en sorts liten
pojke spelar skivor baklänges för att se hur det låter
- estetik, vilket säger något om hur det hela tidvis
kan tendera till teknikcentrerat pojkrumspillande. I bakgrunden
finns en intressant ambition att systematiskt söndersmula både
idén om Upphovsmannen som gudainspirerat geni skapande ur
tomma intet och den om det en gång för alla färdigställda
Konstverket. En process som på ett teoretiskt plan har drivits
av bland andra Michel Foucault, men som inte fått ordentligt
genomslag i musiken förrän med DJ-kulturen.
Höjdpunkten blev i stället
när Mark Hosler från Negativland berättade om det
amerikanska plunderphonics-bandets långa och stormiga karriär.
I dag ser de sig som anti-corporate audio activists,
men när det hela började för 23 år sedan var
det utan politiska baktankar. Då var Negativland bara några
pojkar som lekte med bandspelare och spelade in vardagliga ljud
- från köket såväl som från teven och
skivsamlingen - och infogade i sin musik. Utan kännedom av
den experimentella musiktraditionens liknande tekniker, och inte
som ett ställningstagande utan för att det lät
coolt.
Första gången Negativland
hamnade i blåsväder var efter att de samplat en fundamentalistisk
radiopastors predikan om hur Sovjetunionen ville sätta alla
amerikaner i koncentrationsläger och hjärntvätta
dem med budskapet Christianity is stupid. Communism is good.
Give up. Just dessa ord plockades ut och kombinerades med
distade gitarrer, med en ironisk hårdrockslåt som resultat.
När de senare av ekonomiska skäl
tvingades avbryta en turné, skrev de på skoj ett pressmeddelande
där de hävdade att myndigheterna förbjudit dem att
spela eftersom den aktuella låten skulle ha inspirerat ett
brutalt styckmord. Till bandets egen förvåning blev bluffen
huvudnyhet i en av USA:s största tevekanaler, något som
i grunden påverkade deras syn på hur massmedia fungerar.
Kring 1989 började musikindustrins
jurister på allvar att kräva pengar av samplande artister,
då de insåg hur mycket pengar som fanns inom hip-hopen.
Samtidigt inledde Negativland sin batalj med världens då
största rockgrupp. När de citerade en hel
låt av U2 och förvrängde innehållet genom
att lägga till andra ljud och ändra texten, dröjde
stämningsansökan bara någon vecka. Det hela har
gjort det udda lilla bandet till frontfigurer i kritiken mot utvidgningen
av begreppet intellektuell egendom. Numera bjuds de
in att tala på juridiska institutioner om sin syn på
skapande och upphovsrätt, om rätten att citera utan tillstånd
och utan att betala licensavgifter. Ärligt talat är nog
Negativlands idéer intressantare än deras ibland rätt
tröttsamma musik.
Mark Hosler snuddar i förbifarten
vid ett problem: plunderphonics-estetiken bygger ofta på att
lyssnaren förstår referenserna. Frågan är
hur mycket mening Negativlands musik har för en icke-amerikan
som inte får samma associationer av samplingarna. Å
andra sidan så innebär kanske globaliseringen att den
sfär av kulturella referenser som är gemensamma för
alla människor vidgas. I kombination med en teknisk utveckling
som gör det allt lättare för vem som helst att skapa
nytt av ihoplånade ljudfragment tycks detta innebära
ett kraftigt uppsving för collagemusik - och kanske för
de upphovsrättskonflikter som brukar följa?
- Nu är det säkrare än
någonsin att göra det vi gör. Advokaterna som stämde
oss tidigare är alldeles för upptagna med att försöka
stoppa musikindustrins totala kollaps, säger Mark Hosler, som
myser åt de problem som Internet har gett skivbolagen, vilka
förintar sig själva när de behandlar sina kunder
som kriminella.
Att branschen vet att Negativland
kommer att försöka vända varje försök att
stoppa dem till sin egen fördel, som de med stor fantasi gjorde
i U2-affären, bidrar också till att de nu brukar slippa
att bli stämda. De har till och med fått tacka nej till
att göra reklamjinglar.
- Om du är involverad i någon
form av konstnärlig aktivism kan du vara säker på
att det finns folk där ute som håller ögonen på
dig och letar efter sätt att återkommersialisera det
du gör, säger Mark Hosler.
RASMUS FLEISCHER
Nättips:
www.negativland.com
Negativland utvecklar sina tankar om upphovsrätt och skapande
www.detritus.net
En samlingsplats för alla former av återanvänd kultur
www.base58.com/bsx
www.boomselection.net
Två sidor tillägnade de hemmagjorda illegala remixar
som sammanför artister på oväntade sätt

Så här kan det se ut efter
att DBHG har återanvänt musik. Foto: Fredrik Johansson
 
STORT STÖD
FÖR KOMMUNALSTREJK
Tre av fyra anser att höjda
löner för offentliganställda vore bra för samhället
ÄNNU
EN AKTIVIST SKJUTEN
I fredags dödades ytterligare
en ISM-aktivist. Svenska UD planerar inget konkret uttalande
FRI - FÖR
FEMTE GÅNGEN
Ledaren för sydkoreanska
facket KCTU ute efter 20 månaders fängelse

NEXT
STOP DAMASKUS?
Ulf B Andersson funderar
över världen om ett år, sedan även Syrien anfallits



|