Nytt I Veckan Arkiv/Sök Tema Nyhetsbrev Prenumerera Bokklubb Kontakt Om Arbetaren


LIDL BRYTER MOT AVTAL OCH LAG
Personalens arbetsinsatser klockas och ingen har fast anställning
EN SEGER FÖR STREJKRÄTTEN
Stämningen mot Transportsyndikatet har dragits tillbaka
INDISK KRITIK MOT WSF
"WSF tar udden av folkliga protester"


SOMNA INTE OM NU

För fyra år sedan mördades Björn Söderber. Anna-Klara Bratt minns
SKAMLIGT VAL I TJETJENIEN
Ulf B Andersson om Europas enda återstående krig

ETT SVENSKT DILEMMA
Petter Ljungren om invandrare, arbetsmarknaden och facket.

YTLIGT, VACKERT OCH GLATT
Belle & Sebastian har hittat hem fast något mästerverk blev det inte
30 ÅR SEDAN KUPPEN I CHILE
Vi recenserar två böcker om Chile

DETTA HÄNDER I VECKAN
Arbetaren har valt det bästa

   
arbetaren.se Hela Internet

 

 


Återanvänd kultur
- stöld eller citat?
Rasmus Fleischer går på Recyclefestival

Att kombinera hopsamlade musikfragment, för att låta en ny kontext ge dem ny mening - är det fantasilös stöld eller tvärtom ett kreativt sätt att bearbeta det ljudlandskap som vi alla har omkring oss? Festivalen Recycle! som hölls i lördags på Kulturhuset i Stockholm ville lyfta fram olika sorters collagemusik och de frågor som den ställer.

”Plunderphonics” är ett ord för denna musikaliska idé, som naturligtvis ofta leder till frontalkrock med upphovsrättslagarna. Men att denna kreativa plagiarism även kan slå igenom på listorna har visats såväl av anarkistiska KLF, Kopyright Liberation Front, som av ett popband som Avalanches. På senare år har det också vuxit fram en underjordisk kultur av illegala remixer där Eminems rap kan ersätta Morriseys sång i en The Smiths-låt eller där Whitney Houston sjunger med Kraftwerk.

Allt detta är naturligtvis ett djupgående brott med konventionella uppfattningar om hur musik ska skapas. Ändå ansågs liknande saker inte som omoraliska för några hundra år sedan, innan genomslaget för kapitalismens syn på upphovsrätt, då kompositörer som Bach och Vivaldi kunde ”citera” friskt.

Det dröjde dock innan Recycle-festivalens kombination av konserter och föredrag närmade sig dessa mer brännande frågor. Den konventionella bilden av hur en konsert med experimentell elektronisk musik ska se ut - killen i trettioårsåldern levererande ljudmattor från sin powerbook - dominerade, och eftermiddagens samtal mellan en musikskribent och av de gästande kompositörerna framstod mest som ett sätt att återföra en subversiv form av musikskapande in i en etablerad konstmusikalisk tradition.

Andra artister som Rock Out demonstrerade sin musikaliska idé på mer handgripligt sätt: DJ:n trasar sönder en inspelning av ”We shall overcome”, slår sönder skivan och övergår till att dekonstruera Bach, innan han plockar upp en vinylskärva för att återigen skoningslöst ge sig på hymnen. Inledande DJ-duon DBHG från Västerås gick ännu längre och använde såväl såg som lim.

Programbladet talar om en sorts ”liten pojke spelar skivor baklänges för att se hur det låter” - estetik, vilket säger något om hur det hela tidvis kan tendera till teknikcentrerat pojkrumspillande. I bakgrunden finns en intressant ambition att systematiskt söndersmula både idén om Upphovsmannen som gudainspirerat geni skapande ur tomma intet och den om det en gång för alla färdigställda Konstverket. En process som på ett teoretiskt plan har drivits av bland andra Michel Foucault, men som inte fått ordentligt genomslag i musiken förrän med DJ-kulturen.

Höjdpunkten blev i stället när Mark Hosler från Negativland berättade om det amerikanska plunderphonics-bandets långa och stormiga karriär. I dag ser de sig som ”anti-corporate audio activists”, men när det hela började för 23 år sedan var det utan politiska baktankar. Då var Negativland bara några pojkar som lekte med bandspelare och spelade in vardagliga ljud - från köket såväl som från teven och skivsamlingen - och infogade i sin musik. Utan kännedom av den experimentella musiktraditionens liknande tekniker, och inte som ett ställningstagande utan för att ”det lät coolt”.

Första gången Negativland hamnade i blåsväder var efter att de samplat en fundamentalistisk radiopastors predikan om hur Sovjetunionen ville sätta alla amerikaner i koncentrationsläger och hjärntvätta dem med budskapet ”Christianity is stupid. Communism is good. Give up.” Just dessa ord plockades ut och kombinerades med distade gitarrer, med en ironisk hårdrockslåt som resultat.

När de senare av ekonomiska skäl tvingades avbryta en turné, skrev de på skoj ett pressmeddelande där de hävdade att myndigheterna förbjudit dem att spela eftersom den aktuella låten skulle ha inspirerat ett brutalt styckmord. Till bandets egen förvåning blev bluffen huvudnyhet i en av USA:s största tevekanaler, något som i grunden påverkade deras syn på hur massmedia fungerar.

Kring 1989 började musikindustrins jurister på allvar att kräva pengar av samplande artister, då de insåg hur mycket pengar som fanns inom hip-hopen. Samtidigt inledde Negativland sin batalj med världens då största rockgrupp. När de ”citerade” en hel låt av U2 och förvrängde innehållet genom att lägga till andra ljud och ändra texten, dröjde stämningsansökan bara någon vecka. Det hela har gjort det udda lilla bandet till frontfigurer i kritiken mot utvidgningen av begreppet ”intellektuell egendom”. Numera bjuds de in att tala på juridiska institutioner om sin syn på skapande och upphovsrätt, om rätten att citera utan tillstånd och utan att betala licensavgifter. Ärligt talat är nog Negativlands idéer intressantare än deras ibland rätt tröttsamma musik.

Mark Hosler snuddar i förbifarten vid ett problem: plunderphonics-estetiken bygger ofta på att lyssnaren förstår referenserna. Frågan är hur mycket mening Negativlands musik har för en icke-amerikan som inte får samma associationer av samplingarna. Å andra sidan så innebär kanske globaliseringen att den sfär av kulturella referenser som är gemensamma för alla människor vidgas. I kombination med en teknisk utveckling som gör det allt lättare för vem som helst att skapa nytt av ihoplånade ljudfragment tycks detta innebära ett kraftigt uppsving för collagemusik - och kanske för de upphovsrättskonflikter som brukar följa?

- Nu är det säkrare än någonsin att göra det vi gör. Advokaterna som stämde oss tidigare är alldeles för upptagna med att försöka stoppa musikindustrins totala kollaps, säger Mark Hosler, som myser åt de problem som Internet har gett skivbolagen, vilka förintar sig själva när de behandlar sina kunder som kriminella.

Att branschen vet att Negativland kommer att försöka vända varje försök att stoppa dem till sin egen fördel, som de med stor fantasi gjorde i U2-affären, bidrar också till att de nu brukar slippa att bli stämda. De har till och med fått tacka nej till att göra reklamjinglar.

- Om du är involverad i någon form av konstnärlig aktivism kan du vara säker på att det finns folk där ute som håller ögonen på dig och letar efter sätt att återkommersialisera det du gör, säger Mark Hosler.

Nättips:
www.negativland.com
Negativland utvecklar sina tankar om upphovsrätt och skapande

www.detritus.net
En samlingsplats för alla former av återanvänd kultur

www.base58.com/bsx
www.boomselection.net
Två sidor tillägnade de hemmagjorda illegala remixar som sammanför artister på oväntade sätt



Så här kan det se ut efter att DBHG har återanvänt musik. Foto: Fredrik Johansson


STORT STÖD FÖR KOMMUNALSTREJK
Tre av fyra anser att höjda löner för offentliganställda vore bra för samhället
ÄNNU EN AKTIVIST SKJUTEN
I fredags dödades ytterligare en ISM-aktivist. Svenska UD planerar inget konkret uttalande
FRI - FÖR FEMTE GÅNGEN
Ledaren för sydkoreanska facket KCTU ute efter 20 månaders fängelse

NEXT STOP DAMASKUS?
Ulf B Andersson funderar över världen om ett år, sedan även Syrien anfallits




   
arbetaren.se Hela Internet

 
Nytt I Veckan Arkiv/Sök Tema Nyhetsbrev Prenumerera Bokklubb Kontakt Om Arbetaren
Tidningen Arbetaren, Box 6507, 113 83 Stockholm, Tel 08 - 16 08 90, redaktionen@arbetaren.se