När Jonas Savimbi dödades under ett bakhåll av regeringstrupper i östra Angola den 22 februari dog den legendariske ledaren för Unita-gerillan som han levde – våldsamt.
Samtidigt innebär hans död slutet på en 30 år lång blodig epok och ett nytt kapitel i Unita-gerillans – och Angolas – historia.

Under söndagen samlades Unita-anhängare och flera portugisiska politiker för en minneshögtid för den döde Unita-ledaren Jonas Savimbi utanför Jeronimoklostret i Lissabon. Portugal har varit centrum för den långa ”diplomatiska propagandakampanjen” mellan MPLA-regeringen och Unita-gerillan i Angola.
Legenden om Savimbi lever kvar. Gerillaledaren stupade med sju kulor i kroppen efter att regeringsarmén genomfört ett bakhåll mot hans militärkonvoj i Moxico-provinsen i östra Angola.
– Men Unita kommer att överleva sin ledare både som politisk organisation och som gerillarörelse, säger Carlos Morgado, Unitas representant i Portugal.
Morgado menar att det finns en mängd frågetecken runt Savimbis död, som varför denne färdades i en liten konvoj, dessutom i dagsljus.
– Vi vet att president Savimbi inte dödades av MPLA-trupper utan av utländska legosoldater från bland annat Sydafrika och Portugal och att kommunikationsspecialister från Israel varit verksamma i Moxico det senaste året med uppdraget att spåra Savimbi och döda honom, säger Morgado.

Jonas Savimbi, som jag själv har intervjuat i hans gamla gerillahögkvarter Jamba i sydöstra Angola, betraktades med all rätt som en fascinerande personlighet och oerhörd politisk begåvning, men också som en diabolisk och farlig människa.
Savimbi skulle förmodligen ha kunnat skriva en av de mest läsvärda och intressanta memoarerna från 1900-talets fyra sista decennier.
Redan innan han grundade Unita just i Moxico-provinsen 1966 under befrielsekriget mot Portugal hade Savimbi etablerat nära kontakter med alla då betydelsefulla ledare i Afrika, som Nasser, Nkrumah och Kenyatta.
Senare skulle han träffa Che Guevara, militärtränas tillsammans med 16 andra Unita-ledare av Mao i Kina och starta sitt gerillakrig efter kinesisk strategi.
Efter inbördeskrigets utbrott i Angola 1975 blev han plötsligt apartheid-regimens allierade i kriget mot MPLA och de kubanska trupperna. Savimbi blev under 1980-talet konservativa politikers ”man i Afrika” och mottogs som en hjälte av president Reagan i Vita huset. Savimbis förklaring till dessa allianser var att ”om man håller på att drunkna bryr man sig inte om vem som sträcker ut en hjälpande hand”.
Efter fredsavtalet och valnederlaget 1992, där Unita hävdade att MPLA vunnit genom valfusk, startade kriget igen, nu med nya utländska allierade och framför allt enorma inkomster från smugglingen av diamanter.
Efter ett fredsavtal 1996 utbröt kriget på nytt och i takt med att Savimbis ledande kamrater dödades i strid, mördades eller helt enkelt mutades av MPLA blev Unita allt mer isolerade. FN:s embargo och sanktioner mot gerillan, samt att MPLA flyttade in trupper i grannländerna resulterade i allt större svårigheter med förbindelselinjer.
Savimbis död tillsammans med 21 livvakter på en dammig landsväg illustrerar också ledarens och rörelsens allt större isolering.

Unita anser att situationen i landet är nära kopplad till de internationella oljebolagens intressen, och att de varit redo att betala enorma summor för att se Savimbi död.
– Just när FN hade kontaktat oss i USA för att aktivera fredsprocessen intensifierar regimen jakten på Unitas ledare och dödar honom. Regimen utlovar en vapenvila men fortsätter jaga våra trupper. Tidigare sade den att kriget är slut om Savimbi dör, säger Morgado.
Unita håller dock inte med om att rörelsen är krossad efter Savimbis död. Gerillan leds nu av vicepresidenten, general Antonio Dembo. Dembo är populär men en bakongo från norr, medan Unita alltid haft sina rötter hos ovimbundufolket, landets största etniska grupp. Flertalet Unita-anhängare vill se generalsekreteraren general Pulo Gato (katten), som enligt legenden har minst nio liv, som ny ledare. Gato har överlevt otaliga strider och mordförsök och är rörelsens skickligaste militär.
Enligt många angolaner borde president Dos Santos nu, när Savimbi är borta, avgå och låta unga demokratiska krafter ta över.
Under 30 år har regimen kunnat försvara sin korruption, maktmissbruk, sina enorma privata rikedomar och landets fruktansvärda fattigdom och misär med ett enda namn – Savimbi. Nu har sanningens stund också kommit för MPLA.
PETER STRANDBERG
Lissabon