FN halar flaggan och ett nytt land föds

Nu behöver Östtimor, Asiens fattigaste land, ett förnuftigt bistånd från alla som svek efter 1975

Natten mellan den 19 och 20 maj skrivs historia på en ö i den indonesiska övärlden. Vid midnatt kommer FN:s flagga halas och i stället kommer det självständiga Östtimors flagga hissas. Med FN:s generalsekretetare Kofi Annan i spetsen väntas representanter för 84 länder vara närvarande vid ceremonin i huvudstaden Dilis utkant och 200 000 av det nya landets 800 000 invånare väntas sluta upp denna natt när ett jättefyrverkeri ska visa världen att ett nytt land är fött. Det stora frågetecknet är om Megawati Sukarnoputri, den forna ockupationsmaktens president, kommer åka till Dili eller inte. Östtimors nyvalde president Xanana Gusmão reste nyligen till Jakarta för att personligen bjuda in henne till självständighetsfirandet.

CPLP, samväldesorganisationen för portugisisktalande länder i världen, kommer sedan ha toppmöte i Dili och där uppta sin nya fullvärdiga medlem.

Nu pågår slutspurten inför firandet. FN-chefen på Östtimor, Sergio Vieira de Mello, har hållit sitt avskedstal inför den lagstiftande församlingen. Arbetsmarknadslagar undertecknades den 1 maj för att garantera arbetarnas rättigheter. Den 3 maj, pressfrihetens dag, högtidlighölls minnet av de journalister som dog under Östtimors kamp för självständighet, men där uttalades också en förhoppning om att det nya landet ska få fria, undersökande medier.

Allt fler flyktingar i Västtimor, som tillhör Indonesien, återvänder och FN:s flyktingorgan UNHCR konstaterade att 6 000 kom hem i april, en rekordsiffra. En bidragande anledning var att Gusmão besökte flyktingar och försäkrade de återstående 60 000 att de kan komma tillbaka utan fruktan.

En imponerande veckolång filmfestival inleddes den 10 maj där 45 dokumentärfilmer ska visas i Dili och ute i distrikten. Arrangörerna hoppas att 120 000 personer ska besöka festivalen där tidigare förbjudna filmer om kampen mot Indonesiens ockupation ska visas, liksom den första dokumentären om landet, ”Oljeletning i portugisiska Timor” (1920). Här finns också en film om gerillakampen under andra världskriget. I januari 1942 anlände japanerna till Timor och de kommande åren kämpade australiska kommandostyrkor med hjälp av timoreser mot japanerna. 60 000 timoresiska civila, 13 procent av befolkningen, beräknas då ha dödats.

Östtimor vänder nu blicken framåt. Och det internationella samfund som svek landets befolkning i flera decennier gör nu en viktig insats. FN-administrationen, som styrt landet i två och ett halvt år, har visat att världsorganisationen kan göra positiva insatser. Glömt är hur Östtimorfrågan under det sena 1970-talet förpassades in i FN:s skrivbordslådor och togs bort från agendan. USA tillhör det nya landets vänner, trots att nya frisläppta dokument visar att USA:s dåvarande president Gerald Ford och utrikesminister Henry Kissinger vid sitt besök i Jakarta i december 1975 gav militärdiktatorn Suharto klartecken att invadera Östtimor för att hindra ”ett nytt Kuba”.

EU har kontor i Dili och har utlovat hjälp trots att länder som Storbritannien och Sverige försåg Indonesien med stridsflygplan, kanoner och annan vapenhjälp som användes mot gerillan på Östtimor. Japan och ASEAN-länder som månade om handelsförbindelserna med Indonesien under ockupationen omfamnar nu Östtimor och Gusmão vill göra landet till en brygga mellan Sydostasien och Stilla havsländerna genom att söka medlemskap både i ASEAN och South Pacific Forum.

Australien, det enda land i världen som de jure erkände Indonesiens annektering, är nu en av Östtimors viktigaste vänner och ockupationsårens avtal om olje- och gasfyndigheterna i Timorsjön ska omförhandlas, denna gång mellan Dili och Canberra. För ett land vars främsta exportprodukt annars är kaffe, innebär dessa fyndigheter ett starkt hopp och prognoserna talar om intäkter på två miljarder kronor per år från 2006.

Men det blir en mager start för timoreserna när de på måndag vaknar upp i ett fritt land. I en rapport från FN:s utvecklingsorgan UNDP, publicerad på måndagen i Dili, påpekas att Östtimor ingår i gruppen av de 20 fattigaste länderna i världen och är Asiens fattigaste land. Men UNDP påpekar att folket på Östtimor genom de långa åren av kolonisation och ockupation lyckades behålla en okuvlig frihetsvilja och att detta mod och denna beslutsamhet borde gynna landets utveckling de närmaste åren.

Men då krävs också att omvärlden på ett förnuftigt sätt ger bistånd nu när det behövs, och på så sätt återgäldar sin skuld till ett folk som sveks efter 1975. Då kan Östtimor bli en fortsatt inspiration när landet efter 450 år av kolonialstyre och nästan 25 års ockupation blir fritt och visar att frihetsdrömmar också till sist kan bli verklighet.

ULF B ANDERSSON

vik chefred

Fotnot: Hemsidan www.easttimor.com rekommenderas för den som vill ha bakgrund.

Svenska Östtimorkommitténs hemsida har adressen www.algonet.se/~tpollak/OTK/